Material i kontakt med dricksvatten
Alla material som är i kontakt med dricksvatten kommer att i någon grad påverka vattnets kvalitet. Vattnet kommer också att påverka materialens livslängd. Det är viktigt att ta hänsyn till detta när man väljer material och produkter som ska användas i dricksvattenanläggningar.
På vägen från vattentäkt till konsument kommer dricksvattnet i kontakt med många olika material:
- renings- och lagringsbassänger, oftast av betong, ibland med ytbehandling
- reservoarer, oftast av betong eller rostfritt stål, ibland med målade ytor
- vattenledningar, oftast av gjutjärn, PVC (polyvinylklorid) och PE (polyeten).
Det finns i dag inga krav på material i kontakt med dricksvatten. Detta är ett problem eftersom det är uppenbart att materialet kan påverka dricksvattenkvaliteten. Exempel på detta är bly från kranar och urlakning från plastmaterial.
Risker för påverkan på dricksvattenkvalitet
Påverkan på dricksvattenkvaliteten kan ske genom avsedd direktkontakt mellan ett material och dricksvattnet eller genom att dricksvattnet förorenas av något som inte var avsedd att hamna i vattnet, t ex olja från en maskininstallation når en öppen vattenyta. En form indirekt påverkan är att gaser löser sig i vattnet, t ex lösningsmedelsångor från målning i närheten av öppna vattenytor.
Hur stor påverkan på dricksvattenkvaliteten blir från ytor i direkt kontakt med dricksvatten beror på länge dricksvattnet är i kontakt med materialet och förhållande mellan den yta som är i kontakt med material och vattenvolym som det som lakas ut kommer att spädas ut i.
Material i dricksvattenanläggningar
Material och produkter som används i dricksvattenanläggningar måste utöver kraven på tekniska egenskaper som hållfasthet och åldringsbeständighet också uppfylla krav på att inte påverka dricksvattenkvaliteten på sådant sätt att kvalitetskraven inte uppfylls.
Från att råvattnet tas in till vattenverket och tills dricksvatten når konsument kommer vattnet i kontakt med flera olika material som kan påverka vattnets kvalitet. I avsnittet nedan redovisas översiktlig huvudgrupperna av material, riskerna för påverkan och vilka system som finns för granskning och godkännande av material och produkter. Redovisningen är inte fullständig utan exempel med de vanligaste förekommande material och de mest relevanta godkännande systemen.
Betong
Betong är det vanligaste förekommande materialet för bassänger på vattenverk och reservoarer. Betong består i huvudsak av ett bindemedel som cement, ballast och vatten. Dessutom används en del tillsatsmaterial och tillsatsmedel i betong.
Metall
Segjärn/gjutjärn
Idag har segjärnsrör ersatt de rör av gjutjärn som tidigare användes för dricksvattenledningar. Både segjärn och gjutjärn behöver någon form av invändigt korrosionsskydd. Numera är det invändiga korrosionsskyddet i allmänhet cementbruk av portlandcement.
Fram till början av 1970-talet användes bitumen som invändigt korrosionsskydd i gjutjärnsrör. I de gamla rör med invändig bitumenbeläggen som fortfarande finns kvar hindrar beläggningar som bildats på rörväggarna kontakt mellan bitumenbeläggning och dricksvattnet. Om de invändiga beläggningarna skadas kan det leda till förhöjda halter av polyaromatiska kolväten (PAH) i dricksvattnet.
Stål
Rostfritt stål fungerar i allmänhet bra i kontakt med färdigt dricksvatten under förutsättning att det inte är syrefria förhållanden. Den kvalitet på stålet som rekommenderas, för att undvika korrosionsskador är så kallat syrafast stål. Det gäller för råvatten, vatten under beredning och färdigt dricksvatten.
Koppar
I dricksvattensammanhang används koppar framför allt till interna vattenledningar och utrustningar som varmvattenberedare i byggnader. På en del platser förekommer det även servisledningar av koppar men idag läggs inga nya serviser av koppar.
Mässing
Mässingsinstallationer förekommer, liksom koppar, framförallt i installationer i byggnader i form av vattenkranar, armaturer och kopplingar. Det är viktigt att mässingen är avzinkningshärdig. Mässing innehåller ofta bly, som ger goda egenskaper vid skärande bearbetning och gjutning. Det har dock visat sig att bly kan lakas ut till vattnet efter perioder då vattnet stått stilla. I och med det nya gränsvärdet för bly kommer bly behöva fasas ut från dessa produkter.
Organiska material
Polyeten
Högdensitetspolyeten PEH är det mest använda materialet för dricksvattenledningar idag. För dricksvattenledningar av polyeten finns det två kvalitetsmärkningar som är relevanta Nordic Poly Mark som är ett nordiskt certifikat som styrker att tekniska krav som anges i standarder är uppfyllda och DK-Vand som är ett danskt certifikat som styrker att påverkan på dricksvattenkvaliteten inte är oacceptabelt stor. Även om DK-Vand är ett danskt system finns det inget som hindrar att svenska va-organisationer kräver DK-Vand certifierade rör i sina upphandlingar.
Gummi
Vissa gummisorter kan gynna mikrobiologisk tillväxt. Det finns exempel på där relativt små komponenter av gummi har orsakat stor påverkan på dricksvattenkvaliteten. Om det förkommer delar av gummi i en produkt är det viktigt att försäkra sig om att produkten är avsedd att användas i kontakt med dricksvatten, exempelvis genom att kontroller att produkten är godkänd enligt den tyska normen DVGW W270.
Regler och vägledning
Dricksvattenföreskrifterna
I dricksvattenföreskrifterna står att dricksvattnet ska vara hälsosamt och rent, det får alltså inte innehålla halter av ämnen som kan utgöra en potentiell risk för människors hälsa. I föreskrifterna finns ett antal gränsvärden för ämnen som ingår i de olika materialen vi använder i kontakt med dricksvatten, men långt ifrån alla.
Kommande lagstiftning
I Sverige pågår för närvarande, hösten 2023, skapandet av ett regelverk för material och produkter avsedda att användas i kontakt med dricksvatten. Tanken är att material i kontakt med dricksvatten ska regleras genom Plan- och bygglagen, Plan och byggförordningen samt genom föreskrifter som utfärdas av Boverket. Genom detta nationella regelverk ska kraven i dricksvattendirektivet 2020/2184 implementeras i Sverige.
Typgodkännande
För produkter som är avsedda att användas i dricksvattenanläggningar finns det möjlighet att bekräfta väsentliga egenskaper genom ett frivilligt typgodkännande. Systemet med typgodkännande har sedan många år använts för produkter för installationer i byggnader men har hittills bara i begränsad omfattning använt för produkter som används i anläggningar som vattenverk och distributionsnät.
Dricksvattendirektivet
Dricksvattendirektivet (EU) 2020/2184 ger en grund för ett europagemensamt system för granskning och godkännande av material och produkter avsedda att användas i kontakt med dricksvatten. Det är i artikel 11 och bilaga V som frågan om material i kontakt med dricksvatten tas upp i direktivet. Hur det europagemensamma system kommer att utformas mer i detalj ska utarbetas i fem kompletterande akter som ska tas fram av kommission till början av 2024 och börja tillämpas 2026.