Brukningsavgifter

Brukningsavgifter är en periodisk avgift för drift- och underhållskostnader, kapitalkostnader för investeringar eller andra nödvändiga kostnader för att tillhandahålla vattentjänsterna som inte täcks av anläggningsavgiften.

I Publikationen P96 finns ett basförslag och tre alternativförslag till utformning av brukningsavgifter. Den avgörande skillnaden mellan dessa principförslag är vilka parametrar som ingår i den fasta delen av avgiften.

De olika taxemodellerna kan jämföras utifrån tre aspekter:

1. Möjligheten att ta ut en större andel av brukningsavgiften som fast del. Detta kan endast göra om den fasta delen av avgiften kan differentieras så att den speglar nyttan som olika fastigheter har av vattentjänsterna.
2. Utrymme för avgiftsuttag för bortledning av dagvatten.
3. Taxans komplexitet: administrativt för huvudmannen och pedagogiskt för abonnenterna.

Huvudmannens kostnader är vanligen till 80-90% fasta (d v s oberoende även av väsentliga förändringar av vattenförbrukning och spillvattenmängd.) En brukningstaxa med större fast del blir därför mer stabil i relation till kostnader. Det framhålls ibland att en rörlig kubikmeteravgift fungerar som ett incitament till lägre vattenförbrukning, men i Sverige har detta inte bekräftats entydigt av studier. Eftersom kostnaderna endast påverkas obetydligt av minskade levererade volymer medan intäkterna vid en taxa med stor rörlig del påverkas betydligt mer så måste kommunen höja kubikmeteravgiften vid minskade volymer för att täcka nödvändiga kostnader. Det minskar den rörliga taxans funktion som incitament. På kontinenten är ekonomiska incitament till hushållning med vatten en central fråga, något omedelbart krav från EU på mätning och volymsavgift förefaller dock i dagsläget inte troligt.

En allmän rekommendation är att öka den fasta delen så att den är minst 50% men behålla en mindre rörlig del. Att behålla en viss rörlig del kan motiveras av 1) vissa kostnader är rörliga 2) som uppföljning av förbrukning.

Man kan också ifrågasätta om en rörlig kubikmeteravgift speglar nyttan av vatten- och avloppstjänster lika väl som en större differentierad fast del gör. Som exempel kan anges kommuner med stor andel säsongsboende. För en vinter- eller sommarstuga med kommunalt vatten och avlopp blir den årliga brukningsavgiften med en taxa med stor rörlig del förhållandevis låg. Men nyttan av att vara ansluten till kommunalt VA speglas inte bäst av konsumerad volym, utan i att vara ansluten till VA-anläggningen året om. Investeringar i nät och reningsverk etc. måste dessutom göras utifrån den årliga toppbelastningen. För kommuner med stor andel säsongsboende rekommenderas därför taxor med stor fast del i brukningstaxan.

Ytterst är det dock varje enskild kommun som gör denna avvägning utifrån lokala mål och förhållanden.

Nedan presenteras de olika modeller för taxa som finns i Publikation P96

I basförslaget ingår följande parametrar:
a. En fast avgift per år
b. En avgift per m3 levererat vatten
c. En avgift per år och lägenhet för bostadsfastighet och därmed jämställd fastighet
d. En avgift per år och påbörjat 100-tal m2 tomtyta för annan fastighet.

Parameter a, c och d kan sägas utgöra den fasta delen, d v s oberoende även av väsentliga förändringar av vattenförbrukning och spillvattenmängd. Genom lägenhetsavgift för bostadsfastigheter och tomtyteavgift för andra fastigheter differentieras den fasta delen vilket är att rekommendera för att en större fast andel ska bli skälig och rättvis.

För att avgiftsuttag för dagvatten ska vara möjligt bör taxan innehålla parametrar som kan anses spegla tjänsten bortledande av dagvatten på ett skäligt och rättvist sätt. Dagvattenavgiften kan i basförslaget utgöra en del av lägenhetsavgiften respektive tomtyteavgiften. En fastighet med fler lägenheter kan antas ha en större andel hårdgjord yta och därmed en större mängd dagvatten som belastar VA-anläggningen. Industrifastigheter har i allmänhet en större andel hårdgjord yta varför tomtytan kan anses vara en bra parameter för uttag av dagvattenavgift.

Taxa enligt basförslaget kräver vid införandet att antal lägenheter/lägenhetsekvivalenter per fastighet inventeras. Detta är framförallt resurskrävande när det gäller att hitta ytuppgifter som ger underlag för att beräkna antalet lägenhetsekvivalenter för fastigheter som kan jämställas med bostadsfastigheter, exempelvis köpcentrum, affärsfastigheter etc. För tomtstorleken finns uppgifterna tillgängliga i det centrala fastighetsregistret.

I alternativförslaget BI ingår istället följande parametrar:
a. En fast avgift per år
b. En avgift per m3 levererat vatten
c. En avgift per år och påbörjat 100-tal m2 tomtyta för såväl bostadsfastigheter som andra fastigheter. För en- och tvåfamiljshus tas en schablon ut.

Skillnaden mot basförslaget är att lägenhetsavgiften inte ingår och att tomtyta används för att differentiera den fasta delen även för flerfamiljshus. Det gör att man inte behöver registrera antalet lägenheter i abonnentregistret, men avsaknaden av en lägenhetsavgift gör att den fasta delen inte kan differentieras lika mycket vilket minskar möjligheten att höja den fasta delen. Lägenhetsavgiften speglar flerfamiljshusens nytta av den allmänna VA-anläggningen bättre än tomtyteavgiften. Uttaget av dagvattenavgift är med denna modell knutna till arealen för båda typer av fastigheter. För att den arealberoende komponenten i brukningsavgiften inte ska bli oskäligt hög för fastigheter med en eller två lägenheter finns i förslaget en övre gräns i avgiftsuttaget motsvarande 1200 m2 tomtyta.

I alternativförslagen BII och BIII finns endast två parametrar:
a. En fast avgift per år
b. En avgift per m3 levererat vatten

Eftersom den fasta avgiften inte är differentierad utifrån fastighetens storlek måste denna del hållas låg och en stor del av avgiftsuttaget tas utifrån levererad volym. (Skillnaden mellan de båda taxeförslagen är endast att det i BIII debiteras en minsta sammanlagd avgift.) Den stora rörliga delen gör att det ekonomiska resultatet påverkas även av små förändringar i levererad volym (se ovan). Taxemodellerna medger endast ett mycket begänsat avgiftsuttag för bortledning av dagvatten eftersom levererad volym vatten inte speglar varken kostnad eller nytta som fastigheten har av denna tjänst. För att övergå från denna taxemodell till basförslaget eller alternativförslag BI krävs en inventering av lägenheter och/eller tomtytor och uppdatering av abonnentregistret.