Välja täckningsgrad

Den andel av kostnaderna för VA-utbyggnad som finansieras via anläggningsavgifter brukar benämnas ”täckningsgrad”. Enligt 32§ LAV ska den genomsnittliga täckningsgraden för anläggningsavgifterna i en VA-anläggning inte överstiga 100%. Det finns ingenting som hindrar en kommun att besluta om en lägre täckningsgrad, men då måste kommunen täcka den resterande kostnaden på annat sätt. Den del av kostnaden som inte täcks av anläggningsavgifter behöver finansieras på annat sätt, vanligtvis genom lån som i sin tur ger upphov till högre brukningsavgifter för hela VA-kollektivet.

Fördelen men en högre täckningsgrad är att finansieringen av VA-verksamheten blir stabilare; en ökad utbyggnad innebär inte på samma sätt att brukningsavgifterna måste höjas. En annan allt viktigare faktor att beakta är trycket på utbyggnad av kommunalt VA ökar. Samtidigt kommer kraven på enskilda avlopp att öka de kommande åren och många fastighetsägare kommer att få åtgärda dessa till hög kostnad. Om kostnaden anslutning till kommunalt VA är låg kan det uppstå ett stort tryck då många driver på för att ansluta sig. Det kan finnas skäl att undvika alltför låga anläggningsavgifter för att öka fastighetsägares vilja att själva lösa sin VA-försörjning i områden där detta är långsiktigt hållbart och det inte finns behov av en allmän VA-anläggning.

Argument som framförs för en lägre täckningsgrad (och därmed lägre anläggningsavgifter) är att om det finns många lågt värderade fastigheter i kommunen som ska anslutas så kan det innebära en låg betalningsvilja och även kanske svårigheter att belåna fastigheterna. Kommuner med vikande befolkning är ofta måna om att hålla avgifter nere för att inte kostnaden att bosätta sig i kommunen ska bli för hög.  Det är dock tveksamt om anläggningsavgifternas nivå skulle få någon större påverkan.

Ser man på vilka kommuner som har hög respektive låg anläggningsavgift stämmer det med resonemanget ovan. Hög anläggningsavgift (hög täckningsgrad) återfinns framförallt i kraftigt växande kommuner med högt värderade fastigheter. Här är betalningsviljan stor och behovet av god täckningsgrad stor med tanke på att många fastigheter ansluts. Kommuner med låg avgift (låg täckningsgrad) utgörs framförallt av kommuner med lågt värderade fastigheter och liten eller negativ befolkningsökning.

Det är inte orimligt att olika kommuner väljer olika täckningsgrad. Oavsett vilken nivå kommunen väljer är det dock viktigt att det är ett medvetet val som grundar sig på ett tydligt dokumenterat beräkningsunderlag. Framförallt kommuner med låg täckningsgrad måste ha goda prognoser för framtida anslutningar. Om man upptäcker att den låga täckningsgraden kommer att innebära ett problem på sikt bör man gradvis börja höja den för att undvika drastiska förändringar från ett år till ett annat.