Hoppa till huvudinnehåll

PFAS-rättegången i Blekinge

Den uppmärksammade rättegången i Blekinge tingsrätt avseende PFAS-utsläppet som nådde dricksvattnet i Kallinge inleddes den 10 september, men tingsrätten beslutade kort därefter att skjuta upp rättegången till februari 2021 då det kommunala bolaget Ronneby Miljö & Teknik (Miljöteknik) under gårdagen lämnade in ny bevisning i målet som Föreningen ska få tid att yttra sig över.

Bakgrunden till målet är att PFAS-föreningen i juli 2016 lämnade in en stämningsansökan mot Miljöteknik då personerna i föreningen druckit av det PFAS-haltiga vattnet under flera år och frågan är om de har fått en personskada genom att dricka vattnet. Målet har tidigare bland annat varit uppe i Högsta Domstolen som den gången beslutade att Miljötekniks leverans av kommunalt dricksvatten omfattas av produktansvarslagen (PAL). Beslutet innebar att tingsrätten kan avgöra om föreningen har rätt att få skadestånd av kommunen med stöd PAL. Skillnaderna mot skadeståndsbestämmelserna i lagen om allmänna vattentjänster (LAV) är väsentliga. LAV innehåller särskilda skadeståndsregler anpassade efter VA-verksamhetens specifika förutsättningar där det åligger VA-ansvarig att säkerställa en viss säkerhets- och kvalitetsnivå. Har VA-huvudmannen följt Livsmedelsverkets föreskrifter med avseende på de krav som gäller för dricksvatten och uppfyller VA-anläggningen samtidigt LAV:s krav på skäliga anspråk på säkerhet på blir VA-huvudmannen inte skadeståndsskyldig. Med tillämpning av PAL kan i stället skadestånd betalas för personskada som en produkt har orsakat på grund av en säkerhetsbrist. PAL tar inte hänsyn till den allmänna miljörättsliga principen om att det är förorenaren som betalar utan det är tillräckligt att t.ex. den som tillverkat en skadegörande produkt blir skadeståndsskyldig. Detta blir särskilt orimligt i VA-sammanhang då man, till skillnad från andra livsmedel, inte har full kontroll över hela produktionskedjan. VA-huvudmannen har dock en möjlighet att regressvis föra talan vidare mot den som är ansvarig för skadans uppkomst.

Tillämpning av PAL på VA-huvudmannens leverans av dricksvatten kan komma att leda till att VA-taxan behöver höjas, alla som har kommunalt vatten kommer märka det på sin räkning då VA-huvudmannen behöver ta stora investeringar i ökat skydd av vattnet och säkert behöva testa efter fler ämnen och testa oftare. Självkostnadsprincipen reglerar hur stor avgift som får tas ut och VA-verksamheten får inte gå med vinst. Ökade kostnader till följd av t.ex. ett stort skadestånd skulle således finansieras av VA-abonnenterna/de skadelidande själva. Om man som vattenleverantör riskerar skadestånd på ett annat sätt än tidigare kan det också leda till vattenavstängning och kokningsrekommendationer i högre utsträckning. Vid en tillämpning av PAL skulle konsekvensen kunna bli att även andra utanför VA-kollektivet skulle bli ersättningsberättigade. Det kan således antas att vattentjänstlagens skadeståndsregler fått den konstruktion som de fått med hänsyn till den finansieringskonstruktion som VA-verksamheten har. VA-huvudmannen gör sitt bästa i att leverera ett gott och säkert dricksvatten som uppfyller kraven enligt livsmedelsförsörjningen och det är viktigt att komma ihåg att dricksvattenproduktionen inte är en vinstdrivande verksamhet.