Högsta domstolen förtydligar reglering kring ersättningsbrunnar
I ett nytt avgörande från Högsta domstolen (HD) förtydligas att ersättningsbrunnar för uttag av grundvatten är tillståndspliktig vattenverksamhet. Den möjlighet till undantag från tillståndsplikten som går att göra enligt 11 kap. 12 § miljöbalken (1998:808) förklaras. För verksamhetsutövare är det alltid viktigt att ha en god framförhållning och planering avseende tillstånd för uttag av grundvatten. Svenskt Vatten uppmanar sina medlemmar att ha god översyn av sina tillstånd.
I det aktuella målet hade sökanden ansökt om tillstånd att bibehålla en brunn/uttag för bortledande av grundvatten och tillstånd att få anlägga en ersättningsbrunn för det fall huvudbrunnen skulle bli obrukbar. Denna utformning är vanlig vid tillstånd för uttag av grundvatten. Mark- och miljödomstolen gav tillstånd att bibehålla huvudbrunnen men gav avslag avseende ersättningsbrunnen.
Överklagande till Mark- och miljööverdomstolen
Sökanden överklagade domen till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) som medgav tillstånd för den befintliga brunnen och delvis biföll ansökan om ersättningsbrunnen. Till ersättningsbrunnen bestämdes villkor om tidsbegränsad arbetstid och tid för framställande av anspråk om oförutsedd skada. Ersättningsbrunnen fick genom domen ett eget tillstånd, skilt från den befintliga huvudbrunnen. Ersättningsbrunnens arbetstid bestämdes till 10 år vilket innebär att den måste anläggas inom 10 år från domens ikraftträdande, annars förfaller tillståndet.
Högsta domstolen: Ersättningsbrunnen är tillståndspliktig
Sökanden överklagade till HD som gav prövningstillstånd. I HD var den centrala frågan huruvida ersättningsbrunnar ska ingå som en underhållsåtgärd inom ramen för en huvudbrunns tillstånd eller om ersättningsbrunnen, såsom var fallet i MÖD:s dom, ska ha ett eget tillstånd. Sökanden framhöll att ersättningsbrunnar i tidigare praxis har tillåtits inom ramen för en huvudbrunns tillstånd och villkor. Ersättningsbrunnar har på så vis ingått som en underhållsåtgärd av huvudbrunnar och inte utgjort enskild, tillståndspliktig vattenverksamhet. Ytterligare argument mot MÖD:s avgörande var att följden av att en ersättningsbrunn blir att anse som en egen tillståndspliktig verksamhet, med tidsbegränsad arbetstid m.m, gör att ersättningsbrunn enbart är möjlig att anlägga inom den tidsbegränsade arbetstiden, i det aktuella fallet 10 år. Om huvudbrunnen skulle bli obrukbar efter 11 år finns inget tillstånd för ersättningsbrunn och ett nytt tillståndsförfarande behöver påbörjas, vilket är kostsamt och tidskrävande.
HD fastställer i avgörandet MÖD:s dom och skriver bland annat att uttag av grundvatten i sig innebär en vattenverksamhet enligt miljöbalken. En ersättningsbrunn innebär att grundvatten tas ut från en annan punkt än den befintliga brunnen. Inverkan på vattenförhållandena är inte de samma då de geologiska och hydrologiska förhållandena är olika på olika platser. I detta fall är det inte uppenbart att allmänna eller enskilda intressen inte skadas genom vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena (11 kap. 12 § miljöbalken) och det går därför inte att göra undantag från tillståndsplikten. Att en åtgärd omfattas av underhållsskyldighet är heller inte i sig avgörande för tillståndsplikten. Detta innebär att den aktuella ersättningsbrunnen utgör en vattenverksamhet som kräver tillstånd.
Svenskt Vattens analys (uppdaterad 2020-05-08)
Uttag av grundvatten och produktion av dricksvatten är en grundläggande del av Svenskt Vattens medlemmars verksamheter och utgör en viktig samhällsbärande funktion. Det är viktigt att verksamhetsutövare har alla tillstånd som krävs för sina verksamheter och håller sig à jour med rådande rättstillämpning. I det aktuella avgörandet sätter HD fingret på att ersättningsbrunnar som utgångspunkt ska bedömas vara självständiga, tillståndspliktiga vattenverksamheter. För att sådana inte ska kräva tillstånd behöver sökanden visa att det är uppenbart allmänna eller enskilda intressen inte skadas genom vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena. I tidigare praxis där ersättningsbrunnar inte krävt tillstånd, får enligt vad HD förklarar tolkas att sökanden visat att ersättningsbrunnarna uppnått uppenbarhetsrekvisitet och de har därför undantagits från tillståndsplikt.
För den som innehar eller söker tillstånd för grundvattenuttag är detta bra att ha i åtanke. En verksamhetsutövare som behöver anlägga en ersättningsbrunn och bedömer att den kan undantas enligt 11 kap. 12 § miljöbalken behöver bevisa detta, exempelvis med en teknisk utredning. En sådan utredning bör förankras med Länsstyrelsen. Om det inte kan visas att ersättningsbrunnens inverkan på vattenförhållandena uppenbart inte skadar allmänna eller enskilda intressen faller den inte under undantaget och tillstånd krävs.
I samtliga fall råder Svenskt Vatten att verksamhetsutövare skaffar sig kunskap gällande vilka tillstånd som krävs, tillstånds giltighet och brunnars skick/livslängd. Då ansökningsprocesser för tillstånd till grundvattenuttag kan vara utdragna och kostsamma är det bra att i god tid veta vilka tillstånd som kommer att behöva sökas inom de närmsta åren.
Högsta domstolen avgjorde målet den 27 mars 2020, målet har målnummer T 1013-19.