Betalning av avgifterna 35–37 §§

Det är i regel fastighetsägaren som ansvarar för VA-avgifter, och vid ägarbyte fördelas betalningsansvaret mellan tidigare och ny ägare beroende på tillträdesdag. Avgifterna ska betalas till VA-huvudmannen, och i vissa fall kan anläggningsavgiften delas upp på flera år efter prövning av fastighetsägarens ekonomi.

Den betalningsskyldiga är i normalfallet fastighetsägaren. Finns det fler delägare anses de solidariskt ansvariga (dvs. gemensamt ansvariga) för VA-avgifterna. I de fall då fastigheten byter ägare svarar den nya fastighetsägaren för anläggningsavgifter som förfaller till betalning på tillträdesdagen eller senare. När det gäller brukningsavgifterna är den tidigare fastighetsägaren betalningsansvarig för avgifter som är hänförliga till tiden före den nya ägarens tillträde (37 §). Det är tillträdesdagen som är avgörande och inte dagen som fastighetsägarenexempelvis har fått lagfart. 

Avgifterna ska betalas till huvudmannen eller kommunen (35 §). I de fall en kommun ingår i ett driftbolag med andra kommuner eller att VA-verksamheten sköts av annan än VA-huvudmannen så är det viktigt att avgifterna går till rätt part, dvs. kommunen eller VA-huvudmannen. 

En fastighetsägare har rätt att dela upp betalningen av anläggningsavgiften om avgiften är betungande med avseende på fastighetens ekonomiska bärkraft eller andra omständigheter. VA-huvudmannen gör en prövning av fastighetsägaren ekonomiska situation och i de fall det föreligger en rätt till årliga betalningar så ska ett avtal upprättas med regler för avbetalningen, exempelvis med vilka datum som gäller och hur mycket som ska betalas per år. Det är bara möjligt att få sin avgift uppdelad under 10 år men det kan också vara kortare tid beroende på vad VA-huvudmannen bestämmer. VA-huvudmannen har också rätt till en säkerhet som kan godtas med hänsyn till storleken på avgiften. Det kan exempelvis vara pantbrev i fastigheten, bankgaranti, borgensmän eller andra saker av värde (36 §). 

Frågor och svar

Huvudmannens fordran på en privatperson betecknas som en konsumentfordran enligt 2 § preskriptionslagen (1981:130). För konsumentfordringar är preskriptionstiden 3 år. För fordringar som gäller en juridisk person, exempelvis aktiebolag eller förening, är den ordinarie preskriptionstiden på 10 år. Fordringar som fastighetsägare har på huvudmannen har också en preskriptionstid på 10 år. Det kan gälla i de fall där den preliminära förbrukningen är högre än vad som sedan avläses. Det blir då fastighetsägaren som har en fordran på VA-huvudmannen och då kan den fordran ha uppstått upp till 10 år bakåt i tiden. Det ska också tilläggas att den som äger fordran kan påtala för den som står i skuld att fordran kvarstår och på så sätt bryts preskriptionen och en ny preskriptionsperiod påbörjas. 


För att få ta ut påminnelseavgift krävs det att huvudmannen och fastighetsägaren har tecknat avtal därom. Att införa det i en taxa kan inte likställas vid att avtal har tecknats eftersom ett avtal kräver att två eller flera parter är överens om innehållet. Däremot finns möjligheten att lägga till bestämmelser om påminnelseavgift när avtal träffas med kunder utanför verksamhetsområdet eller för andra tjänster som inte kan ses som vattentjänster och som inte är bestämda i taxa. 


För att huvudmannen ska vara skyldig att upprätta en avbetalningsplan för anläggningsavgiften så krävs det att avgiften är betungande med hänsyn till fastighetens ekonomiska bärkraft och andra omständigheter. Denna regel vänder sig endast till privatpersoner och endast till de fastighetsägare som inte ska betala avgiften i samband med nybyggnation. 

En avgift är betungande med hänsyn till fastighetens ekonomiska bärkraft när den är större än taxeringsvärdet. Det räcker dock inte som förutsättning utan fastighetsägaren ska också sakna den betalningsförmåga som är kopplad till avgiftens storlek. I praxis finns exempel där VA-nämnden har ansett att pensionärer och studenter som lever på begränsade medel har saknat den betalningsförmåga som krävs för att kunna betala en sådan stor avgift. Enligt förarbetena så är denna regel tänkt att användas mycket restriktivt, eftersom både fastighetens ekonomiska bärkraft ska vara låg samtidigt som fastighetsägaren har låg betalningsförmåga. 


Huvudmannen har inte rätt att ta ut några avgifter förrän förbindelsepunkten är upprättad och förmedlad samt att anläggningen är klar att användas. Det är alltid den taxa som gäller den dagen förmedlandet sker som huvudmannen ska använda för att räkna ut anslutningsavgiften. Det finns ingen möjlighet att förskottsbetala eller skicka ut fakturor på förbindelsepunkter som inte finns bara för att få en annan anslutningsavgift. Det spelar ingen roll att enskilda tjänstemän skriftligt har lovat detta. Det finns många avgöranden från Statens Va-nämnd där nämnden har avslagit begäran från fastighetsägare att få betala en annan avgift än den som gällde när förbindelsepunkten blev förmedlad. Av denna anledning är det viktigt att huvudmannen vid alla tillfällen ha en uppdaterad taxa med rätt avgiftsnivåer, just för att det hela tiden ska täcka de kostnader som huvudmannen har och på så sätt minska avgiftsskillnaderna från ett år till ett annat.