4.4 Krishantering, krisberedskap och civilt försvar

Om det uppstår en kris eller störning av något slag är det viktigt att verksamheten ändå fungerar. Därför behöver man ha tänkt över hur verksamheten ska organiseras och kunna fortgå även i en pressad situation. Krishantering innefattar alla de åtgärder vi vidtar för att stärka vår förmåga att hantera kriser och oväntade händelser. I detta innefattas allt från administrativ planering till utbildning, övning och utvärdering. För detta krävs en krisledningsorganisation. 

Vad som är viktigt ur ett krishanteringsperspektiv kan variera beroende på vilka händelser vi ställs inför och i takt med att händelsen utvecklas. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har tagit fram fem skyddsvärden med utgångspunkt i mål beslutade av riksdag och regering.

Det som ska skyddas är samhällets skyddsvärden:

• Människors liv och hälsa.
• Samhällets funktionalitet.
• Demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter.
• Miljö och ekonomiska värden.
• Nationell suveränitet. 

VA-verksamheten har här en direkt koppling till liv och hälsa, samhällets funktionalitet och miljö och ekonomiska värden. 

En krisledningsorganisation innebär en särskild ledningsorganisation som är anpassad för att hantera olika typer av avvikande händelser. En sådan organisation ska vara övad och tränad, med utgångspunkt i de möjliga händelser som identifieras i bland annat risk- och sårbarhetsanalysen. Denna särskilda ledningsorganisation bör vara så lik den ordinarie ledningsorganisationen som möjligt för att möjliggöra en smidig övergång mellan krisledning och vardag. Genom att hitta ett arbetssätt som känns naturligt även i kris så kommer behovet av övningstid att minska. 

En viktig del i krishanteringen att planera för är uthålligheten. Om krisen blir långvarig, om den varar under en vecka och behöver hanteras dygnet runt, kommer inte ordinarie resurser att räcka. En uthållighetsplan kan vara till stor nytta. 

En bra utgångspunkt är att utgå från en särskild händelse och reflektera över vilka funktioner som behövs för att skapa ett effektivt och välfungerande ledningsarbete i händelsen. Nivåer för beslutsfattande behöver bestämmas, vem fattar beslutet och hur stärker vi beslutsfattaren i ledningsarbetet på respektive nivå? Därtill så är det av stor relevans att organisationen byggs på ett sätt som möjliggör ett dynamiskt och flexibelt formerande i samband med uppstart av hantering av händelse. 

Krishanteringsplan 

Upprättande av en plan för hur VA ska fungera i en kris eller vid störning bör tas fram tillsammans med övriga delar av kommunen. Livsmedelsverket har tagit fram ett omfattande material på krishanteringsområdet. Bland annat stöd vid upprättande av krishanteringsplaner inom livsmedelsområdet och dricksvatten. 

Civilt försvar och krisberedskap 

Civilt försvar är en del av totalförsvaret och är den verksamhet som upprätthåller samhällets grundläggande funktioner Enligt den så kallade ansvarsprincipen ska den aktör som ansvarar för en verksamhet under normala förhållanden också göra det vid höjd beredskap. Samhällets ordinarie förmågor utgör därmed grunden för det civila försvaret. Detta gäller verksamhet som utförs av både offentliga och privata aktörer. 

Arbetet med civilt försvar överlappar mål inom krisberedskapen i viktiga avseenden, till exempel vad gäller behovet av att vidareutveckla och fördjupa arbetet med att stärka motståndskraften i de viktigaste samhällsfunktionerna. Den svenska krisberedskapen utgår från ett geografiskt områdesansvar på olika nivåer: lokalt (kommuner), län (länsstyrelser), civilområden (civilområdesansvariga länsstyrel- ser) och nationellt (regeringen).

Det geografiska områdesansvaret omfattar det förebyggande, förberedande och hanterande arbete som sker i kommunen, länet, civilområdet eller landet och som berör flera aktörer. I praktiken handlar det geografiska områdesansvaret om att få alla inblandade aktörer inom det geografiska området att dra åt samma håll i frågor om krisberedskap och civilt försvar. 

När en kris inträffar behöver verksamheten vara förberedd på hur kommunikationen utåt ska skötas. Medieklimatet är bitvis hårt. Brukare, medarbetare, allmänhet och granskande journalister ställer ofta höga krav på transparens och korrekt agerande. I stället för att inta en försvarsställning, har man oftast nytta av att själv ta kommandot, ligga steget före och medvetet påverka hur man framställs och ta makten över sin egen berättelse. I takt med att medieklimatet har blivit hårdare har krishantering och medieträning blivit allt viktigare. 

För att underlätta hanteringen av kriser bör man ta fram rutiner och kanaler för hur information sprids. Att använda invanda mönster och kanaler är trygghetsskapande så att alla efter ett tag vet var korrekt och uppdaterad information tillhandahålls. Att använda flera kommunikationskanaler ökar sannolikheten att informationen når fram till de som är berörda. Prioritera att vara tillgänglig och svara snabbt på kritik och frågor i sociala medier och även i mediernas kommentarsfält om så krävs. Ett öppet förhållningssätt mot journalister bör uppmuntras. 

Dagliga pressmeddelanden och uppdaterad information på hemsida 

Den dagliga informationen bör minst innehålla korta svar på frågorna: Vad har hänt? Vad händer i dag? Vad gör vi imorgon? Ge kontaktväg för mer information. Att på hemsidan ha dagligt uppdaterad information kring var problem finns och var åtgärder pla- neras den närmaste framtiden minskar antalet samtal från brukare och oro i samhället. Informera också om vad ni gör för att problemet inte ska uppstå igen? 

Hänvisa frågor från media, brukare/kunder och övriga till kontaktcenter – belasta inte driftorganisationen. 

Lär av andra och ta hjälp från tidigare erfarenheter. Exempelvis Livsmedelsverket och den nationella VAKA-gruppen kan bistå med stöd och vid behov ge kunskapsmässig tyngd och trygghet i bedömningar som kommuniceras till brukare och samhälle. 

Dagens teknik, med bland annat mass-SMS, öppnar för flera möjligheter att nå ut snabbt.