Mikroplast - eftertanke och mer kunskap behövs
Frågan om mikroplaster i miljön har under de senaste åren fått mycket stort genomslag i den allmänna och politiska debatten. Laboratoriestudier som visar på upptag i vattenlevande organismer har resulterat i att det för närvarande finns ett stort intresse för att kartlägga var mikroplasterna kommer ifrån, vilka källor som är stora och vilka som är små, vilka eventuella negativa effekter mikroplaster kan ha i olika ekosystem, vilka åtgärder som kan vidtas för att minska utsläpp och spridning, samt om mikroplaster kan ha negativa effekter på människors hälsa.
”Elefanten i rummet” när man talar om att kartlägga förekomsten av mikroplaster är att provtagnings-, provhanterings- och analysmetodiken för dricksvatten, recipient, avloppsvatten, slam och jord är i sin barndom. Det finns ingen standardiserad metodik, och jämförande studier mellan olika aktörer har inte gjorts i nämnvärd utsträckning. Vidare är provtagning och provhantering mycket känsliga för förorening, eftersom vår livsmiljö har så stora inslag av olika plastmaterial. Inte minst i luften inomhus finns mikroplast från t.ex. olika inredningstextilier och kläder.
Samtidigt som många kommuner nu känner ett tryck från samhället att analysera mikroplaster i olika miljöer, är det på grund av nämnda stora osäkerheter viktigt att man vet vilka frågor man ställer sig. Är det sannolikt att provtagning och analys kan ge svar? Generellt kan man säga att breda kartläggningar för att ta reda på om det finns mikroplast i t.ex. olika dagvatten är överflödiga. Vi vet att mikroplaster finns i princip överallt, utom i miljöer som varit isolerade sedan innan plaståldern.
Alla mikroplastanalyser är relativt dyra. De minst dyra ger endast besked om antal plastpartiklar i ett prov. Att veta det är av mycket begränsat intresse, eftersom antal inte är en konservativ storhet. Om man t.ex. mäter antalet partiklar uppströms och nedströms en process, kan mikroplastpartiklar ha sönderdelats under processen. För att få användbar information och kunna göra massbalanser, som i sin tur kan utgöra underlag för åtgärder, behöver man mäta massa, och även identifiera vilka plastmaterial provet innehåller. Problemet är att detta ännu är mycket tidskrävande och dyrt, och endast behärskas av få laboratorier. Detta begränsar naturligtvis både den möjliga tillgången och den möjliga efterfrågan.
Våra organisationer, Svenskt Vatten och Sweden Water Research, vill medverka till att vi nationellt, och gärna också i nordiskt samarbete, intensifierar arbetet med att närma oss tillförlitlig och standardiserad metodik som är ekonomiskt överkomlig. Genom de kontakter vi haft med forskare, laboratorier och myndigheter vet vi att detta är en gemensam ambition.
I nuläget önskar vi att ansvariga aktörer tänker efter före. Analysprotokoll är inget värda om de inte kan tolkas och användas på ett ändamålsenligt sätt.
Anders Finnson, Svenskt Vatten
Hans Bertil Wittgren, Sweden Water Research
I november 2017 arrangerades ett internationellt seminarium och en workshop om mikroplast i Malmö. Dessa finns sammanfattade i en rapport som gavs ut av VA-teknik Södra, ett av Svenskt Vattens fyra högskolekluster http://va-tekniksodra.se/2018/01/microplastics/