2.2 Ansvar för samhällsviktig verksamhet

Samhällets krisberedskap bygger på att samhällets normala, dagliga verksamhet förebygger och hanterar olyckor och störningar.

Introduktion

Sammanfattning

Aktörer som bedriver samhällsviktig verksamhet behöver förbereda sig för att hantera even- tuella händelser, såväl incidenter som samhällsstörningar. Avsnittet beskriver det ansvar som olika aktörer har inom området säkerhet och beredskap.

Samhällets krisberedskap bygger på att samhällets normala, dagliga verksamhet före- bygger och hanterar olyckor och störningar. Det finns ett välutvecklat samspel mellan olika myndigheter som har stödjande, kravställande och kontrollerande roller. Att veta vad man ska göra och vem som gör vad gör att man kan administrera olika åtgärder effektivt. Ju mer alla aktörer vet om regelverk, varandras roller, ansvar och mandat desto bättre kan de samarbeta i hanteringen. 

2.2.1 Beskrivning av aktörers ansvar

Översiktlig modell över aktörers roller och ansvar. RSA = Risk- och sårbarhetsanalys 

Kommunen

Enligt livsmedelslagen (2006:804) är den kommunala nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet även lokal kontrollmyndighet för dricksvatten. Det är dricksvattenproducenten som ansvarar för att dricksvattnet som produceras är säkert. Den lokala kontrollmyndigheten övervakar så att dricksvattenproducenten tar sitt ansvar. De specifika krav som ställs på vattenförsörjningen när det gäller dricksvattenkvalitet och leveranssäkerhet regleras framför allt genom Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter.

Om en förorening av dricksvattnet som kan vara ohälsosam inträffar, ska dricksvattenproducenten:

  • Agera så att smitta/förorening i livsmedel och dricksvatten kan spåras.
  • Agera så att smitta/förorening kan förhindras.
  • Kommunicera relevant information till berörda aktörer, allmänhet och media i samarbete med den lokala kontrollmyndigheten och smittskyddsläkare där alla har likvärdigt ansvar.

En samhällsstörning med dricksvattenbrist påverkar hela samhället, från den enskilda invånaren till samhällsviktiga verksamheter. För att hantera en svår situation med dricksvattenbrist bör analys och planeringsarbete för nödvattenplanering inte begränsas till beslutat verksamhetsområde för VA utan drivas utifrån kommunens geografiska områdesansvar, 4.3.3 Exempel på kontinuitetshantering under avsnitt 4.3.

För vattenskyddsområden kan det vara kommunens miljönämnd som ska utöva tillsyn. Kommunen, närmare bestämt kommunfullmäktige, kan även besluta om vattenskyddsområden och skyddsföreskrifter.

Inom avloppsområdet är kommunen tillsynsmyndighet för anläggningar dimensionerade för mindre än 2 000 personekvivalenter (pe). Om länsstyrelsen delegerat tillsynsansvaret kan kommunen även vara tillsynsmyndighet för avloppsreningsverk större än 2 000 pe. 

Kommunen ansvarar också för att uppnå de krav som ställs i lagen om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Det innebär bland annat att man behöver upprätta en risk- och sårbarhetsanalys (RSA), att man behöver ha en plan för extraordinära händelser och mycket annat. 

Kommunen har vidare ett ansvar att verka för att samordningen fungerar mellan alla som är inblandade i krisberedskapen på lokal, regional respektive central nivå. Kommunerna har det geografiska områdesansvaret i kommunen, länsstyrelserna i länet och regeringen för hela landet. 

VA-huvudmannen

I alla kommuner finns en VA-huvudman (ofta är det kommunen själv) som har i uppdrag att förverkliga de beslut gällande vatten och avlopp, enligt lagen om allmänna vattentjänster, som kommunfullmäktige beslutat om. Det kan handla om vilka delar av kommunen som ska ingå i VA-huvudmannens verksamhetsområde, vilken taxa som ska gälla och vilka regler som gäller för användandet av den allmänna VA-anläggningen, ABVA. VA-huvudmannen äger den allmänna VA-anläggningen. 

VA-huvudmannens uppdrag är tydligt kopplat mot de brukare som finns inom VA-området och tillhandahåller vatten till dem för hushållsändamål och tar emot hushållsspillvatten. Inom sitt uppdrag som producent och leverantör av vatten och omhändertagande av avloppsvatten behöver VA-huvudmannen följa de regler och föreskrifter som finns ifrån Livsmedelsverket, MSB och Säkerhetspolisen. VA-huvudmannen rapporterar incidenter gällande NIS till MSB och incidenter gällande säkerhetsskydd till Säkerhetspolisen. I korthet kan man säga att VA-huvudmannen behöver vidta de åtgärder som krävs för att uppnå en robust och resilient verksamhet. 

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen har tillsynsansvar över tillståndspliktig vattenverksamhet vilket innebär att de kontrollerar att bestämmelserna i Miljöbalken och att de villkor som är satta för verksamheter följs. Länsstyrelserna är således tillsynsmyndighet över större grund- och ytvattentäkter och för de stora avloppsreningsverken, det vill säga tillståndspliktiga reningsverk enligt miljöprövningsförordningen (2 000 pe eller mer). Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet rörande 6 § lagen om allmänna vattentjänster. 

Länsstyrelsen kan besluta om vattenskyddsområden och är också operativ tillsynsmyndighet, om inget annat beslutas. Tillsynen över vattenskyddsområden kan överlåtas från länsstyrelse till kommun med stöd av miljötillsynsförordningen om kommunen begär det. Om vattenskyddsområdet berör fler kommuner är det länsstyrelsen som ska besluta. Länsstyrelsen leder också regional krishantering genom att samordna det ­regionala arbetet – före, under och efter en samhällsstörning.

Länsstyrelsen är också den aktör som beslutar om skyddsobjekt inom länet.
Sedan den 1 december 2021 är länsstyrelserna i Skåne, Västra Götaland, Stockholm och Norrbotten tillsynsmyndighet för VA-organisationers arbete med säkerhetsskydd enligt säkerhetsskyddslagen. 

Säkerhetspolisen

Säkerhetspolisen arbetar med att förebygga och avslöja brott mot Sveriges säkerhet, bekämpa terrorism och skydda den centrala statsledningen. Myndigheten ska skydda det demokratiska systemet, medborgarnas fri- och rättigheter och den nationella säkerheten. Säkerhetspolisen ger ut föreskrifter och vägledning kring hur man ska arbeta med säkerhetsskyddad verksamhet enligt säkerhetsskyddslagen och tar emot rapporter gällande incidenter som rör säkerhetsskydd. I samråd med tillsynsmyndigheten (länsstyrelsen för VA) för säkerhetsskyddslagen upprättar Säkerhetspolisen dimensionerande hotbeskrivningar till dem som bedriver säkerhetsskyddsklassificerad verksamhet. Vidare genomför Säkerhetspolisen registerkontroller för personer som ska arbeta med säkerhetskänslig verksamhet. 

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB

MSB är en statlig myndighet som har ansvar för att stödja samhällets beredskap för olyckor, kriser och civilt försvar. Myndigheten stödjer många aktörer i syfte att samhället ska bli säkrare, bland annat kommuner och VA-verksamheter. MSB ger ut föreskrifter gällande hur de som identifieras som leverantörer av samhällsviktiga tjänster enligt NIS-lagstiftningen ska agera och är även mottagare av incidentrapporter enligt NIS. När det gäller VA-sektorn skickas incidentrapporterna sedan vidare till Livsmedelsverket som är tillsynsmyndighet för NIS. MSB är nationell kontaktpunkt för NIS-arbetet och utgör en sambandsfunktion som säkerställer gränsöverskridande samarbete mellan berörda myndigheter i EU-länderna. MSB driver CERT-SE som stöder samhället i arbetet med att hantera och förebygga IT-incidenter.

Livsmedelsverket

Livsmedelsverket har ett ansvar att nationellt samordna dricksvattenfrågor, även när det gäller kris- och beredskapsplanering av dricksvattenförsörjning samt anpassningar till klimatförändringar. Livsmedelsverket ansvarar vidare för nationell kris- och beredskapssamordning inom dricksvattenområdet. 
Från och med den 1 oktober 2022 är Livsmedelsverket sektorsmyndighet och ska samordna och driva på beredskapsarbetet inom livsmedelssektorn där dricksvatten och numer även avloppsfrågor ingår. Livsmedelsverket ska driva på arbetet inom sin beredskapssektor, stödja andra beredskapsmyndigheter och verka för att samordning sker med andra aktörer inom hela livsmedelssektorn

Myndigheten vägleder tillsynsmyndigheter och drickvattenproducenter avseende frågor om dricksvattenkvalitet och dricksvattenlagstiftning I Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten finns angivet vad producenter av kommunalt dricksvatten har att rätta sig efter när det gäller produktion och distribution av dricksvatten. Livsmedelsverket är också tillsynsmyndighet av dricksvattenproducenter enligt NIS-lagstiftningen.

Livsmedelsverket stödjer också ansvariga aktörer att säkerställa tillgång på säkert dricksvatten även vid en större samhällsstörning, se VAKA nedan.

VAKA

VAKA är en nationell vattenkatastrofgrupp som kan bistå kommuner och dricksvattenproducenter med specifik rådgivning, expertstöd i kriser inom dricksvattenområdet. VAKA nås dygnet runt via SOS Alarm och kan på kommunal nivå kontaktas av VA-chef, chef för miljö- och hälsoskydd, räddningschef, kommundirektör eller annan behörig person som fått delegation. Kommunen fungerar själv som ledning och beslutsfattare samt besvarar och hanterar media. VAKA stödjer på förfrågan också regionala och centrala myndigheter som länsstyrelser och regioner. 
VAKA består av personer som är fördelade över hela landet med kompetens inom dricksvattenproduktion och miljöskydd. Genom VAKA kan behövande kommuner låna utrustning för nödvattenförsörjning. Nationella lager finns på flera platser i landet. I samband med en akut kris kan dessa, efter godkännande, lämnas ut dygnet runt och nå alla kommuner inom cirka sex timmar. Kommunen står för kostnaderna för transporter och återställning av utrustningen. 

2.2.2 Ansvarsprinciperna

En viktig del i svensk krishantering är vad som brukar kallas de tre grundprinciperna. Principerna är:

  • Ansvarsprincipen – att den som har ansvar för en verksamhet i normala situationer också har motsvarande ansvar vid störningar i samhället. Aktörer har även ett ansvar att agera även i osäkra lägen. Den utökade ansvarsprincipen innebär att aktörerna ska stödja och samverka med varandra.
  • Närhetsprincipen – samhällsstörningar ska hanteras där de inträffar och av de som är närmast berörda och ansvariga.
  • Likhetsprincipen – aktörer inte ska göra större förändringar i organisationen än vad situationen kräver. Verksamheten under samhällsstörningar ska fungera som vid normala förhållanden, så långt det är möjligt. 

Höjd beredskap (skärpt beredskap eller högsta beredskap)

Regler, förhållningssätt och arbetssätt under höjd beredskap, det vill säga vid krigsfara och krig (högsta beredskap), är i stort desamma som för krisberedskapen i fred. Utöver denna grundberedskap finns det vid höjd beredskap ett regelverk som kompletterar och till viss del ersätter det vanliga. Vid högsta beredskap ska kommuner och regioner övergå till krigsorganisation.