Torka, vattenbrist, kapacitetsbrist och bevattningsförbud – vad gäller? - Svenskt Vatten Hoppa till huvudinnehåll

Torka, vattenbrist, kapacitetsbrist och bevattningsförbud – vad gäller?

Hur kan det bli brist på vatten i kranen i ett land som har så rika vattentillgångar? Sommaren 2018 blev ett bryskt uppvaknande för många när det gäller torka, vattenbrist, kapacitetsbrist och bevattningsförbud. Här benar vi ut begreppen.

Vad är torka?

Torka omfattar lite nederbörd, låg markfuktighet, låga vattenflöden, låga vattennivåer i sjöar och/eller låg grundvattennivå. Det finns nämligen flera olika sorters torka, där bland annat meteorologisk torka definieras som en långvarig brist av nederbörd, eller under normal nederbörd, och hydrologisk torka som handlar om effekterna av meteorologisk torka på ytvatten och grundvatten.

Vanligtvis startar en torka med en period av låga nederbördsmängder. I Sverige förekommer torka lokalt och regionalt, vilket kan ge stora problem inom exempelvis jordbruk, skogsbruk, dricksvattenproduktion, vattenkraft och för industrier som är beroende av vatten. Läs mer om torka hos SMHI.

Vad betyder vattenbrist?

Vattenbrist, eller begränsad vattentillgång, uppstår när det råder obalans mellan vattenresursen i naturen och vattenkonsumtion, som exempelvis när många vill använda vatten samtidigt. I Sverige är vattenbrist framför allt vanligt i landets sydöstra delar och kan förekomma både i ytvattentäkter och grundvattentäkter. Det är vanligt att blanda ihop vattenbrist med hydrologisk torka, men orsaken bakom vattenbrist handlar främst om mänskliga aktiviteter.

Vad betyder kapacitetsbrist?

När det finns vatten i naturen, men det ändå blir brist på vatten för att det inte går att rena och leverera så stora volymer vatten som efterfrågas, talar VA-organisationerna ofta om kapacitetsbrist. Kapacitetsbrist i vattenverk och ledningsnät kan uppkomma när det är varmt och torrt under längre perioder, då många samtidigt använder stora mängder dricksvatten till bevattning och många fyller på sina pooler ungefär samtidigt. Om detta inträffar när det inte är semestertid, då industrier och olika verksamheter är full i gång, är risken för kapacitetsbrist ännu större. Det här hände våren och sommaren 2018. Kapacitetsbrist är en vanlig orsak till att bevattningsförbud införs. Dricksvattenproduktionen i VA-organisationerna är helt enkelt inte dimensionerad för en hög förbrukning under en längre period.

När inträder ett bevattningsförbud?

I samband med hög vattenförbrukning, låga vattennivåer eller vid en stor vattenläcka kan en kommun införa ett så kallat bevattningsförbud. Det handlar då om ett läge när risken för vattenbrist är akut och förbudet införs för att säkerställa att det finns dricksvatten som räcker till mat, hälsa och hygien. Under ett bevattningsförbud är det vanligen inte tillåtet att vattna med vattenslang/vattenspridare eller att fylla pooler med kommunalt dricksvatten. En kommun kan också uppmana till generell sparsamhet med vattnet. Läs om aktuella bevattningsförbud här.

Vad säger lagstiftningen kopplad till vattenbrist och bevattningsförbud?

I dag finns ingen lagstiftning som entydigt reglerar prioritering av dricksvatten vid kommunal vattenbrist. Det finns heller ingen lag som förhindrar en prioritering. Den lagstiftning som bedöms mest relevant i sammanhanget är vattentjänstlagen (LAV) och lagen om extraordinära händelser (LEH). 

Så länge det finns stöd i kommunens allmänna bestämmelser för VA (ABVA), kan kommunen exempelvis förbjuda kunderna att vattna med slang eller fylla poolen. Det finns också stöd i LAV för så kallad säsongstaxa, där priset kan höjas vid vattenbrist. Vad händer om kunderna inte hörsammar ett bevattningsförbud då? Utifrån lagstiftningen och ABVA går det i teorin att stänga av vattnet helt, eller strypa mängden, så länge det inte innebär risk för människors hälsa. I praktiken är lagen mer svårtillämpad.