Svårt att förbjuda utsläpp om tillstånd getts tidigare

Värmdö kommun ville förbjuda utsläpp av avloppsvatten på en fastighet, trots att tillstånd fanns, eftersom det fanns brister i anläggningen. Mark- och miljööverdomstolen ansåg dock att det inte gick att förbjuda utsläppen, eftersom tillståndet är meddelat med stöd av miljöbalken.

Frågan om ett tillstånds rättskraft har varit föremål för prövning tidigare i flera avgöranden från Mark- och miljööverdomstolen. Rättskraft innebär att domstolsbeslut som vunnit laga kraft är slutgiltigt och inte kan omprövas i nya rättegångar.

Det finns exempel på avgöranden där domstolen kommit fram till att rättskraftsregeln i 24 kapitel 1 § miljöbalken, inte utgjort hinder mot att meddela förbud mot utsläpp från en enskild avloppsanordning (t.ex. MÖD 2003:134). I det fallet gavs tillståndet innan miljöbalken trädde i kraft och tillståndet tog inte hänsyn till skyddet för miljön.

Om en tillsynsmyndighet kan meddela ett förbud mot en tillståndsgiven verksamhet beror alltså på om tillståndet gavs med stöd av äldre lagstiftning innan miljöbalken eller om tillståndet har prövats mot alla frågor som ingår i en prövning enligt miljöbalken idag. 

Vad gäller tvisten?

Bygg-, miljö- och hälsoskyddsnämnden i Värmdö beslutade att förbjuda en fastighetsägare att släppa ut avloppsvatten på deras fastighet i Värmdö kommun. Fastighetsägarna hade tidigare fått tillstånd till avloppsanläggning för vattentoalett och BDT-vatten anslutet till slamavskiljare och efterföljande markinfiltration med föreskrivna villkor. Tillståndet hade skett med stöd av 9 kapitel 7 § i miljöbalkens och 13 § i förordningen om miljöfarlig verksamhet.

Anledningen till förbudet var att nämnden ansåg att anläggningen hade brister i sin funktion, bland annat leddes avloppet till en trekammarbrunn och rening av fosfor saknades, och anläggningen uppfyllde inte skyddsnivån för platsen. Nämnden ansåg att det var lämpligt att utforma beslutet som ett förbud eftersom det gav verksamhetsutövaren möjlighet att kunna välja lämplig åtgärd för att åstadkomma rättelse. Bristerna utgjorde dock inte skäl att återkalla det befintliga tillståndet.

De olika sidornas argument i rätten

Fastighetsägarna framförde att avloppet var anlagt i enlighet med tillståndet och att man inte kan förbjuda ett avlopp som tidigare fått tillstånd och föregåtts av en miljöbalksprövning. Istället för ett förbud vore det bättre om eventuella fel som blivit på anläggningen behövde åtgärdas.

Nämnden menade att det går att ge förbud på tidigare tillstånd. Eftersom tillståndet regleras av 13 § i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd ansåg de att rättskraften inte gällde. Nämnden menade att det finns stöd för detta i miljöbalken 26 kapitel 9 §.

Slutgiltig dom

Både länsstyrelsen, Mark- och miljödomstolen och Mark- och miljööverdomstolen gick på fastighetsägarens linje och menade att rättskraften i 25 kapitel 1 § miljöbalken omfattade den anläggning som fått tillstånd.

Eftersom tillståndet föregåtts av en miljöbalksprövning, och miljöbalken ser likadan ut idag som när tillståndet gavs, kan nämnden nu inte ställa ytterligare krav och ge ett förbud.

Mark- och miljööverdomstolen instämde även i övrigt i underinstansernas bedömningar att kommunen kunde förelägga om rättelse eller ompröva tillståndet när de utövar tillsyn av anläggningen, för att till exempel rätta till brister eller komplettera en anläggning.

Läs hela domen

Sök på dom 2021-05-20 i mål nr M 6402-20 på Mark och miljööverdomstolens webbplats.