Vatten är en samhällsinvestering – inte en krisfråga

Klimatförändringarna förändrar förutsättningarna för ett robust VA-system. Torka och intensivare nederbörd försämrar råvattenkvaliteten i ytvatten, samtidigt som varmare vattentemperaturer ökar den mikrobiologiska sårbarheten. Det innebär att både kvalitet och tillgänglighet påverkas samtidigt, med direkta konsekvenser för dimensionering, reningsteknik och drift.

– Pratar vi tillgång på vatten måste vi ta med både kvalitet och kvantitet i beräkningen, säger Pär Dalhielm.

Samtidigt behandlas vatten sällan som en strategisk samhällsresurs på nationell nivå. Medan energi, elnät och transporter diskuteras i termer av nationell försörjningstrygghet, hanteras vatten fortsatt främst som en kommunal driftfråga. Det skapar ett strukturellt glapp mellan ansvar och faktiska förutsättningar.

– Vi pratar mycket om beredskap i termer av reservlösningar, men den mest kostnadseffektiva försäkringen är ett robust grundsystem. Annars riskerar vi att ersätta långsiktiga investeringar med kortsiktiga nödlösningar, säger Dalhielm.

Rätt investeringar i rätt tid

Pär Dalhielm pekar också på behovet av tydligare nationell styrning och bättre samordning i samhällsplaneringen. Vid nyexploatering finns möjlighet att integrera fastighetsnära lösningar, till exempel regnvattenåteranvändning och lokala cirkulära system som kan avlasta den centrala infrastrukturen. Att bygga om befintliga system är däremot sällan ekonomiskt försvarbart, vilket ytterligare understryker vikten av rätt investeringar i rätt tid.

Sveriges VA-infrastruktur är i många fall dimensionerad för andra klimatförutsättningar, befolkningsnivåer och kvalitetskrav än det vi ser i dag. Samtidigt ligger den genomsnittliga förnyelsetakten för ledningsnäten på över 200 år. Det är långt från den 100-årstakt som krävs för att upprätthålla funktion och redundans över tid. Variationerna är stora och på vissa håll närmar sig förnyelsetakten 800 år, vilket i praktiken innebär utebliven förnyelse.

– Det rör sig om mycket stora investeringar och en planeringstid på tio till femton år. I delar av landet har resurser prioriterats till vattenverk och reningsverk, medan ledningsnäten har skjutits på framtiden. VA-infrastrukturen är dock ett sammanhängande system, så investeringar i en del kan inte kompensera för eftersatt förnyelse i en annan, säger Pär Dalhielm.

I programmet medverkar även Berit Arheimer, professor i hydrologi vid SMHI, samt Daniel Värjö, reporter på Klotet. Programmet finns att lyssna på via Sveriges Radio eller i SR-appen.