Pumpar och särskilda anordningar

I vissa fall innebär områdets topografiska förhållanden att det behövs en konventionell självfallslösning för avloppet. Det kan göra det betydligt dyrare att bygga ut den allmänna VA-anläggningen. Lösningen ligger ofta i användandet av s.k. LTA-system som består av små pumpenheter, en per fastighet, som i de flesta fall placeras inne på fastigheten.

Huvudmannen ska införskaffa, installera samt vid behov utföra service och byta ut anordningen eller delar av den. Fastighetsägaren bekostar erforderliga anordningar för att sammankoppla LTA-pumpenheten med installationen i övrigt. Enligt 20 § vattentjänstlagen är fastighetsägaren skyldig att upplåta plats på fastigheten för pumpenheten. Var den placeras på fastigheten bestämmer huvudmannen. Fastighetsägaren har dessutom det löpande tillsynsansvaret för anordningen samt dess elförsörjning och skyldighet att anmäla fel till huvudmannen.

När vattenförbrukningen hos fastighetsägare ska fastställas genom mätning tillhandahålls vattenmätare av huvudmannen och förblir huvudmannens egendom. Huvudmannen bestämmer antalet mätare och vilket slag av mätare som ska användas. Vattenmätarens plats ska vara godkänd av huvudmannen, som har rätt att kostnadsfritt disponera platsen och som ensam har befogenhet att sätta upp, ta ned, kontrollera, justera, underhålla samt till- och frånkoppla mätaren.

Fastighetsägaren ska fortlöpande utöva tillsyn över de särskilda anordningar och vattenmätare som finns inne på fastigheten och skydda dessa från skada. Fastighetsägaren ska underrätta huvudmannen om driftstörningar och behov av åtgärder.

Det är huvudmannen, som ägare av vattenmätaren, som garanterar att vattenmätaren visar rätt. Korrekt vattenmätning är ett sätt för huvudmannen att ta ut
avgifter av fastigheterna efter skälighet och rättvisa enligt 31 § vattentjänstlagen. Regelverk som huvudmannen har att följa såsom ägare av vattenmätare är:
• Förordning om vatten- och värmemätare (1994:99)
• Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) föreskrifter om vattenmätare (STAFS 2006:5)
• Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) föreskrifter om återkommande kontroll av vatten- och värmemätare (STAFS 2007:2)

De frågor man kan tvista om även inom det till synes begränsade området vattenmätare och vattenmätning är otaliga och säkert är det många frågeställningar som ännu inte dykt upp. Några av de vanligaste områdena är:
• Utebliven betalning
• Onormal vattenförbrukning
• Felvisande vattenmätare
• Vattenmätares placering
• Sönderfrusna vattenmätare

Ett antal tvister rörande onormal vattenförbrukning har avgjorts av VA-nämnden. Grundorsaken till tvisten brukar vara att fastighetsägaren hävdar, när mätaren visar onormal förbrukning, att det är mätaren det är fel på. Det förekommer
att så är fallet, men oftast är det fråga om ett dolt läckage vilket det kan vara svårt att övertyga fastighetsägaren om.

VA-nämnden har i dessa fall, vare sig något dolt läckage kunnat konstateras eller inte, i stort sett genomgående beslutat om relativt kraftiga reduceringar av det av huvudmannen debiterade beloppet. Bevekelsegrunden härför kan sägas vara att vattnet inte kommit brukaren till
nytta, att det för VA-verkens del är fråga om marginalkostnader medan det för den enskilde kan anses som betydande belopp.

Dagens mätare och mätmetoder är förhållandevis tillförlitliga, men därmed inte sagt att det inte kan förekomma felaktiga mätare. Regler om de felgränser, som inte får överskridas för att en mätare ska anses vara godkänd, bör finnas i varje kommuns VA-taxa. Dessa regler innebär att varje fastighetsägare, som misstänker mätarfel, har rätt att få mätaren undersökt. Undersökningen ska ske av ackrediterat kontrollorgan.

Endast de anordningar som krävs på grund av den allmänna anläggningens konstruktion ska huvudmannen bekosta, äga och drifta. Exempelvis gäller det när huvudmannen har ett trycksatt avloppsnät där fastighetsägarna inte kan ansluta sig med självfall. Detsamma skulle kunna gälla om huvudmannen av någon anledning väljer att lägga en grunt lagt ledningsnät där alla fastigheter måste ha en pump för att nå självfallsledningen. De enstaka fastigheter som på grund av fastighetens läge eller husets läge på fastigheten behöver en pump för att nå en självfallsledning, får bekosta den själv.

Huvudmannen kan kräva att fastighetsägaren gräver gropen som pumphöljet ska stå i och även sätter pumphöljet på plats i gropen. Huvudmannen sätter pumpen på plats och kontrollerar att den sitter rätt och att pumphöljet är korrekt satt. Fastighetsägaren ordnar/bekostar den elinstallation som krävs i fastighetens elanläggning och huvudmannen gör/bekostar den slutliga elinkopplingen till pumpen. Fastighetsägaren får sedan bekosta den el som går åt att driva pumpen. Fastighetsägaren skall fortlöpande se till anordningen och skydda den mot skada. Fastighetsägaren skall snarast anmäla uppkomna fel och driftstörningar till huvudmannen.

Alla uppkomna fel och skador på pumpen bekostas initialt och ordnas av huvudmannen. Om det visar sig att den uppkomna skadan beror på att fastighetsägaren har åsidosatt sina skyldigheter kan huvudmannen kräva skadestånd för skadan.

Relevant praxis angående ansvarsfördelningen.

En fastighetsägare är skyldig att upplåta det utrymme som krävs för en pump. Placering av pump sker i samråd med fastighetsägaren. Det krävs inte att huvudmannen och fastighetsägaren tecknar avtal om att huvudmannen har rätt att ha pumpen på fastigheten eftersom det redan är bestämt i lagstiftningen att huvudmannen har den rätten. Det är samma regler som gäller för pumpen som för vattenmätaren i detta avseende.