Skadestånd

Vattentjänstlagen innehåller uttryckliga skadeståndsregler i 44–49 §§. I 46–47 §§ har man infört den formuleringen som fanns i 1970 års VA-lag:
”Har huvudman eller fastighetsägare överskridit sin rätt eller åsidosatt sin skyldighet i förhållande till den andre skall han återställa vad som rubbats eller fullgöra vad som eftersatts samt ersätta skadan.”

• Ett skadeståndsansvar oberoende av vållande, dvs. vad som brukar kallas ett strikt eller objektivt ansvar (se bl.a. NJA 1983 s. 209).
• Dock inte rent strikt eller rent objektivt ansvar där skadeståndsansvar följer direkt av att en viss händelse orsakar en skada. En förutsättning för ansvar är att huvudmannen eller fastighetsägaren överskridit sin rätt eller åsidosatt sin skyldighet i förhållande till den andre. Det räcker alltså inte med orsakssamband mellan den skadebringande handlingen (eller underlåtenheten)
och den skada som inträffat utan det krävs också att handlingen (eller underlåtenheten) inneburit att någon skyldighet i VA-förhållandet har åsidosatts för att skadeståndsansvar ska komma ifråga.
• Vållande – vårdslöshet eller försumlighet – krävs inte. Kan det konstateras att en skada orsakats av att en skyldighet i VA-förhållandet åsidosatts, behöver man således inte diskutera om någon vårdslöshet eller försumlighet förekommit.
• Skadeståndsansvaret är lika strängt eller strikt både för huvudmannen och för fastighetsägarna. HD har, bl.a. i det nämnda rättsfallet NJA 1983 s. 209, uttryckt att anledning inte finns att göra skillnad mellan huvudmannens och
fastighetsägarens ansvar.
• Vilka skyldigheter parterna har gentemot varandra bestäms i första hand genom olika bestämmelser i vattentjänstlagen. Dessa bestämmelser har i vissa delar konkretiserats och preciserats i rättspraxis. Också kommunens ytterligare föreskrifter (ABVA) och VA-taxa bestämmer i hög grad innehållet i VA-förhållandet. Åsidosättande av skyldighet från endera partens sida kan också ske genom avtalsbrott, vilket företrädesvis kan komma ifråga då det gäller förhållandet kommun – industriföretag.

För att 45–49 §§ vattentjänstlagen ska vara tillämpliga krävs att skadan uppkommit i ett VA-förhållande inom verksamhetsområdet mellan huvudmannen och fastighetsägaren (eller annan part i VA-förhållandet). Detta innebär att vattentjänstlagens skadeståndsbestämmelser
inte är tillämpliga på:
• skador som drabbar hyresgäster eller bostadsrättshavare, om dessa inte genom avtal inträtt som användare i VA-förhållandet (se bl.a. Avgöranden i VA-mål del 1 37:3, mål Va 121/74).
• skador som huvudman och fastighetsägare kan tillfoga varandra, men som inte har egentligt samband med VA-förhållandet, t.ex.
- skador som uppstår vid ledningsarbeten vid utbyggnad av VA-anläggning eller vid anslutning av enskilda fastigheter till den allmänna VA-anläggningen (Bouvin-Qviström s.148),
- översvämningsskador till följd av brister i VA-installationen,
- skador till följd av brott på renvattenledning (se t.ex. Avgöranden i VA-mål del 1 37:1, mål Va 31/74, och Avgöranden i VA-mål del 5 29:6, DTVa 17/1993)
- skador på grund av att vatten i samband med kraftig nederbörd eller snösmältning ytledes strömmar in i källare via källarfönster, källartrapp, garagenedfart, gluggar eller luckor eller om vatten av sådana orsaker tränge genom marken och vidare in genom grundmurar (väggar) och golv eller då regnvatten strömmar in på en närliggande fastighet till följd av att dagvatten- eller rännstensbrunnar i gatan
utanför fastigheten varit igensatta och inte förmått avleda vattnet (Avgöranden i VA-mål del 3 29:4, BVa 62/82).
- skador på grund av ändrade grundvattennivåer till följd av ledningsarbeten (se t.ex. BVa 94/97, Båstad)

Det ska vara fråga om någon sorts försummelse eller åtminstone att det är fråga om någon form av avvikelse från vad som objektivt sett kan krävas av huvudmannen eller fastighetsägaren. Den allmänna anläggningen ska vara tillräckligt säker. Om den är det kan det alltså inte bli fråga om skadestånd.

Olika typer av ansvar kan aktualiseras i kommunal verksamhet eller i VA-verksamhet.

• Skadestånd = en rätt för någon som drabbats av en skada att under vissa förutsättningar få ersättning i form av pengar av någon annan för att kompensera skadan.

• Nedsättning av köpeskilling för fel på en vara eller nedsatt brukningsavgift för vatten och avlopp är inte skadestånd utan innebär att priset för en vara eller tjänst reduceras för att motsvara värdet av det som levererats eller tillhandahållits.

• Straffansvar – förutsätter att ett brott har begåtts. Talan förs normalt av åklagare. I princip kan bara fysiska personer ådömas straff. Straffansvar och skadeståndsansvar kan föreligga vid sidan av varandra. Straffansvar finns föreskrivet
bl.a. när det gäller dricksvattenhanteringen (livsmedelslagen och Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter) och miljöbalken. För VA-verksamheten kan även uppmärksammas ansvaret för s.k. miljöbrott (miljöbalken)
bl.a. för den som förorenar mark, vatten eller luft på ett sätt som medför eller kan medföra sådana hälsorisker för människor eller sådana skador på djur eller växter, som inte är av ringa betydelse, eller annan betydande olägenhet i miljön.

• I större organisationer kan det ofta vara svårt att veta vem som är straffansvarig, t.ex. för brister i verksamheten. I en kommun är det kanske ordföranden i den verksamhetsansvariga nämnden som löper störst risk att fällas till ansvar för exempelvis miljöbrott, se bl.a. NJA 1995 s. 204. I den mån verksamhetsansvaret är delegerat kan sannolikt straffansvar komma ifråga även för t.ex.
chefstjänstemän eller annan personal med ansvar för verkställighetsfrågor. Att delegation har skett gällande miljöansvaret inom kommunen är ytterst viktigt!

- personskada = fysiska och psykiska skador på människor
- sakskada = fysiska skador på fast och lös egendom samt av ekonomiska förluster eller merkostnader som är en följd därav. Det kan vara fråga om egendom som blir totalförstörd eller som bara skadas något. Även tillfällig förlust av egendom
betraktas som sakskada.
- ren förmögenhetsskada = ekonomisk skada som uppkommer utan samband med att någon lider person- eller sakskada. Det kan t.ex. gälla försämrat rörelseresultat eller minskat marknadsvärde på viss egendom.

Vattentjänstlagen innehåller en särskild bestämmelse angående översvämningsskador. Huvudmannen ska ersätta en översvämningsskada på en fastighet inom sitt verksamhetsområde om huvudmannen har åsidosatt en skyldighet enligt lagen eller en föreskrift som meddelats med stöd av lagen och åsidosättandet har medfört att vatten som är avsett att tillhandahållas eller ledas bort genom huvudmannens VA-anläggning ytledes eller på annat sätt trängt in på fastigheten.

Det är i princip den som påstår att en skada har orsakats på ett visst sätt som också måste bevisa det.

Kommunen yrkar ofta att, om kommunen befinns skadeståndsskyldig, skadeståndet i allt fall ska jämkas på den grunden att fastighetsägaren trots rekommendation
därom underlåtit att installera backventil eller motsvarande anordning (medvållande).

Det meddelande som fastighetsägarna fått från kommunen synes ha varit av det slag, varpå exempel getts i VAV P18 från 1971 (ABVA). I VAV P49 från 1985 (Källaröversvämningar) är ett motsvarande förslag till meddelande intaget som bilaga 2. Vad kommunen kan göra för att slippa undan med jämkat skadestånd är sålunda enligt rättspraxis att upplysa om översvämningsrisk och om vad som kan göras för att förebygga eller begränsa översvämningsskador (installera avstängningsanordning, inte förvara dyrbar och fuktkänslig egendom i källaren m.m.)

Försäkringsbolagens möjlighet att regressvis kräva ersättning från VA-huvudmannen för den försäkringsersättning försäkringsbolaget betalat ut t.ex. till fastighetsägare
som drabbats av källaröversvämning har varit omdiskuterad.
Frågan har klarlagts genom det uppmärksammade Kungsbackamålet. Kommunen förpliktades att till SKANDIA utge vad försäkringsbolaget som försäkringsgivare betalat till berörda fastighetsägarna.

Här föreligger ett strikt skadeståndsansvar (46-47 § vattentjänstlagen) om huvudmannen eller fastighetsägaren har överskridit sin rätt eller åsidosatt sin skyldighet i VA-förhållandet till den andre. Vållande pga vårdslöshet eller försumlighet diskuteras inte. Skadeståndsansvaret är lika strikt både för huvudmannen och fastighetsägaren.

När lägsta golvhöjd, källargolvshöjd eller annat meddelas i ett bygglov så är det bl.a. med hänsyn till att huvudmannen ska kunna leva upp till de krav på säkerhet som finns i vattentjänstlagen. Om fastighetsägaren på eget initiativ väljer en lägre golvhöjd och då får en översvämning, som det visar sig inte hade hänt om golvhöjden hade varit den som angavs i bygglovet, så får fastighetsägaren anses ha orsakat sin egen skada. Ingen ersättning ska utgå i sådana fall.

Huvudmannen är ersättningsskyldig för ekonomisk skada, sakskada och personskada under förutsättning att skadorna har uppkommit på grund av att huvudmannens anläggning inte levt upp till skäliga anspråk på säkerhet. Sakskador är trasiga och förstörda saker och ekonomisk skada är exempelvis inkomstförluster på grund av översvämningsskadan. En fastighetsägare kanske måste stänga sin affär eller fabrik på grund av översvämningsskadan och förlorar då inkomster, vilket leder till ekonomisk skada.

En ersättning kan jämkas om fastighetsägaren har varit medvållande till sin egen skada. Beroende på hur mycket medvållande fastighetsägaren har varit så påverkas ersättningsnivån på den skada som uppkommit.

Sveda och värk är enbart förknippat med personskada. Begreppet finns inte för sakskador eller ekonomisk skada. En sakskada eller ekonomisk skada kan upplevas som jobbig på många sätt men huvudmannen är i dessa fall inte skyldig att ersätta fastighetsägaren för det obehag som upplevs.

En LTA-pump som är placerad hos fastighetsägaren p.p.a. ett trycksatt spillvattensystem, ägs av huvudmannen. Huvudmannen är den som måste ta hand om fel på pumpen, sköta service och se till att den fungerar. Fastighetsägaren är skyldig att följa bestämmelserna i ABVA, där det tydligt står (för de som använder sig av Svenskt Vattens förslag) att fastighetsägaren inte får släppa ut vad som helst i avloppet. Om en fastighetsägare spolar ner något i spillvattnet så att det orsakar skador på huvudmannens nät eller pumpar så kan fastighetsägaren bli skyldig att ersätta skadan. Om en LTA-pump går sönder på grund av andra orsaker, som inte fastighetsägaren är skyldig till så är det huvudmannen som får stå för reparationen.