Uppsala Vatten tar fighten om PFAS-ansvar – en fråga för hela VA-branschen

Först en fråga till Svenskt Vattens VD Pär Dalhielm. Varför är Uppsala Vattens process så viktig?

- Först och främst, PFAS är ett landsomfattande problem. I detta och flera andra fall har Försvarsmakten använt brandskum innehållande PFAS vilket har förorenat dricksvattnet i många kommuner. Problemet finns, i olika omfattning där flygflottiljer och liknade verksamhet har bedrivits eller bedrivs. Många kommuner riskerar stå ensamma med omfattande kostnader om Försvarsmakten inte är villiga att ta sitt ansvar. Det Uppsala Vatten nu gör är modigt och oerhört viktigt för hela VA-branschen. Vi behöver få rättspraxis och inte minst veta hur vi i Sverige kan avkräva ansvar från den som förorenar miljö och vatten.

- Uppsala är Sveriges fjärde största stad och har i det perspektivet relativt bra muskler. Många andra drabbade är betydligt mindre och därmed också resurssvagare. I Uppsala finns dessutom Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), vilket innebär att grundvattenförhållandena och förutsättningarna för spridning av föroreningar är väl dokumenterade. Detta är också kunskap som Uppsala Vatten bygger sitt anspråk på.

- Skulle det inte gå vägen i denna instans så är det Svenskt Vattens uppfattning att Uppsala Vatten bör överklaga. Frågan är oerhört viktig rent principiellt och vi behöver bättre klarhet i ansvarsfrågan, avslutar Pär.

Det var i juni 2019 som Uppsala Vatten skickade in en stämningsansökan till Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt och stämde Försvarsmakten på 252 miljoner kronor. Det totala beloppet i stämningsansökan inkluderar de kostnader Uppsala Vatten har haft hittills samt för framtida kostnader. Själva domstolsförhandlingarna i Nacka tingsrätt inleddes den 24 augusti i år och pågick under åtta dagar.

Björn Gullefors, vad är det övergripande målet för Uppsala Vatten?

- Uppsala Vattens överordnade mål med processen är inte den ekonomiska kompensationen, utan i första hand att skapa incitament för Försvarsmakten att vidta nödvändiga saneringsåtgärder för sin förorening av vårt gemensamma vatten.

Vad är den grundläggande frågan som då behöver redas ut?

- För Uppsala Vattens del har reningen hittills kostat drygt 37 miljoner kronor. Så länge Försvarsmakten inte sanerar sitt område på Ärna flygplats kommer läckagen av PFAS till grundvattnet att fortsätta i samma utsträckning som i dag och i så fall räknar Uppsala Vatten med en fortsatt årlig extra kostnad på i vart fall runt 4 miljoner kronor för reningen.

- Dessutom talar både Miljöbalken (MB) och Lagen om allmänna Vattentjänster (LAV) för att den här frågan måste prövas i domstol. MB anger att det är förorenaren som ska betala och LAV säger att en VA-huvudman inte kan låta VA-kollektivet betala annat än nödvändiga kostnader för den egna verksamheten. Att då stå för någon annans förorening är knappast en nödvändig kostnad.

- Jag menar även att Försvarsmakten bryter mot sin egen instruktion, dvs § 5a i Förordning (2007:1266) med instruktion för Försvarsmakten. Där framgår bland annat att Försvarsmakten ska avhjälpa föroreningsskador som orsakats av dess tidigare verksamhet och att ansvaret går utöver Miljöbalken. Då kan man inte gärna hävda att ansvaret är preskriberat. 

Att processa kostar en del. Jag har noterat att ni har uppgivit era kostnader till 4,9 miljoner kronor och Försvarsmakten har uppgivit 10,3 miljoner kronor, totalt alltså drygt 15 miljoner. Vad är det som sticker ut med detta?

- Det normala i ett skadeståndsmål är att den som stämmer någon annan också har bevisbördan och därmed också högst kostnader. Försvarsmakten ska ju bara motbevisa Uppsala Vattens skadeståndsanspråk. I detta fall är kostnadsbilden precis tvärtom.

Björn menar att detta är ett helt orimligt förhållande. Försvarsmakten är skattefinansierad men uppträder samtidigt som om den saknar kostnadskontroll. Han tycker att det verkar som de låter konsulter fakturera fritt och nämner som exempel att Försvarsmaktens advokatbyrå fakturerat en miljon kronor mer än Uppsala Vattens advokatbyrå, och har jobbat två och ett halvt år kortare med ärendet. Inte nog med det, han menar att merparten av de utredningar Försvarsmakten låtit konsulter göra i målet avser frågor som inte är relevanta i denna process. Bland annat har man fokuserat på om inte andra kan vara mer ansvariga för PFAS-föroreningen. Ansvaret är dock solidariskt och eftersom Försvarsmaktens förorening i sig räcker för att vattnet måste renas, så hör den frågan hemma i en uppföljande process om regressansvar mot eventuella övriga ansvariga ifall Försvarsmakten förlorar detta mål.

Att Uppsala Vattens kostnader är relativt sett låga beror också på att bolaget lutar sig mot utlåtanden från statens expertmyndighet på grundvattenfrågor –  Sveriges Geologiska Undersökning (SGU), och yttranden från oberoende forskare vid olika Universitet. Försvarsmakten har istället anlitat kommersiella konsulter.

Varför tror du att Försvarsmakten går ut så hårt och satsar så mycket på att hålla sig utanför allt ansvar?

- Det kan man verkligen fundera över. Jag hoppas att det inte är en del i en medvetet större strategi som går ut på att Försvarsmakten vill skrämma andra kommuner och drabbade från att utkräva ansvar.

En viktig följdfråga man kan ställa sig är ju hur Försvarsmakten med 60 miljarder i årligt anslag kan tycka att 75 miljoner kronor för saneringsmetoden Pump & Treat är en oerhörd summa och för dyrt. Enligt 5 a § i myndighetens instruktion ska man avhjälpa föroreningsskador i den utsträckning myndighetens resurser medger det.  Ju längre tid som går utan att sanering sker desto mer sprids föroreningen, blir svårare och mer kostsam att hantera och eftersom PFAS inte bryts ned eller försvinner av sig själv, så har Uppsala Vatten en evig kostnad.

- Så länge Försvarsmakten saknar ambition att ta sitt ansvar är det ur Uppsala Vattens perspektiv visserligen mycket pengar för processen, men egentligen handlar det ändå bara om några års kostnad för löpande rening på nuvarande kostnadsnivå.

Detta gäller som sagt nu, men med tanke på de skärpningar som är på gång vid genomförandet av EU:s reviderade vattendirektiv, så är det en spottstyver.

- Om vi i Sverige skulle hamna på samma nivå som i t.ex. Danmark när det gäller gränsvärdet för PFAS så har vi i målet konstaterat att det kan röra sig om investeringar för 150 miljoner kronor och därefter dessutom väsentligt högre driftskostnader för själva reningen, avslutar Björn.

För den som vill fördjupa sig ytterligare i Uppsala Vattens stämning mot Försvarsmakten så finns mer att läsa HÄR.