Betalning av avgifterna

Om en fastighetsägare eller annan användare inte betalar efter anfordran och huvudmannen saknar anledning att tro ett den betalningsansvariga avser att bestrida fordringens existens eller storlek bör huvudmannen i första hand begära betalningsföreläggande. Om huvudmannen har anledning att tro att användaren kommer att bestrida kravet, kan det vara en onödig omväg att begära betalningsföreläggande. Då kan huvudmannen väcka talan direkt hos mark- och miljödomstolarna.

Ansökan om betalningsföreläggande ska göras till kronofogdemyndigheten. I ansökan bör det klart framgå att det rör sig om förfallna avgifter enligt vattentjänstlagen.

Om betalningen uteblir har huvudmannen en speciell möjlighet att tvinga fram betalning, nämligen genom att stänga av vattentillförseln. Huvudmannen får stänga av vattentillförseln till en fastighet om fastighetsägaren inte har betalat avgiften eller i övrigt försummat sina skyldigheter enligt vattentjänstlagen och försummelsen är väsentlig samt huvudmannen inte kunnat förmå fastighetsägaren att vidta rättelse inom skälig tid genom skriftlig uppmaning. I sådana fall får huvudmannen stänga av vattentillförseln till fastigheten om detta kan ske utan att avstängningen medför olägenhet för människors hälsa.

Avstängningshotet är ett mycket kraftfullt påtryckningsmedel som bör utnyttjas med försiktighet. Huvudmannen bör bara ta till det om den har ett starkt intresse av att framtvinga rättelse och om det inte finns risk för sanitära olägenheter. Huvudmannen ska enligt vattentjänstlagen ge användaren skälig tid för rättelse. Om avstängningshotet beror på att användaren inte har betalat, bör tiden inte vara kortare än två veckor.

Enligt 35 § vattentjänstlagen ska avgifterna enligt taxa betalas på begäran till kommunen eller huvudmannen, efter beslut av kommunen. Men kommunen/huvudmannen har möjlighet att gå med på en fördelning av anläggningsavgiften på årliga betalningar (max 10 år) enligt 36 § vattentjänstlagen om
• avgiften är ekonomiskt betungande för fastigheten,
• fastighetsägaren begär fördelning av avgiften, och
• fastighetsägaren ställer godtagbar säkerhet.

Huvudmannen har rätt till avkastningsränta på obetald del av anläggningsavgiften samt dröjsmålsränta på delbelopp som inte har betalats i rätt tid.

När en anläggningsavgift kan anses vara ekonomiskt betungande för en fastighet får avgöras från fall till fall. Men för en nybyggd fastighet bedöms avgiften aldrig vara ekonomiskt betungande eftersom detta är en kostnad som bör ingå i själva produktionskostnaden.

Vid ägarbyte av en fastighet är den nya ägaren betalningsansvarig för avgifter som förfaller till betalning på eller efter tillträdesdagen (37 §). Men om den tidigare ägarens brukningsavgifter förfaller till betalning på eller efter tillträdesdagen, så är den tidigare ägaren fortfarande betalningsansvarig för dessa.

Huvudmannens fordring på en privatperson betecknas som en kundfordran enligt Preskriptionslagen 2 §. För kundfordringar är preskriptionstiden 3 år. Huvudmannens fordring däremot på en juridisk person som är brukare har den ordinarie preskriptionstiden på 10 år. Fordringar på huvudmannen har också den ordinarie preskriptionstiden på 10 år.

För att få ta ut påminnelseavgift krävs det att huvudmannen och fastighetsägaren har tecknat avtal därom. Att införa det i en taxa kan inte likställas vid att avtal har tecknats eftersom ett avtal kräver att två eller flera parter är överens om innehållet. Däremot finns möjligheten att lägga till bestämmelse om påminnelseavgift när avtal träffas med kunder utanför verksamhetsområdet, eller för andra tjänster som inte kan ses som vattentjänster och som inte är bestämda i taxa.

För att huvudmannen ska vara skyldig att upprätta en avbetalningsplan för anläggningsavgiften så krävs det att avgiften är betungande med hänsyn till fastighetens ekonomiska bärkraft och andra omständigheter. Denna regel vänder sig endast till privatpersoner och endast till de fastighetsägare som inte ska betala avgiften i samband med nybyggnation.

En avgift är betungande med hänsyn till fastighetens ekonomiska bärkraft när den är större än taxeringsvärdet. Det räcker dock inte som förutsättning utan fastighetsägaren ska också sakna den betalningsförmåga som är kopplad till avgiftens storlek. I den juridiska praxisen finns exempel där VA-nämnden har ansett att pensionärer och studenter som lever på begränsade medel har saknat den betalningsförmåga som krävs för att kunna betala en sådan stor avgift. Enligt propositionen så är denna regel tänkt att användas mycket restriktivt, eftersom både fastighetens ekonomiska bärkraft ska vara låg samtidigt som fastighetsägaren har låg betalningsförmåga.

Huvudmannen har inte rätt att ta ut några avgifter förrän förbindelsepunkten är upprättad och förmedlad samt att anläggningen är klar att användas. Det är alltid den taxa som gäller den dagen förmedlandet sker, som huvudmannen ska använda för att räkna ut anslutningsavgiften. Det finns ingen möjlighet att förskottsbetala eller skicka ut fakturor på förbindelsepunkter som inte finns bara för att få en annan anslutningsavgift. Det spelar ingen rolla att enskilda tjänstemän skriftligt har lovat detta. Det finns många avgöranden från Statens VA-nämnd där nämnden gång efter annan har avslagit begäran från fastighetsägare att få betala en annan avgift än den som gällde när förbindelsepunkten blev förmedlad.

Detta till trots bör det sägas att huvudmannen är skyldig att vid alla tillfällen ha en uppdaterad taxa med rätt avgiftsnivåer, just för att det hela tiden ska täcka de kostnader som huvudmannen har och på så sätt minska avgiftsskillnaderna från ett år till ett annat.

Ett antal villkor måste vara uppfyllda för att huvudmannen ska få stänga av vattnet till en fastighetsägare. Fastighetsägaren måste ha försummat sin skyldighet att betala avgifter, eller i övrigt försummat sina skyldigheter enligt vattentjänstlagen. Försummelsen ska vara väsentlig och huvudmannen måste skriftligen ha uppmanat fastighetsägaren att vidta rättelse och gett fastighetsägaren skälig tid att vidta rättelse. Om fastighetsägaren trots påminnelse och trots skälig tid att betala in det denne är skyldig huvudmannen ändå inte betalar, får huvudmannen stänga av vattnet. Innan avstängning sker måste huvudmannen försäkra sig om att det inte medför olägenheter för människors hälsa. Att det innebär en olägenhet i sig är inget som huvudmannen måste ta hänsyn till utan det ska vara kopplat till hälsan. Skälig tid att vidta rättelse är inte tidsatt i lagstiftningen men ca 2 veckor kan anses vara skälig tid. Huvudmannen måste ge fastighetsägaren tillgång till vatten på något sätt, antingen genom att hänvisa till ett tappställe inom gångavstånd eller genom att ställa ut en tank med vatten.

Det finns laglig möjlighet att stänga av vattnet för annat än bristande betalning. Försummelsen måste då vara väsentlig och när vattnet stängs av bör fastighetsägaren rimligtvis kunna vidta rättelse ganska snart för att få sitt vatten påslaget igen. Det kan därför vara svårt att använda det som en åtgärd för att få till stånd exempelvis omkoppling eller sanering av serviser. I de fallen kan det vara mer lämpligt att begära prövning i Statens VA-nämnd som kan avgöra att fastighetsägaren måste vidta rättelse i en viss fråga och även förena föreläggandet med vite.

Eftersom det i ett sådant fall inte går att tillgripa avstängning (som vid vattenförsörjning) på något sätt som påtryckningsmedel, så återstår vägen via kronofogde. 

Huvudmannen kan begära hjälp av kronofogdemyndigheten med att driva in skulden. Den kan behöva fastställas i Statens VA-nämnd först, om fastighetsägaren bestrider kravet, innan den kan drivas in.