Avloppsdirektivet

Direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (nedan kallat avloppsdirektivet) är ett av de viktigaste politiska instrumenten inom EU:s regelverk på vattenområdet för att skydda miljön och människors hälsa.

EU-kommissionen har beslutat att öppna avloppsdirektivet för revision. Läs mer om direktivet här. 

Det nu gällande direktivet från 1991 är ett genomförandedirektiv under ramdirektivet för vatten. Framsteg i genomförandet under nästan 30 år har spelat en betydande roll för att förbättra vattenkvaliteten i EU:s floder, sjöar och hav.

Direktivet reglerar kvalitetskrav på avloppsvatten från tätorter med mer än 2000 pe (motsvarande ungefär personer). Dit räknas också avloppsvatten från livsmedelsindustrier i tätorter.

Det anger utsläpps- och kontrollkrav för till exempel biologiskt och kemiskt syreförbrukande ämnen, kväve och fosfor som släpps ut i känsliga områden. Sådana områden definieras enligt särskilda kriterier.

I direktivet finns en undantagsmöjlighet för rening av biologiskt syreförbrukande ämnen i avloppsvatten från tätorter med kallt klimat som vållat problem i tolkningen. Det finns också ett krav att avloppsslam om möjligt ska återanvändas och uppströmskrav på anslutna verksamheter.

I Sverige är bestämmelserna införda genom miljöbalken, vattentjänstlagen (LAV) och föreskrifter från Naturvårdsverket. Sverige saknar dock fortfarande regler om hur de känsliga områdena ska utses.

Efterlevnaden ska rapporteras till EU-kommissionen vartannat år.

Ansvarig myndighet: Naturvårdsverket

Läs mer: Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse.