Överklagande och prövning av VA-frågor 52–56 e §§

Tvister enligt vattentjänstlagen prövas av mark- och miljödomstolen efter överklagande eller genom en ansökan om stämning.  

Tvister om VA-frågor, dvs. frågor om sådant som regleras i vattentjänstlagen, prövas av mark-och miljödomstolen. Före den 1 januari 2016 prövades va-frågor av Statens va-nämnd. Domar och beslut från mark- och miljödomstolen kan överklagas till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) där man först måste begära prövningstillstånd.  

Ett föreläggande om att kommunen ska fullgöra sin skyldighet att tillgodose behovet av vattentjänster inom ett visst område kan överklagas till mark- och miljödomstolen (52 §). Övriga tvister om frågor enligt vattentjänstlagen prövas av mark- och miljödomstolen som första instans genom en ansökan om stämning (53 §). Vanliga tvister i mark- och miljödomstolen är frågor om avgifter där huvudmannen vill att fastighetsägaren ska betala avgift enligt taxa och fastighetsägaren inte håller med om att avgiften ska betalas eller hur den räknats fram. Andra mål kan exempelvis handla om skadeståndsansvar eller separering av ledningar. Den som begär prövningen måste betala en ansökningsavgift till domstolen för att domstolen ska pröva ärendet.  

När en fråga prövas av mark- och miljödomstolen har domstolen ett ansvar att se till att målet får den inriktning och omfattning som krävs och domstolen är delvis behjälplig i att reda ut vad som ska prövas (53 a §). Detta innebär att domstolen ska bedriva en aktiv s.k. materiell processledning och se till att målet blir så utrett som är nödvändigt.  

I vattentjänstlagen finns särskilda bestämmelser om rättegångskostnader för de olika måltyperna (56–56 e §§). Det vanligaste är att varje part ska stå sina egna kostnader oavsett om man är vinnande eller förlorande part. För vissa typer av mål såsom inlösen av eller ersättning för enskilda anläggning är dock huvudregeln att huvudmannen ska svara för rättegångskostnaderna.  

Ett mål vid mark- och miljödomstolen kan handla om både fullgörelse, dvs. att domstolen ska förelägga en part att fullgöra en viss prestation, eller fastställelse, dvs. att domstolen ska slå fast om ett visst förhållande föreligger eller inte, exempelvis en fastighetsägares rätt att använda en allmän va-anläggning. Mark- och miljödomstolens förelägganden får förenas med vite (54 §). Om en part, trots föreläggande, inte utför det som föreläggandet avser, kan domstolen döma ut vitet. Det är en tvåstegsprocess där parten först begär att föreläggandet ska förenas med vite och därefter återvänder till domstolen och begär att vitet döms ut i de fall föreläggandet inte har följts.