Brukningsavgifter vid bevattningsförbud

Av Svenskt Vattens normalförslag till Allmänna bestämmelser för användande av en kommunal VA-anläggning (ABVA) framgår att ”Huvudmannen inte garanterar att visst vattentryck eller viss vattenmängd per tidsenhet alltid kan levereras”. Av normalförslaget framgår även att ”Vid begränsad vattentillgång är fastighetsägare skyldig att reducera sin vattenförbrukning enligt huvudmannens anvisningar”.  Vid vattenbrist kan kommunen eller VA-huvudmannen med andra ord utlysa bevattningsförbud och detta är alla med kommunalt vatten skyldiga att efterleva.

I samband med bevattningsförbud framförs ibland önskemål från fastighetsägare om reducerad brukningsavgift med hänvisning till den begränsade förmågan att nyttja vattentjänsten. En sådan reduktion finns det inget stöd för, varken i normalförslaget till ABVA eller i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV). Det finns inte heller något i lagens förarbeten eller rättspraxis som säger att bevattning av gräsmattor eller fyllandet av pooler skulle anses ingå i den normala hushållsanvändningen av vatten. Sådant vattenanvändande kan snarare anses vara en lyxkonsumtion och innebär inga fördelar utifrån ett hälso- och miljöperspektiv.

I tillägg till det ovanstående kan nämnas att den kommunala VA-verksamheten är av icke vinstdrivande karaktär och dess kostnader och intäkter baseras på självkostnadsprincipen. I samband med ett bevattningsförbud minskar inte VA-verksamhetens kostnader, snarare tvärtom. Om VA-huvudmannen skulle bevilja en reduktion av brukningsavgifterna skulle verksamheten göra ett ekonomiskt underskott vilket senare skulle behöva kompenseras med en höjning av VA-taxan.