Projektet Norrslam ska tillvarata avloppsslammets nyttor – fler aktörer välkomnas - Svenskt Vatten Hoppa till huvudinnehåll

Projektet Norrslam ska tillvarata avloppsslammets nyttor – fler aktörer välkomnas

En ny satsning på cirkulär återvinning av avloppsslam är i startgroparna i Umeå. De båda VA-verksamheterna Vakin och Miva har tillsammans med Umeå Energi undertecknat en avsiktsförklaring att gemensamt arbeta för en ökad miljönytta genom slamåtervinning. Nu vill de växla upp arbetet – inte minst genom att locka fler aktörer till satsningen.

En unik möjlighet att verka för cirkulär ekonomi i Sveriges nordligare delar ligger nu öppen för samhällsaktörer. Vakin, Miva och Umeå Energi har nämligen tagit första stegen mot ett samverkansprojekt som går under arbetsnamnet Norrslam – och de är öppna för fler aktörer fram till i höst. Då är tanken att ett samägt bolag ska startas upp. Det bolaget ska möjliggöra cirkulär hantering av avloppsslam genom en nybyggd monoförbränningsanläggning och därigenom ge såväl miljömässiga som ekonomiska fördelar för deltagande aktörer. Robert Hansson är vd på Vakin och han är tydlig med att dörren absolut inte är stängd för verksamheter som vill bidra.

– Både vi och Miva i Örnsköldsvik är väldigt intresserade av den här lösningen för vi behöver en långsiktig plan för hanteringen av slam. Därför skrev vi ett intentionsavtal med Umeå Energi för att undersöka förutsättningarna ”på riktigt” och projektera en monoförbränningsanläggning det här året. Samtidigt är vi öppna för att fler kommunala aktörer ansluter, säger han.

Enda hållbara hanteringen

Att det nya bolaget landat i att projektera en monoförbränningsanläggning är ingen slump. På Vakin har diskussionen kring slamavsättning pågått länge. När han gör en tillbakablick över sin tid på bolaget kan Robert inte minnas en tid då frågan inte varit aktuell, och vilken hantering som var att föredra har också stått klart för honom länge.

– Redan 2016 skrev jag och Ulrika Lindberg, som är projektchef hos oss, en slamstrategi där vi konstaterade att den enda hållbara hanteringen av slam i förlängningen är monoförbränning, berättar han.

Vakin har fört diskussioner med Umeå Energi under en längre tid och valde till sist att göra en gemensam förstudie över hur man kunde förbränna slam. Alternativen på bordet var förbränning i energibolagets nuvarande anläggning eller inrättandet av en ny monoförbränningsanläggning. Tekniken i en sådan anläggningen innebär att kretsloppet renas från gifter, medan fosfor och askor återförs till kretsloppet, och energi tas tillvara på i form av el och fjärrvärme.

En vinst för flera sektorer

Härnäst inom projektet väntar upphandling av resurser för projekteringen och etablerandet av en projektorganisation för att driva arbetet framåt. Dessutom fortsätter diskussionerna med tänkbara intressenter, där den största frågan är vilken kapacitet som den nya anläggningen kommer att behöva. Robert ser stora fördelar med ett större inflöde av slam och ser därför gärna att fler verksamheter som ansvarar för slamhantering ansluter sig.

– Vi vill gärna få med Norrlandskommuner, kanske främst de lite större kommunerna som kan bidra med större volymer slam. Ju större anläggning vi kan bygga och ju större volymer vi kan hantera, desto bättre blir de ekonomiska förutsättningarna, menar han.

Med avfallslagstiftning som skärps, både inom EU och nationellt, finns det stora synergimöjligheter mellan fjärrvärmeproduktion och hanteringen av avloppsslam. Exempelvis leder lagstiftningen till att man vill komma bort från eldande av plast i avfallsförbränningsanläggningarna för att minska koldioxidavtrycket. Det har också ekonomiska fördelar eftersom utsläppsavgifter för fossil koldioxid blir en allt större kostnad. Med ökad utsortering av plast minskar också råvarumängden över tid. Vid förbränning av biogent material kan man i stället använda koldioxiden som alstras till exempelvis fartygsbränsle, värmen till fjärrvärme eller elproduktion.

– Det är en vinst för energisystemet, infrastrukturen, fjärrvärmeproduktionen, och för slamhanteringen. Industriell symbios är ledordet. Olika restprodukter kan bli nyttigheter för andra, avslutar Robert.