Hoppa till huvudinnehåll

Miljökvalitetsnormer för vatten

EU:s ramdirektiv och miljökvalitetsnormerna för vatten kan påverka förutsättningarna för att släppa ut avloppsvatten och för att få ta ut vatten från en dricksvattentäkt.

Miljökvalitetsnormer för vatten innebär att sjöar, vattendrag och kustvatten ska nå god ekologisk och god kemisk ytvattenstatus medan grundvatten ska ha god kemisk grundvattenstatus och god kvantitativ status. Den aktuella statusen får inte försämras i något avseende.

MKN påverkar bl.a. VA-verksamheter. Svenskt Vatten har ett informationsblad nedan om  MKN och tillämpningen.

I lagstiftningen finns det olika slags "ventiler" från MKN och som vattenmyndigheten ska besluta om. Ventiler som kan ha betydelse för VA-verksamheter är tidsundantag (till senast 2027), mindre stränga krav ska uppnås (exempelvis måttlig ekologisk status istället för god). Det går också att medge avvikelse från skyldigheterna att följa direktivets miljökvalitetskrav i vissa fall. Varje ventil kan bara användas om vissa villkor är uppfyllda.

Weserdomen

I ett s.k. förhandsbesked visade EU-domstolen att ramdirektivets krav på att inte få försämra vattenkvaliteten är strängt. I ett senare förhandsbesked den 28 maj 2020 i mål C‑535/18 slog domstolen fast att Weserdomens principer även gäller kemisk grundvattenstatus.

Weserdomen kallas så för att den aktualiserades av en muddring i floden Weser. Domstolens tolkning av hur målen, undantagen och försämringsförbudet ska tillämpas får betydelse när tillåtligheten för alla slags verksamheter ska prövas, exempelvis reningsverk och dagvattenanläggningar. Domen har redan praktiserats av Mark- och miljööverdomstolen (se t.ex. mål M 5186-17).

Med anledning av domen skärpte riksdagen miljöbalken den 1 januari 2019. 

Högsta förvaltningsdomstolen i Finland avslog nyligen en ansökan om tillstånd för en ny fabrik som släpper ut övergödande ämnen. Se länk till domen nedan.

Innebörd och miljöeffekter

Miljökvalitetsnormerna om ekologisk, kemisk och kvantitativ status och övriga kvalitetskrav samt förbudet mot försämring ska tillämpas i alla tillstånds- och tillsynsärenden liksom "ventilerna". Tillämpningen ska ske med avseende på kvalitetsfaktorer och parametrar som definierar hur den ekologiska och kemiska statusen ska bedömas.

Om en verksamhets utsläpp medför att statusen försämras för en enda kvalitetsfaktor (parameter) eller ämne är den inte tillåten. Det gäller även om alla andra skulle förbättras. En sådan situationen skulle kunna inträffa när ett reningsverk byggs ut på grund av ökande befolkning och då förses med avancerad teknik för läkemedelsrening medan det saknas teknik för att reducera andra ämnen mer än som redan görs.

När ramdirektivet tillkom tog inte EU höjd för att befolkningen ökar och att tekniken utvecklas snabbt. Avloppsdirektivet från 1991 var inte ens tio år gammalt. Det får följder idag i Sverige. Tillämpas dagens bästa möjliga teknik och det inte går att minska utsläppet av ett visst ämne tillräckligt mycket återstår att leda det renade avloppsvattnet till en annan vattenförekomst där ämnet kan spädas ut utan att någon annan statusförsämring samtidigt uppstår. Går inte det bör beslutet överklagas tills principerna i Weserdomen prövats och ställts mot skyldigheterna i avloppsdirektivet.

När avloppsvatten leds till ett annat reningsverk än tidigare kan vattenflödet i recipienten ibland öka så mycket att den hydromorfologiska kvalitetsfaktorn påverkas. För att vara tillämpbar ska även en biologisk kvalitetsfaktor påverkas av den hydromorfologiska förändringen. Sker detta och undantag inte kan meddelas finns ändå möjligheten att få avvika från MKN och försämringsförbudet kvar i just det här avseendet. Avvikelse är möjligt att meddela för vattenvolymens påverkan på status men inte för innehållets påverkan när vattenförekomsten har lägre status än hög. 

Stoppas reningsverk?

EU:s ramdirektiv för vatten riskerar att kollidera med det några år äldre avloppsdirektivet. EU:s avloppsdirektiv ställer krav på att avloppsvatten från tätbebyggelse ska genomgå "tillräcklig rening" (artikel 7 och artikel 2.9) och för att göra det ska reningsverket vara tillräckligt utbyggt (artikel 10) . Tillräcklig rening innebär per definition att ramdirektivets för vatten krav på vattenkvalitet ska uppfyllas när inte undantag eller avvikelse från kraven kan medges.

Hur svenska domstolar kommer att tillämpa reglerna när paradoxen uppkomer att förbjuda utbyggda reningsverk med hänsyn till försämringsförbudet enligt Weserdomen och samtidigt tillåta dem för att MKN ska kunna följas vet ingen i dagsläget. Kan inte problemet lösas tekniskt tvingas myndigheten bryta mot minst ett av direktiven och mot svensk lagstiftning hur den än beslutar. 

I sin rapport om Weserdomens följder kommenterar Havs- och vattenmyndigheten (HaV) hur vattenmyndigheterna bör tillämpa Weserdomen.  HaV:s rapport beaktar inte annan EU-rätt, exempelvis avloppsdirektivet.

Stoppas dricksvattenuttag?

Miljökvalitetsnormerna för god kvantitativ status för grundvatten ska följas när tillstånd ges till uttag av grundvatten. Kommunalt uttag av ytvatten kan påverka normen god ekologisk status, särskilt vid låga flöden i ett vattendrag.

Ramdirektivet accepterar tillfälliga försämringar på grund av exempelvis torka. Mer varaktiga sådana accepteras, förutsatt att vattenmyndigheten i förvaltningsplanen förklarat varför, mildrande åtgärder vidtas, allmännyttan och hälsofördelarna väger tyngre än miljöproblemen och andra utvägar är stängda av tekniska skäl eller blir orimligt dyra. Regelverkets ventiler fungerar bättre för att kunna tillåta verksamheters påverkan på grundvatten-nivåer än de gör för att tillåta reningsverk, som ska skydda ytvattenkvaliteten från tätorters påverkan.

Regelöversyn behövs

EU-kommissionens har utvärderat Ramdirektivet för vatten och meddelade i början av hösten 2020 att det inte kommer justeras. Svenskt Vatten ansåg och anser att ventilen för avvikelse (artikel 4.7) ska justeras. Om det inte sker bör EU:s avloppsdirektiv medge en sådan rätt till avvikelse. EU-kommissionen har påbörjat arbetet med att revidera avloppsdirektivet.

På lite längre sikt anser vi att:

- Klimatförändringarna måste beaktas bättre i ramdirektivet för vatten. Ordet klimat nämns inte ens i direktivet. Åtgärdsprogram som driver fram lokala åtgärder kan i bästa fall motverka lokal miljöpåverkan men inte globala utsläpp som medför komplexa och ofta irreversibla effekter (se exempelvis sid. 170 i forskningsprojektet Waters slutrapport).

- principen "sämst styr" bör ändras eller kompletteras så att förbättringar som faktiskt sker inte döljs. Så sker nu eftersom bara den sämsta parametern av alla som förbättrats avgör statusen. Varje gång nya parametrar regleras kan den rättsligt reglerade och bedömda statusen komma att se sämre ut på pappret utan att något försämrats i verkligheten, exempelvis om HaV reglerar fler Särskilda Förorenande Ämnen för bedömning av ekologisk status eller EU reglerar fler kemiska ämnen för bedömning av kemisk status. 

Svenskt Vatten följer utvecklingen och har kontakt med myndigheter och regeringskansliet om detta. Vi  lyfter också frågan via EurEau och i EU.

Kontaktperson: Peter Sörngård, 072-530 74 01