Kommunernas ekonomiska förutsättningar i en tid av omställning

– Vi har gått från en situation där det främst var tillväxtkommuner som investerade, till att alla kommuner måste göra det. Det är en utmaning, säger Emelie.

De senaste åren har Sveriges kommuner tvingats anpassa sig till en ny ekonomisk verklighet. Lågkonjunkturen har fört med sig en minskad köpkraft och 2024 var det hela 169 kommuner som såg en minskad befolkningstrend. Som ny chefsekonom på SKR följer Emelie Värja utvecklingen nära. Enligt henne befinner sig kommunsektorn i ett skifte som är både ekonomiskt, demografiskt och strukturellt. Tidigare låg fokus på att bygga nytt – nu handlar det om att ersätta, rusta upp och anpassa.

– Mycket byggdes under 60- och 70-talet. Nu måste vi ta hand om det. Samtidigt har vi haft en lång period av för låga investeringar, så det har byggts upp en underhållsskuld, menar hon.

Skulden är omfattande. Den gäller inte bara fastigheter, skolor och vägar – utan även vatten och avlopp.

– När staten byggde ut VA-nätet stod de för hälften av kostnaden. I dag står kommunerna helt ensamma. Och det gäller inte bara att ersätta det gamla – vi måste också möta klimatförändringarna och klara nya miljökrav, förklarar Emelie.

En splittrad karta

Behovet av investeringar är tydligt – men möjligheten att faktiskt genomföra dem ser olika ut. Många små kommuner har svag finansiell kapacitet, brist på kompetens och dessutom ett större nät per invånare. Bilden blir än mer komplex om man lägger till låga födelsetal, en åldrande befolkning och faktorer som inte går att påverka, exempelvis stora geografiska avstånd vilket försvårar samverkan över kommungränser.

– Vi vill ju inte hamna i en situation där vissa kommuner inte klarar av att leverera rent vatten eller hålla sina fastigheter i skick. Det kan ju inte vara ett Sverige vi vill ha – där tillgången till fungerande infrastruktur beror på var du bor, säger Emelie.

Även taxorna varierar kraftigt mellan kommuner. Enligt Emelie kan det spegla både tidigare investeringsbeslut och strukturella skillnader, men också avsaknaden av ett utjämningssystem.

– Det är ett komplext landskap. Och vi måste ha en diskussion om statens roll framöver, fastslår hon.

Tre ledord att ta med sig

När Emelie kliver upp på scenen i Jönköping i maj, vill hon inte bara peka på problemen. Hon vill att åhörarna går därifrån med tre ledord i huvudet: långsiktighet, prioritering och omställning.

– Det är inte en omöjlig situation vi står inför, men vi måste fatta smartare beslut. Det finns inte utrymme för felprioriteringar nu. Och det gäller att se helheten – även när det handlar om beslut vi själva inte är ansvariga för. Annars tappar vi förståelsen för varför saker måste förändras, avslutar hon.