-
Utbildning & konferens
-
Nätverk & medlemskap
Vattenbrist
Hur kan det bli brist på vatten i kranen i ett land som har så rika vattentillgångar? Sommaren 2018 blev ett bryskt uppvaknande för många när det gäller torka, vattenbrist, kapacitetsbrist och bevattningsförbud.
Allt fler kommuner har sedan dess ställts inför utmaningar kopplade till dricksvattenförsörjningen. Torra perioder i kombination med ett förändrat klimat och ökade krav på vattenkvalitet gör situationen mer sårbar.
För att möta dessa utmaningar krävs både långsiktig planering och tydlig kommunikation. Svenskt Vatten arbetar tillsammans med landets VA-organisationer för att stötta arbetet med hållbar vattenanvändning. Här har vi samlat information, rekommendationer och material som kan vara till stöd för kommuner och VA-huvudmän i hanteringen av vattenbrist.
Kommunicera vattenbesparing
Torkan sommaren 2018 var startskottet för många kommuner och VA-organisationer att börja kommunicera budskapet om att spara vatten.
Sedan dess har flera kommuner periodvis haft problem med vattenbrist eller att de nått maxkapacitet då invånarna vattnat gräsmattor och fyllt pooler vid samma tillfälle.
Klimatförändringarna tillsammans med nationella och globala krav, till exempel Agenda 2030, gör att vi måste använda vattnet på ett hållbart sätt.
Nu har flera VA-bolag i Sverige, samt branschorganisationen Svenskt Vatten, gått samman och tagit fram ett gemensamt kommunikationskoncept för hållbar vattenanvändning.
Hantera vattenbrist i kommunerna
Checklista förberedelser
Det finns några saker man som dricksvattenproducent kan jobba förebyggande med. För några kommuner är vattenbristen redan ett faktum men ju mer kunskap vattenproducenter har, desto bättre förutsättningar finns att ligga steget före och kanske slippa de mest resurskrävande akutinsatserna.
Här har vi listat några saker som kan vara bra att tänka på i arbetet och som kanske kan ligga till grund för en handlingsplan.
- Initiera och förankra arbetet så högt som möjligt i kommunen – glöm inte politikerna! Det behövs resurser för att genomföra åtgärderna. Kommunicera öppet vad som sker.
- Se hur andra har gjort avseende möjliga lösningar för vattenförsörjningen och information till konsumenterna. Finns det goda exempel från andra kommuner som du kan använda dig av?
- Ta kontakt med närliggande kommun/er för att undersöka möjligheten att hitta gemensamma lösningar.
- Se över om tillräckliga reservvattentäkter finns tillgängliga. Vid vattenbrist kan reservvatten som bygger på överföring från en annan vattentäkt vara otillräcklig.
Ta fram en åtgärdsanalys där olika åtgärder jämförs och prioriteras. Tänk på att planen ska kunna användas även för framtida perioder av vattenbrist. - Läs igenom råden från Livsmedelsverkets VAKA-grupp som ger stöd till kommuner och regioner som drabbats eller kan komma att drabbas av problem med dricksvattenförsörjningen.
Lagar och regler
Det finns idag ingen lagstiftning som entydigt reglerar prioritering av dricksvatten vid kommunal vattenbrist. Det finns inte heller någon lag som förhindrar prioritering på ett generellt plan, men prioritering kan i vissa fall innebära konflikter mellan olika lagstiftningar.
Den lagstiftning som bedöms mest relevant för kommunernas planering och genomförande av prioritering vid nödvattensituationer är vattentjänstlagen (LAV) och lagen om extraordinära händelser (LEH). En viktig skillnad mellan dessa är det geografiska områdesansvaret. Vattentjänstlagens tillämpning är begränsad till verksamhetsområdet medan LEH gäller för hela kommunens geografiska område.
Brukningsavgifter vid bevattningsförbud
Ändamålet med en allmän (kommunal) VA-anläggning är framför allt att tillhandahålla vattentjänster (dricksvatten, avlopp och dagvatten) för att tillgodose de krav som utifrån hälsoskydd kan ställas för bostäder och hushåll. Sanitet, hälsa och, på senare tid även miljö, är utgångspunkterna vid utbyggnad av kommunalt VA. VA-huvudmannen är inte skyldig att tillhandahålla vatten- och avloppstjänster utöver det som krävs för hushållets normala behov vad gäller såväl kvalitet som kvantitet.
Av Svenskt Vattens normalförslag till Allmänna bestämmelser för användande av en kommunal VA-anläggning (ABVA) framgår att ”Huvudmannen inte garanterar att visst vattentryck eller viss vattenmängd per tidsenhet alltid kan levereras”. Av normalförslaget framgår även att ”Vid begränsad vattentillgång är fastighetsägare skyldig att reducera sin vattenförbrukning enligt huvudmannens anvisningar”. Vid vattenbrist kan kommunen eller VA-huvudmannen med andra ord utlysa bevattningsförbud och detta är alla med kommunalt vatten skyldiga att efterleva.
I samband med bevattningsförbud framförs ibland önskemål från fastighetsägare om reducerad brukningsavgift med hänvisning till den begränsade förmågan att nyttja vattentjänsten. En sådan reduktion finns det inget stöd för, varken i normalförslaget till ABVA eller i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV). Det finns inte heller något i lagens förarbeten eller rättspraxis som säger att bevattning av gräsmattor eller fyllandet av pooler skulle anses ingå i den normala hushållsanvändningen av vatten. Sådant vattenanvändande kan snarare anses vara en lyxkonsumtion och innebär inga fördelar utifrån ett hälso- och miljöperspektiv.
I tillägg till det ovanstående kan nämnas att den kommunala VA-verksamheten är av icke vinstdrivande karaktär och dess kostnader och intäkter baseras på självkostnadsprincipen. I samband med ett bevattningsförbud minskar inte VA-verksamhetens kostnader, snarare tvärtom. Om VA-huvudmannen skulle bevilja en reduktion av brukningsavgifterna skulle verksamheten göra ett ekonomiskt underskott vilket senare skulle behöva kompenseras med en höjning av VA-taxan.