I takt med behoven för Stockholm Vatten och Avfall och Kungsbacka kommun - Svenskt Vatten Hoppa till huvudinnehåll

I takt med behoven för Stockholm Vatten och Avfall och Kungsbacka kommun

Håller förnyelsetakten lagom tempo? Nja, enligt Svenskt Vattens driftrapport för 2022 kan det ta Sveriges kommuner 200 år att göra den nödvändiga förnyelse som krävs för att trygga dricksvattenförsörjningen. Samtidigt varierar takten rejält mellan olika VA-organisationer, där exempelvis Stockholm Vatten och Avfall (SVOA) och Kungsbacka kommun jobbar utifrån helt olika förutsättningar och behov.

Runt omkring i Sverige slingrar sig över 200 000 kilometer VA-ledningar. Majoriteten av ledningarna lades ned i marken redan på 60- och 70-talet. Hur länge de håller beror på både material, klimat och markförhållanden, men förnyelsetakten har generellt varit låg. Det vet Svenskt Vatten som sedan 2003 samlat VA-organisationernas inrapporterade uppgifter om bland annat detta i en årlig driftrapport.

Här kan man se att takten varierar mellan åren. 2022 var ett ekonomiskt skakigt år, där VA-organisationerna påverkades av inflation, höga räntor och ökade kostnader i alla led. Konsekvensen blev att såväl nyanläggning som förnyelse av ledningssystem minskade, samtidigt som branschen spenderade rekordhöga 26 miljarder i investeringskostnader. Av dessa gick drygt 17 till ledningsnätet, vilket är en ökning med fyra miljarder jämfört med 2021.

Olika takt för olika organisationer

Vad är då en bra förnyelsetakt? Vissa kommuner har 0 i förnyelsetakt medan andra har betydligt högre. Snittet för 2022 beräknat på total ledningslängd, inklusive nya ledningar, var 0,38 procent för vatten, 0,47 procent för spillvatten och 0,33 procent för dagvatten. Frågan är bara vad siffrorna egentligen berättar om statusen för VA-infrastrukturen? En kommun med långa ledningsnät kan exempelvis genomföra stora ledningsprojekt, men utan att det får någon större effekt på förnyelsetakten överhuvudtaget.

– En och samma takt passar helt enkelt inte alla, säger Erik Karlsson, strateg på Svenskt Vatten. Det krävs att VA-organisationen själva gör den bedömningen utifrån sina specifika förutsättningar, något som kräver både strategisk kompetens och god kontroll över infrastrukturens status.

Stora satsningar på upprustning

Stockholms första ledningar byggdes redan på 1860-talet och ledningsnätet växte snabbt fram till sekelskiftet. Därefter har det fortsatt utvecklas och flera reinvesteringsprogram har genomförts, senast runt år 2000. Det här gör att Stockholms ledningar, där det går omkring fem meter vatten- och avloppsledning per kund, har en medelålder på drygt 50 år. Nivån vad gäller reinvesteringar har varierat och är för närvarande rekordhög. 2022 var bolagets totala investeringsbudget omkring 4,2 miljarder, varav reinvesteringar utgjorde runt hälften.

Många av dessa projekt syns inte inom begreppet förnyelsetakt, berättar Tommy Giertz, bolagsstrateg på SVOA. Det gäller exempelvis stora, pågående satsningar på vattenverken och renovering av stadens många vattentorn, ett arbete inom programmet Stockholms Framtida Vattenförsörjning (SFV) som berör upprustning av befintliga anläggningar samt viss utbyggnad av kapaciteten.

Proaktivt risktänk och redundans

SVOA har över 700 anställda, varav drygt hälften jobbar med dagligt underhåll. Arbetsstyrkan utgör själva grundbulten när det gäller att hålla koll på ledningarnas status och kunna prioritera underhåll.

– Begreppet förnyelsetakt säger ganska lite om VA-infrastrukturens tillstånd utan är mer en snabb blick i backspegeln, säger Tommy Giertz. Det viktigaste för oss är att vi som lednings- och anläggningsägare har koll på vilka problem som kan inträffa och hur vi kan minska dess negativa effekter.

Tommy Giertz förespråkar ett proaktivt risktänk, ungefär som en industri jobbar. Det är viktigt att spara uppgifter om uppkomna fel, liksom att alltid tänka på risk och redundans. SVOA arbetar med planer i tre olika nivåer, där de tittar 50 år framåt på strategisk nivå, 3–5 år framåt på en taktisk nivå och en operativ plan för varje år. Planerna tar avstamp i Svenskt Vattens publikationer P113 och P116.

Dubblad takt på några år

Annika Malm är verksamhetschef för vatten, avfall och bredband i Kungsbacka kommun. Med en till ytan stor kommun och ungefär 71 000 anslutna kunder handlar det om cirka 25 meter avlopps- och vattenledning per kund att hålla koll på.

Annika Malm ligger också bakom rapporten Material och åldersfördelning för Sveriges VA-nät och framtida förnyelsebehov från 2011, där behovet av förnyelsetakt för vatten i snitt bedömdes vara runt 0,7 procent och för spill- och dagvatten på runt 0,6 procent. Håller Kungsbacka sig själva till den förespråkade takten?

– Den rekommendationen är ett snitt, men behovet av förnyelse skiljer sig åt mellan kommunerna, säger Annika Malm. Vi ligger nu på 0,8 procent för vatten och 0,7 procent för spillvatten, vilket blir en förnyelsetakt på mellan 120 respektive 150 år och som vi är nöjda med här. För dagvatten har vi inte samma behov och ligger på 0,1 procent.

Tidigare var takten lägre, men runt 2018/2019 satte sig man sig ned och tittade på kommande behov utifrån befintlig förnyelseplan. Då insåg kommunen att det var dags att skruva upp tempot till närapå det dubbla. Arbetet har skett systematiskt, med god hjälp av P116, och ett sikte inställt på ungefär 100 år framåt, där det finns detaljerade planer och budget för de närmsta tio åren.

Medvetna politiken och nya metoder

En av nycklarna i arbetet har för Annika Malm varit att få all kompetens – projektledare, analytiker, driftpersonal och byggledare – runt samma bord tidigt i processen för att undvika flaskhalsar. En annan komponent är viljan att förvalta befintlig infrastruktur, där torka och översvämningar gjort att kommunpolitikerna fått upp ögonen för vattnets värde. Det har helt enkelt blivit lönsamt att försöka minimera läckaget. Tommy Giertz menar att även Stockholms politiker generellt varit framsynta när det gäller vattenfrågorna och att SVOA därför får gehör för sina reinvesteringsplaner.

Något annat som är viktigt för att hålla en hög förnyelsetakt är schaktfria ledningsbyggnad, där Kungsbacka får ”fler meter snabbare”. Även SVOA använder sig av metoden sedan 70-talet; schaktfritt är alltid, där det är möjligt, förstahandsvalet vid renoveringsarbetet. Tommy Giertz menar att branschens ambitionsnivå generellt är hög och att de flesta vill arbeta proaktivt med underhåll av ledningsnät och anläggningar. Här finns samtidigt utrymme för ännu bättre metoder och verktyg.

Kompetens och samverkan viktigt

Även om samma takt inte passar alla, hoppas Erik Karlsson på Svenskt Vatten trots allt att förnyelsetakten ska öka nationellt för att nå en långsiktigt hållbar nivå. Några goda råd på vägen?

– Mina råd för att lyckas handlar om att säkerställa rätt kompetens – både driftpersonal, VA-ingenjörer och ekonomiska funktioner – samt att sträcka ut handen till andra kommuner för samverkan.