Ensidiga argument i debatt om slam
Slamgödning tillför växtnäring och mullämnen som jordbruket efterfrågar och det är viktigt att relevant myndighet sätter ner foten var gränserna ska vara. Det skriver företrädare för återvinningsindustrin tillsammans med Svenskt Vatten i en slutreplik.
Glädjande nog generar vår debattartikel om att stoppa slöseriet på fosfor och kväve reaktioner. Det är bra att frågan lyfts för debatt. Dock används som alltid samma ensidiga argument som varken lett till framgång under de gångna 25 åren eller leder framåt. Så kan vi inte fortsätta. Det är dags att vi bemöter och reder ut missförstånd som bygger motståndarsidans argument.
Det är viktigt att våra myndigheter sätter tydliga spelregler som grundas i forskning. Dessa regler kan vi som enskilda aktörer inte sätta. Vi vill dock visa på ett axplock av aktuell kunskap och forskning som motsäger det som såväl Ekstrand som Bergman, Hedenmark, Robert och Wijkman skriver (SvD Debatt 1/6 och 29/5).
- Svenska studier pekar på att fosforn i slammet är tillgänglig för växterna och används under den femårsperiod som finns innan nästa gödsling sker på åkermarken.
- Man kan inte se ökade metallupptag i gröda vid de långvariga försöken i Skåne där slam använts i 35 år, inte ens vid kraftigt ökad slamtillförsel som motsvarande flera hundra års normal gödsling med slam.
- Tillförseln av nytt kadmium vid gödsling med slam på åkermark är idag på samma nivå som vid användning av den mineralgödseln som sätts på marknaden.
- Det finns inget stöd för att gödsling med slam på åkermark i Sverige bidrar till en förhöjd nivå av antibiotikaresistenta patogener eller resistensgener.
Vi vill också understryka, till skillnad från vad som Bergman, Hedenmark, Robert och Wijkmans nämner, att inga seriösa aktörer i Sverige betalar lantbrukare för att gödsla med slam på sin åkermark.
Det politiska dagsläget bjuder på två ytterligheter; ett totalförbud mot spridning av slam på åkermark eller att vi kör på som tidigare. Vi menar att politiken istället bör välja den väg som utredningen förespråkar eftersom ingendera av de ovan nämnda ytterligheterna leder till en ökad hållbarhet. Ett totalstopp för spridning av slam innebär att det är ursprung som avgör och inte kvalitet.
Vi anser att utredningens alternativ inte bara hanterar risker på ett väl avvägt sätt, den skapar även möjligheter som är klimatmässigt, tekniskt och praktiskt genomförbara – och beredskapsmässigt nödvändiga ur både ett nationellt och europeiskt perspektiv. Vi har svårt att förstå hur Ekstrand inte kan se detta. Utredningen framhåller dessutom att kraven på vad som ska kunna återföras måste ha en vetenskaplig grund. Vi litar på att berörda myndigheter är kompetenta att fatta beslut om vad som får sättas på marknaden, både upp- och nedströms.
Vi vill också understryka att vi fortsatt delar utredningens bedömning att evidens saknas för totalförbud för användning av slam på åkermark. Det är tydligt att forskningen inte har kunnat belägga att slamgödslade grödor ger hälsopåverkan eller påverkar ekosystemen i jordbruket på ett negativt sätt. Till skillnad från såväl Ekstrand som Bergman, Hedenmark, Robert och Wijkman ser vi klara belägg för att slamgödning tillför växtnäring och mullämnen som jordbruket efterfrågar och det är viktigt att relevant myndighet sätter ner foten var gränserna ska vara. Det viktiga är nu att vi minskar exponeringen i våra hem från produkter som till exempel antibakteriellt silver i sportkläder, kadmium från hobbyfärger och PFAS ur konsumentprodukter. Sammantaget med den kunskap som redan finns tillsammans med utredningen så kommer vi då klara att fortsatt värna kretsloppsarbetet.
För de delar av slammet som inte tillåts till direkt användning på åkermark behöver krav på återvinning för näringsämnen ställas. Även EU-direktiven behöver påverkas så att näringsåterföring blir tillåten utifrån att kvalitet ska gå före ursprung. Idag slösas merparten av dessa näringsämnen bort och ersättas av problematisk importerad fosfor till EU.
25 år av oenighet måste få ett slut där vi behöver fatta rätt beslut i rätt ordning. Låt myndigheterna utifrån vetenskap slå fast vad som får återföras, ge kvalitet företräde till ursprung och visa ambition genom att ställa krav på återföring av resurser vi inte kan vara utan. Nu är det upp till våra beslutsfattare.
Pär Larshans
hållbarhetschef Ragn-Sells, expert i miljömålsberedningens arbete med ny havsstrategi
Anders Finnson
miljöexpert, Svenskt Vatten