-
Utbildning & konferens
-
Nätverk & medlemskap
För fastigheter som ingår i ett verksamhetsområde kan frågor uppstå om inlösen av befintliga enskilda anläggningar och om ersättning för enskilda anläggningar som blivit onyttiga genom att en allmän VA-anläggning har ordnats.
Frågan om inlösen av en enskild anläggning som ska införlivas i den allmänna VA-anläggningen är relativt ovanlig. Enligt 39 § vattentjänstlagen har VA-huvudmannen rätt att överta äganderätten till en enskild anläggning oavsett om ägaren vill eller inte. Övertagandet sker genom att huvudmannen löser in anläggningen och betalar skälig ersättning till den som äger den enskilda anläggningen. Enligt lagrummet är det VA-huvudmannen som bestämmer om en enskild anläggning ska lösas in och inlösen kan inte tvingas fram av en fastighetsägare eller annan ägare av en enskild anläggning. VA-huvudmannen är aldrig skyldig att lösa in en enskild anläggning. Inlösen bör bara ske i de fall VA-huvudmannen anser det ekonomiskt och tekniskt fördelaktigt att den enskilda anläggningen ingår i den allmänna anläggningen.
Om en enskild anläggning blir onyttig till följd av att kommunen ordnar eller utvidgar en allmän va-anläggning är huvudmannen skyldig att betala skälig ersättning till den enskilda anläggningens ägare (40 §). Ersättningens storlek ska bestämmas med hänsyn till anläggningens art, ålder och skick.
Huvudmannen ska göra en bedömning av om det finns något ekonomiskt och tekniskt värde kvar i den enskilda anläggningen. Ersättningen är en kompensation för att fastighetsägaren på grund av ordnandet av den allmänna va-anläggningen kan anse sig inte ha ett behov av den enskilda anläggningen (se prop. 2005/06:78 s. 66). Rättspraxis för ersättning av onyttigbliven anläggning är mycket restriktiv.
Frågor och svar
-
För att en anläggning ska ses som onyttigbliven så måste den ha varit ”nyttig” från början. Det innebär att den måste uppfylla de krav som kan ställas på en enskild anläggning. Äldre spillvattenanläggningar som inte lever upp till de krav som ställs på anläggningar i dag ska inte ersättas. I propositionen till vattentjänstlagen anger lagstiftaren att denna regel ska användas restriktivt och i rättspraxis har det i princip bara tillerkänts ersättning av enskilda spillvattenanläggningar i de fall där kommunen har varit försumlig i sitt agerande mot fastighetsägaren. Ett exempel kan vara där en fastighetsägare föreläggs att ordna med sin enskilda spillvattenanläggning och två år senare byggs den allmänna anläggningen ut och fastighetsägaren tvingas in i verksamhetsområdet med avgiftsskyldighet.
Öppna spillvattenlösningar anses som ”primitiva” i tätbebyggda områden och bör därför inte användas fortsättningsvis då huvudmannen har byggt ut det allmänna nätet. Av detta skäl ersätts inte öppna enskilda spillvattenanläggningar alls förutom i ovan angivet fall. Däremot kan det finnas skäl för huvudmannen att ersätta slutna tankar.Rättspraxis för enskilda vattenanläggningar är mycket begränsad. Ersättning kan utgå oavsett om fastighetsägaren har varit förelagd att ansluta sig till vatten eller inte. Livslängden på enskilda vattenanläggningar är oftast längre än en spillvattenanläggnings livslängd.
