Industrisatsningar i norr kräver el, kompetens – och VA

Inom loppet av bara några år har en näst intill overklig industriell utveckling tagit form utmed Norrlandskusten. Det är den rika och stabila tillgången på el, inte minst fossilfri sådan, som lockar de energislukande aktörerna till Sverige. Enligt beräkningar från Handelskammaren ska över 1 000 miljarder kronor investeras här fram till 2040, där ett nav för gröna industrisatsningar växer fram.

Boomen ställer stora krav på infrastruktur och samhällsutbyggnad i framför allt Boden, Gällivare, Luleå och Skellefteå. Bygget av Norrbotniabanan, en 27 mil lång kustnära järnväg mellan Umeå och Luleå, har redan påbörjats och andra satsningar är på gång.

VA också viktig parameter

Det handlar också om tillgången till arbetskraft; tusentals personer krävs för att bygga anläggningarna och ytterligare tusentals för att driva verksamheterna. Därutöver tillkommer indirekta jobb inom exempelvis vård, omsorg och service. Regeringens samordnare räknar med att det till 2035 behövs 100 000 fler invånare i Norrbotten och Västerbotten för att fylla alla nya jobb.

Den pusselbit det kanske talas minst om är VA, trots att det är en av grundbultarna i en kommuns tillväxt. Förutom VA-försörjning till fler invånare, arbetsplatser och samhällsfunktioner, slukar industrin i sig mängder av vatten. I Sverige används cirka 61 procent av den totala sötvattenvolymen inom industrin.

Samlat erbjudande i Skellefteå

Från en kommuns sida är en etablering ingen quick-fix. När Northvolt letade efter platsen för världens största batterifabrik, hade de kontakt med ett 20-tal kommuner i Sverige och Finland. Valet föll slutligen på Skellefteå, där förberedelserna pågått länge.

200 hektar industrimark var utpekad som lämplig för industrietablering i den fördjupade översiktsplanen, vilket gjorde att detaljplanearbetet snabbt kunde påbörjas då Northvolt preciserade behoven. All klassisk infrastruktur, som kraftvärmeverk och stora vattenledningar, fanns redan i närheten.

– Vi fick hit Northvolt genom kommunkoncernens samlade erbjudande – från strategisk och fysisk planering, till förnyelsebar energi och långsiktig VA-försörjning, säger Stefan Johansson, avdelningschef för Vatten & Avfall i Skellefteå kommun. Det var helt enkelt ingen slump att stjärnorna stod rätt.

Långsiktig VA-planering i Boden

Magnus Bäckström, VA-strateg i Bodens kommun, har också haft koll på elintensiv industri länge. Vågen av industrisatsningar innebär nu fullt ös vad gäller el, vatten och transporter. På ett par år ska kommunen växa med 20 procent.

– Som en av basnyttigheterna står vi mitt i samhällsutvecklingen, säger Magnus Bäckström. Sedan minst fem år har vi köpt mark, förberett långsiktiga översikts- och detaljplaner, tillsammans med en strategisk VA-planering, och krattat manegen för satsningarna. Det var i princip ett dukat bord för H2 Green Steel.

Stor VA-utbyggnad i Luleå

Några som också är varse om VA:s betydelse för etableringarna är Luleå kommun, som befinner sig mitt i händelsernas centrum med gröna stålsatsningar, en växande hamn och ett tekniskt universitet. VA-systemet var nästan fullt redan innan etableringarna. Här pågår därför ett stort utbyggnadsarbete av ledningssystemet för VA, som ska klara en fördubblad befolkning. En viktig del är den nya huvudpumpstationen, där i princip hela Luleås avlopp ska passera.

– Utan det stora vatten- och avloppsprojektet Östra Länken hade inte industrisatsningarna i Luleå varit möjliga, säger kommunens VA-chef Petra Viklund.

Frågetecken kring finansiering

För många kommuner innebär industrisatsningarna dock inte bara möjligheter utan också risker. Vem som ska stå för notan för ledningar och anläggningar är inte alldeles uppenbart.

I Skellefteå hanteras processvattnet som krävs för batterifabriken i samarbete med Skellefteå Kraft och kraftvärmeverkets kylanläggning, där det fanns en överkapacitet sedan tidigare.

– Man måste vara tydlig med vad som kan tas inom ramen för VA-kollektivet och vad som ska tas via en avtalskonstruktion, säger Stefan Johansson.

I Boden är visionen att ta vatten från Lule älv för att kunna tillgodose både samhällets och industrietableringarnas behov av råvatten. Vägen framåt är dock knappast spikrak; frågetecknen är många kring hur infrastrukturen ska finansieras, byggas och driftas, menar Magnus Bäckström:

– Hur löser vi bäst den gröna samhällsutvecklingen tillsammans? Industrierna står på kö här och det ska bli spännande att ser hur det utvecklas. Jag tänker att investeringar i infrastruktur är möjliggörare och ”kassaskåpssäkra” satsningar.

Batteriforskningscampus i Västerås

Västerås var initialt tilltänkt som en möjlig etableringsort för Northvolts batterifabrik. Även om kraven på vattenförsörjning kunde uppfyllas, gjorde den korta tidplanen att annan teknisk infrastruktur inte hann säkerställas.

– När förfrågan från en aktör kommer går det oerhört snabbt och det är i princip en kapplöpning mellan orterna, säger Frida Nolkrantz, utvecklingschef på Mälarenergi. Ju mer som redan finns på plats, desto större chans har man.

För Frida Nolkrantz kom erfarenheterna från batterifabriken väl till pass nästan direkt: samma planområde som var på tapeten då, är nämligen aktuellt för en utökad testverksamhet. Nu etablerar Northvolt världens första batteriforskningscampus här, vilket ger sysselsättning åt omkring 1 000 personer.

En angelägenhet för hela kommunen

Lärdomarna från Västerås visar att det gäller att vara framåtblickande och ha något att erbjuda direkt vid förfrågan. Stefan Johansson i Skellefteå håller med.

– Det räcker inte med en bra tomt. Etableringarna påverkar så mycket; fysisk planering, bygglovshantering, VA-försörjning och all övrig basinfrastruktur. För att nå framgång behövs tydliga politiska inriktningsbeslut, långsiktighet och samverkan.

Etableringarna, inklusive VA-planeringen, är helt enkelt ett ansvar för kommunen som helhet, något som i sin tur ligger i linje med Svenskt Vattens Blå färdplan som bland annat pekar mot behovet av infrastruktursatsningar, samordning och nationella beslut som möjliggör kommunernas långsiktiga planering.