Virus i dricksvatten – Viabilitet och reduktion efter rening

Vi vet att vissa virus finns i dricksvatten, men smittsamheten är inte känd. Virus viabilitet i dricksvatten och de avskiljnings- och desinfektionsprocesser som nu används ska undersökas avseende virus. Detta projekt kommer att med molekylära tekniker undersöka säsongsvariationer av samtliga virus från råvatten till behandlat dricksvatten under ett år i fem svenska vattenverk. Metoderna är utvecklade vid Göteborgs Universitet, där humant hepatit E virus kunde påvisas under hela processen från råvatten fram till kranvatten. Projektet kommer även identifiera de virus som genomgående kan påvisas i mängdvariationer som relaterar till den totala virusvariationen. Metoder för påvisade av dessa indikatorvirus kommer att utvecklas för bestämning av virusavskiljning. I dag påvisas virus i vatten främst med molekylära metoder. Då dessa tekniker inte kan särskilja mellan döda och levande virus är lite känt om UV eller kemisk behandlingspåverkan på virus viabilitet och förmåga att smitta. Detta projekt kommer att undersöka effekten av dessa desinfektioner på fyra vanliga humanpatogena virus med fecal-oral smitta, rotavirus, astrovirus, enterovirus och adenovirus. Dessa virus kan odlas på cellkultur, därmed kan reduktion av viabiliteten efter behandling mätas. En pilotanläggning kommer att sättas upp i vilken vatten behandlas med olika UV våglängder och kontakttider samt med klor eller kloramin med utgångspunkt för de normala förhållandena vid vattenverken. Projektet kommer att utföras i samarbete med Norrvatten, Sydvatten, SVOA, VIVAB, Nodra, Kretslopp vatten Göteborg, Lunds Universitet och Göteborgs Universitet. Kunskap kommer erhållas om den reduktion och desinfektion som idag används är tillräcklig avseende virus eller om den behöver förbättras, och om det föreligger säsongsförändringar i virusmängd och variabilitet. Dessutom kommer möjliga indikatorvirus, som kan användas för påvisade av förändringar i virusmängder identifieras.