Fosforutredningen presenterad
Så kom ännu en utredning, Hållbar slamhantering, om giftfri och cirkulär
återföring av fosfor från avloppsslam (SOU 2020:3), som föreslår hur samhället ska hantera slammet på ett hållbart sätt, och klara av att ta tillvara fosfor och andra ämnen i kretsloppet.
Det är den fjärde utredningen på tjugo år. Det har gått två decennier sedan den dåvarande svenska regeringen insåg behovet av ett politiskt beslut om hur mycket fosfor som ska återföras till kretsloppet. Frågan har utretts tre gånger tidigare, 2001, 2009 och 2013.
Nu kan vi förhoppningsvis se fram emot ett beslut baserat på den utredning som presenterade den 17 januari.
Sedan frågan väcktes har en rad miljöministrar passerat revy: Kjell Larsson, Lena Sommestad, Andreas Carlgren, Lena Ek, Åsa Romson, Karolina Skog och Isabella Lövin.
I och med den senaste utredningens förslag är det förhoppningsvis slut på denna politiska långbänk. Svenskt Vatten välkomnar den nya utredningen som nu alltså har överlämnats till regeringen.
En av utredningens huvudslutsatser är att ett totalförbud av slamspridning är en dålig idé. Argumenten som presenteras mot ett totalförbud av slamspridning är många och tunga. Enligt utredningen finns det inte någon vetenskaplig grund för att slamspridning, i den form som sker i dag, är farligt.
I stället föreslås i första hand att slamspridning, med höga kvalitetskrav på slammet (läs Revaq), tillåts på produktiv jordbruksmark.
- En stor framgång för Revaq! Vi tycker att det är en väl genomarbetad utredning som är uppdaterad på vetenskapliga fakta i frågan. Vi tycker också att det är positivt att utredningen belyst andra ämnen som är viktiga för kretsloppet, som kväve och mullbildande ämnen, säger en nöjd Anders Finnson på Svenskt Vatten.
Förslaget innebär att avloppsslam av god kvalitet kan fortsätta användas på jordbruksmark men att övrigt slam inte längre får användas som anläggningsjord vilket idag är den vanligaste slamanvändningen. Detta kommer att innebära en omställning till helt nya lösningar för de reningsverk som ligger i områden där det inte finns tillgång till åkermark för slamgödsling.
Det är viktigt att Sverige nu inte ensidigt låser in sig i en ny och dyr infrastruktur som binder miljardbelopp till förbränning av resurser i slam, som mull och kväve. Svenskt Vatten menar att det behövs cirkulära alternativ för fler resurser än fosforn i slammet.
- Utredningens förslag är i praktiken en uppmuntran till fortsatt hårt arbete enligt Revaq-certifieringen och visar att alla vi som engagerar oss i Revaq arbetar helt rätt med vårt uppströmsarbete och återanvändning av resurser, säger Anders Finnson.
Utredningen bedömer att ett bredare synsätt på återvinning och återföring av näringsämnen i kretslopp behövs och att målangivelser för växtnäringsämnen i avlopp kan införas i miljömålssystemet. Svenskt Vatten håller med om den bedömningen.
Men det finns delar i utredningen där Svenskt Vatten menar att det finns anledning att vara kritisk. Det gäller främst bedömningen av kostnaderna för ett eventuellt totalförbud mot spridning av slam. Här har utredningen landat i slutsatser som är för låga. När vi gör liknande beräkningar så landar vi på helt andra nivåer. Svenskt Vatten anser att en total kostnadsökning för alla de svenska VA-organisationerna på enbart 150 miljoner kronor per år inte kan stämma. Det torde snarare handla om en fördyring för svenska VA-konsumenter på mellan 300- 800 miljoner kronor årligen.
Om allt går väl kan det nu ta 2-3 år att fastställa det nya regelverket. Så här funkar det om processen rullar på: Under våren 2020 skickar regeringen ut en remiss av utredningen, sammanställer remissvaren och därefter en föreslår regeringen en proposition med förslag om ändring i miljöbalken. När miljöbalksändringen blivit godkänd i Riksdagen kan regeringen godkänna den i utredningen föreslagna förordningen samt ge Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram föreskrifter med vilka gränsvärden som ska gälla för slam som används på åkermark.
Det nya regelverket börjar gälla 12/15 år efter att förordningen trätt i kraft.
Vi ställde några frågor till Folke K Larsson, huvudsekreterare i utredningen (20 jan 2020), för att få hans kommentarer nu när arbetet är över för den här gången:
Hur blev utredning mottagen av departementet?
- Vi hade en utförlig diskussion med departementet om de dilemman som önskemålet om en utfasning av avloppsslam innebär, främst då hanteringen inom jordbruket . Det gällde motiven för en reglering, den nytta och de nackdelar det kan innebära, inte minst VA-kollektivens ökade kostnader. Vi påtalade vikten av att man nu behöver fatta beslut och ge huvudmännen möjlighet att planera långsiktigt. Frågan har stått parkerad alldeles för länge!
Har ni fått några intressanta reaktioner från andra intressenter?
- Synen på slamhantering har under lång tid varit polariserad, vilket fortfarande präglar hållningen hos flera aktörer. Utredningen har försökt lyfta fram behovet av helhetssyn då det gäller avloppsrening och hantering av avloppsfraktioner, behovet av ökad kretsloppsekonomi och proportionerlig hantering av de risker som finns. En viktig aspekt är vår omfattande import av livsmedel, som odlas under oklara och ofta sämre betingelser än vad som sker inom landet.
Vad sker nu med utredningen och processen framåt?
- Departementet planerar nu för en remisshantering. Då den är genomförd sker beredning av de åtgärder som regeringen önskar lyfta fram. Förändrad lagstiftning förutsätter t.ex. en proposition som behandlas av Riksdagen. Utredningen har även lämnat andra typer av förslag som kan omsättas genom riktade myndighetsuppdrag och en mer löpande myndighetsdialog.
Är du nöjd med hur det blev?
- Hanteringen av avloppsslam visade sig, som de flesta utredningsfrågor, vara mer komplicerad än vad vi inledningsvis kunde bedöma. Det innebär också att våra förslag kanske inte blir så enkla att hantera som uppdraget förutsatt. Regelverket kring slam har varit outvecklat under lång tid, samtidigt som branschen tagit tag i ett systematiskt förbättringsarbete genom Revaq. Motivbilden för ett spridningsförbud för slam är fortsatt otydlig, det saknas evidens för reella hälso- och miljöeffekter. EU:s regelverk kring varors fria rörlighet sätter också juridiska hinder. Vi ser vidare att återvinningskrav för endast fosfor innebär en kraftig styrning, som riskerar att leda till såväl teknisk som ekonomisk suboptimering. Det krävs helt enkelt ett bredare synsätt på resurser i våra avlopp och en strävan mot reell cirkulär ekonomi.
Tror du politiken kommer följa era råd?
- Våra råd innebär i grunden att samhället måste se till helheter, inte bara till avgränsade delmängder i hanteringen av avloppsfraktioner. Därtill krävs uppslutning med stöd från centrala och regionala myndigheter. Som vi ser det är en sådan väg den enda vettiga.
Tidningen ATL sammanfattar utredningens slutsats så här; "Ett totalförbud mot att sprida slam på jordbruksmark riskerar att bli dyrt, kontraproduktivt och på tvärs med EU:s lagstiftning". Är det en OK tolkning?
- Det är en komprimerad tolkning av en komplex situation. Spridningsförbud på åker ger oklara nyttor, därtill stora kostnader som drabbar VA-kollektiv, hushåll och verksamhetsutövare inom främst jordbruket. Ett totalt spridningsförbud lär inte heller stå i överensstämmelse med EU:s reglering av den fria rörligheten för varor.
Läs Svenskt Vattens pressmeddelande här.