Ständigt på våra läppar – PFAS och det breda begränsningsförslaget - Svenskt Vatten Hoppa till huvudinnehåll

Ständigt på våra läppar – PFAS och det breda begränsningsförslaget

I januari 2023 publicerades ett brett begränsningsförslag på PFAS. Bakom förslaget till EU:s kemikaliemyndighet Echa låg fem nationella kemikaliemyndigheter. Bland dem, svenska Kemikalieinspektionen. Under den sex månader långa konsultationsperioden som avslutades i september inkom över 5600 synpunkter på förslaget – att PFAS berör råder det med andra ord inga tvivel om. Men vad är svårigheterna med kraftig begränsning eller förbud på gruppnivå? Under Vattenstämman kommer vi ta del av Kemikalieinspektionens syn på förslaget och dessutom får vi perspektiv från Innovations- och kemiindustrierna vars medlemmar berörs kraftigt av eventuella begränsningar.

PFAS är ständigt på löpsedlar runtom i Sverige. Nya gränsvärden blir juridiskt bindande den 1 januari 2026 vilket gör att VA-huvudmännen kan tvingas installera nya, kostsamma reningssteg för att rena dricksvatten, flera uppmärksammade rättsfall har nått eller kommer att nå sin slutpunkt inom kort och behovet av ett effektivt uppströmsarbete är skriande. I syfte att fasa ut evighetskemikalierna lämnade den svenska Kemikalieinspektionen tillsammans med sina motsvarigheter i Danmark, Tyskland, Nederländerna och Norge in ett brett begränsningsförslag till Echa. Förslaget, som i stort sett innebär ett gruppförbud mot PFAS, slog för vissa ned som en bomb när det offentliggjordes i januari 2023. För Jenny Ivarsson, strategisk rådgivare på Kemikalieinspektionen (KemI), började däremot arbetet med en kraftig begränsning av PFAS-användning långt tidigare än så. 

– Sverige, och Kemikalieinspektionen, var tidigt på PFAS-bollen. Vi föreslog begränsning av värstingen, PFOS, redan 2005 och sedan dess har det varit ett fokusområde för oss, berättar hon.

”Ingen använder PFAS för nöjes skull”

Jenny förklarar att PFAS länge hanterats ämne för ämne, eller undergrupp för undergrupp. När en ny kommission fanns på plats hösten 2019 såg dock KemI möjligheten att prioritera upp PFAS-frågan. I den nya kommissionens kemikaliestrategi står det skrivet att PFAS ska fasas ut på gruppnivå och endast användas för essentiellt bruk. När Nederländerna sedan drabbades av en stor kemikalieskandal togs ytterligare ett kliv mot ett gruppförbud.

– De räckte ut en hand till de som kunde tänkas vilja samarbeta med dem, så i januari 2020 träffades vi länder som ligger bakom förslaget och formerade en strategi för hur vi skulle ta det vidare. Även kommissionen och Echa medverkade. Under mötet beslutades att Echa på uppdrag av kommissionen tog sig an brandskum, medan länderna tog på sig alla andra användningar, förklarar Jenny.

När samarbetet inletts var det av yttersta vikt att länderna hade samsyn – och för att få till ett välfungerande gruppförbud mot PFAS går den aspekten som en röd tråd. Även andra aktörer behöver engagera sig, inte minst industrin. Under Vattenstämman kommer därför Kristina Neimert Carne, ansvarig för kemikaliefrågor på Innovations- och kemiindustrierna (IKEM) som är bransch- och arbetsgivarorganisation för Sveriges innovations- och kemiföretag, att dela med sig av deras syn på det föreslagna gruppförbudet.

– Vi står definitivt bakom en begränsning, det är jätteviktigt för alla våra medlemsföretag – det är typexemplet på en ämnesgrupp som är väldigt utmanande och svåra att hantera på ett säkert sätt eftersom de är så persistenta. Sedan är det viktigt att påminna sig om att ingen använder PFAS för nöjes skull, utan i de fall man använder dem är det för att de fyller en funktion som är svår att ersätta, berättar Kristina.

Nästan oändliga användningsområden – och alternativ saknas

IKEM har en bred medlemspalett. Bland de anslutna företagen finns kemikalietillverkare, plasttillverkare, läkemedelsindustri, oljeraffinaderier, och kemikaliedistributörer, men även andra branscher är representerade och deras minsta gemensamma nämnare är att kemi återfinns i deras DNA. Kristina påpekar att PFAS inte tillverkas i Sverige. Däremot ingår de i en lång rad viktiga komponenter som är centrala för tillverkning och process, däribland packningar, filter, olika typer av membran, omrörare eller reaktionskärl, samt i styrelektronik.

– Våra medlemmar är processindustrier, därför är man väldigt beroende av att utrustningen fungerar fläckfritt. Av den anledningen bli frågan väldigt stor för våra medlemmar – PFAS finns på många ställen i deras processutrustning och de vet i dagsläget inte hur man ska ersätta det, berättar hon.

Just mängden applikationer och användningsområden är något som KemI också uppmärksammat. Inte minst efter den samrådsperiod som avslutades i september då över 5600 synpunkter inkom till Echa.

– Det är ett väldigt omfattande förslag och vi har blivit varse hur brett användandet faktiskt är, särskilt inom industriella processer. Även företag som är upplysta saknar ibland vetskap om att de använder PFAS i så stor omfattning. Det svåraste är nog inte att det handlar om så många ämnen, utan att det berör så många användningar, menar Jenny.

Vägen framåt – hur får vi till en bred begränsning som fungerar i praktiken?

De breda användningsområdena gör att processen med det breda begränsningsförslaget kommer att ta tid. Efter avslutat samråd befinner sig nu aktörerna bakom förslaget i en hektisk period. Många uppdateringar ska göras innan nya instanser och ett ytterligare samråd väntar. För KemI är det av yttersta vikt att det slutliga beslutet är välbalanserat och Jenny lyfter att det måste grundas på vetenskapliga data och insikter från industrin.

– PFAS används av en anledning och vi behöver ha välgrundade undantag baserade på vetenskap. I andra vågskålen ligger att det är ämnen som inte bryts ned och som hamnar i vårt grund- och dricksvatten. Därför ser vi att det behövs en begränsning, men vi kan inte genomföra ett totalförbud utan vi ser behov av fortsatt användning också för en tid framöver, förklarar hon.

Från kemiindustrins sida ser man en faktor som den absolut viktigaste för en lyckosam begränsning – tid. Tid att anpassa, tid att ta fram fullvärdiga alternativ och framför allt tid att testa de nya alternativ som tas fram. Särskilt lyfter Kristina läkemedelsindustrin som ett orosmoln. Många essentiella läkemedel är i dag beroende av PFAS-användande och inom sektorn är processerna för testning och godkännande långdragna.

– Det finns inga alternativ alls idag till många av de här användningsområdena och man sitter med ett blankt papper, det skapar oro, berättar hon. Eftersom det är en så bred omfattning som inte innefattar ett specifikt ämne, eller en tydlig grupp av ämnen, är det svårare att identifiera vilka delar av produktionen som berörs.

För att begränsningsförslaget ska nå rätt balans tror Kristina att det dels behöver finnas fullgoda alternativ på marknaden, dels att det måste föras en löpande dialog mellan de olika aktörer som arbetar med och berörs av begränsningarna. Dialogen förs närmast av Echas vetenskapliga kommitté för riskbedömning (RAC) och för socioekonomisk analys (SEAC) som utvärderar begränsningsförslaget tillsammans med kommentarerna och berörda sektorer. Tydligt är att processen fortsatt har en bit kvar till ett avgörande och oavsett utfall kommer VA-sektorn fortsatt behöva mota PFAS i grind en lång tid framöver.

– Problemet för VA-huvudmän är att reningsbehovet kommer finnas kvar på lång sikt, även om vi får igenom den här breda begränsningen nu. Uppströmsarbetet är otroligt viktigt för de som befinner sig längre ner i kedjan, men under många år framöver kommer existerande utsläpp vara en stor faktor, avslutar Jenny.