Komponentavskrivningar
Rådet för kommunal redovisning (RKR Rek 11.4) och Bokföringsnämnden (BFNAR 2012:1, Kap. 17.4) har infört ett explicit krav på att tillämpa komponentavskrivningar vid redovisning av materiella anläggningstillgångar. Komponentredovisning innebär enkelt uttryckt att en tillgång delas in i ett antal komponenter (beståndsdelar, grundläggande delar) som sedan skrivs av, var och en för sig, utifrån den enskilda komponentens förväntade nyttjandetid. Komponenter kan tillexempel vara stora pumpar, doceringsutrustning, desinfektionsutrustning och driftövervakningssystem i vattenverk, pumpar, luftningssystem, omrörare och slamskrapor i avloppsreningsverk, styrutrustning i pumpstationer etc.
Normeringen avseende att tillämpa komponentavskrivningar i kommunal verksamhet återfinns i rekommendation 11.4 från Rådet för kommunal redovisning:
”Förväntas skillnaden i förbrukning av en materiell anläggningstillgångs betydande komponenter vara väsentlig, ska tillgången delas upp på dessa. Respektive komponent ska skrivas av separat. Återanskaffning av komponent redovisas som anskaffning av ny anläggningstillgång och eventuellt kvarvarande redovisat värde för den ersatta enheten kostnadsförs.”
Även i Bokföringsnämndens (BFNAR 2012:1, Kap. 17.4) regelverk för aktiebolagen återfinns följande skrivning:
”Förväntas skillnaden i förbrukningen av en materiell anläggningstillgångs betydande komponenter vara väsentlig, ska tillgången delas upp på dessa.”
I normeringen står det att om skillnaden i förbrukning av en materiell anläggningstillgångs betydande komponenter förväntas vara väsentlig, ska tillgången delas upp på dessa (RKR, REK 11.4 och BFNAR 2012:1, Kap. 17.4.). Inget regelverk ger dock någon djupare vägledning om vad som kan räknas som en betydande komponent. Inte heller när det gäller skillnaden i förbrukning (nyttjandeperiod) finns några definierade riktlinjer. Vidare saknas riktlinjer avseende vilken detaljnivå som eftersträvas.
Observera att det inte i dagsläget finns någon etablerad praxis eller rekommendation avseende HUR komponentredovisningen skall utformas inom VA-branschen. Materialet som presenteras här skall såldes inte ses som en norm eller sanning utan snarare som en första vägledning på området.
Grundläggande frågeställningar
För att börja arbeta med komponentavskrivningar finns det många principiella och administrativa frågeställningar att hantera. De betydande frågeställningarna är företrädelsevis:
- Vilka anläggningar i sig är aktuella för komponentredovisning?
- Hur skall komponenter identifieras (begreppen betydande och väsentligt)?
- Hur skall komponenterna grupperas?
- Tillkommande utgifter, eller hur påverkar komponentredovisningen relationen mellan investering och drift?
Vilka anläggningar
Det finns idag inga riktlinjer för vilka anläggningar inom va-branschen där komponentavskrivningar skall tillämpas. Aktuella anläggningar är dock;
- Vattenverk
- Avloppsreningsverk
- Tryckstegringsstation
- Pumpstation
- Vattentorn
- Vattenreservoar
- Borrbrunnar
- Ventilkamrar
- Administrativa byggnader, förråd, lager etc
Det finns fler objekt som är aktuella, men ovan täcker sannolikt in flertalet av objekten. Observera att uppdelningen av ledningsnätet i ledningar för vatten och ledningar för avlopp samt ledningar för dagvatten inte är en uppdelning i komponenter utan olika anläggningar.
En svårare fråga är däremot om alla anläggningar skall redovisas baserat med komponenter. För att underlätta komponentredovisningen och göra den transparent och stringent över tid är det en god ide att formulera en grundhållning för när komponentredovisning är aktuellt på anläggningsnivå. Detta är ett område som varje huvudman måste analysera, göra bedömningar samt ta ställning till och dokumentera i redovisningsprinciper.
Gränsvärde för anskaffningsvärdet
Vad som är känt om befintlig praxis är att komponentavskrivningar tillämpas på anläggningar med ett anskaffningsvärde i intervallet 100 tkr till 1 mkr. Vissa huvudmän har även lägre och högre gränsvärden.
Gemensamma utgifter vid anskaffning
När man anskaffar anläggningstillgångar finns det utgifter, s.k. direkt hänförliga omkostnader, som är gemensam för att bringa tillgången på plats. Detta kan vara projektering och projektledning. Dessa fördelas lämpligen ut på respektive komponent (baserat på andel), om det inte är så att det går att hänföra till en särskild komponent.
Nyttjandeperioder i komponentmodeller
När det gäller nyttjandeperioder för olika komponenter är det samma normer som gäller för anläggningar som helhet, dvs. den period under vilken enkomponent förväntas vara tillgänglig att användas av verksamheten. Här är underhållsplanen central, vilket kommenterades tidigare. Komponentredovisning innebär att fler objekt måste bedömas avseende nyttjandeperioder och kommer sannolikt att leda till fler utrangeringskostnader i redovisningen.