Nya Natokrav på vattenförsörjningen - Svenskt Vatten Hoppa till huvudinnehåll

Nya Natokrav på vattenförsörjningen

Den 7 mars 2024 blev Sverige medlem i Nato, ett medlemskap som kommer med såväl rättigheter som skyldigheter. De detaljerade kraven kopplade till dricksvattenförsörjningen och hur det påverkar VA-organisationerna är ännu oklart, säger Robin Pettersson på Försvarsmakten.

Dricksvatten är centralt för liv och hälsa, såväl i fred som i krig och allt där emellan. Robin Pettersson jobbar på Försvarsmakten, närmre bestämt Försvarsstaben där han tillhör logistikavdelningen. Logistikavdelningens ansvar är bredare än den gängse uppfattningen om logistik och inkluderar vattenförsörjning liksom exempelvis sjukvård och livsmedel. Med ett förflutet som officer har han god insyn.

– Alla viktiga grundpelare i samhället behöver även upprätthållas i en fältmiljö. Efter att ha verkat under en avvecklingsperiod träffas vi nu av verkligheten och frågorna är högaktuella, säger Robin Pettersson, samma eftermiddag som Sverige skriver under Natoavtalet.

Kommunalt vatten i första hand

Inom Natosamarbetet bidrar alla medlemmar med både militära och civila resurser. Vilka krav ställs på dricksvattenförsörjningen? Från Natos sida finns en första grundläggande förväntansbild kopplad till VA-tjänster och som Sverige uppfyller.

När det gäller civilt försvar ska Sverige exempelvis bidra genom att planera för så kallat värdlandsstöd. Det innebär att ta emot militära förband från andra länder som behöver placeras i eller transportera sig genom landet. Försvarsmakten har hittills sett en grov kravlista, kopplad till flödesmänger, men detaljerna på lokal nivå kring geografiskt läge och volymer saknas ännu.

– De förband som kommer hit ska försörjas med dricksvatten. Vår grundprincip är då att använda civilsamhällets infrastruktur, vilket betyder att vi primärt vill använda kommunalt dricksvatten framför att rena vårt eget.

Det är först i och med anslutningen Försvarsmakten får tillgång till planeringen fullt ut. Försvarsmaktens logistik ska också koordineras med Natos olika logistikfunktioner. Parallellt sker en översyn inom ramarna för VA-beredskapsutredningen, där både Försvarsmakten och Svenskt Vatten medverkar, angående tillgången till rent och säkert vatten vid olika kriser och kritiska situationer. Det pågår också en rad andra initiativ inom området.

VA-organisationerna ansvarar även i kris

Motståndskraftiga samhällen är en grundläggande del i Natos försvarsarbete, där kommunernas vanliga ansvar för invånarnas dricksvattenförsörjning kvarstår även i tider av kris. Ansvaret för den nationella samordningen av beredskapsplanering kopplad till dricksvattenförsörjningen, vilar på Livsmedelsverket som också gett ut en handbok i ämnet.

När det gäller att säkra kontinuitet i leveransförmågan, handlar det för VA-organisationernas del bland annat om risk- och sårbarhetsanalyser, att ta fram nödvattenplaner och att säkerställa tillgång till reservvatten. Hur står det då till med kommunernas VA-beredskap i dagsläget, utifrån Robin Petterssons synvinkel?

– Min uppfattning är att den är ganska god, trots vissa brister kopplade till kemikalier och reservdelar. Det går inte att vara helt just in time-baserad längre utan vi behöver ha en större resiliens. Samtidigt beror allt på vilka scenarier vi ser framför oss vid en kris.

Den stora frågeställningen för VA-organisationerna handlar om planeringsnivån och vem som ska stå för notan, VA- eller skattekollektivet. Samtidigt visar erfarenheter från VA-organisationerna i Norge och Finland att förändringarna inte blivit så stora efter Natoanslutningen. Robin Pettersson trycker också på att Försvarsmakten försöker hitta gränsytor snarare än att VA-Sverige ska behöva förändras. Från Försvarsmaktens sida önskas exempelvis en ”kartbild” över landets olika kopplingsanslutningar, det vill säga tekniska gränssnitt, som visar uttagspunkter för att kunna hämta dricksvatten.