Provtagning av dricksvatten

Provtagning av dricksvatten är en viktig del av kontrollverksamheten. För att analyser av dricksvattnet skall vara rättvisande är det centralt med korrekt provtagning. På den här sidan hittar du information om hur olika vatten skall provtas och hur dricksvattenkontrollen fungerar. Du kan också läsa om ansvarsfördelning vid kvalitetsavvikelser.

Kontrollen av dricksvattnet måste minst uppfylla kraven i dricksvattenföreskrifterna (SLVFS 2001:30) och Vägledningen till Dricksvattenföreskrifterna. Enligt18 § har den som producerar dricksvatten eller tillhandahåller det genom sin distributionsanläggning ansvar för att informera konsumenterna om kvaliteten på dricksvattnet.

VA-huvudmannen har ansvaret för att kontrollera kvaliteten på dricksvatten, vilket normalt sker genom provtagning. Kvalitetskraven i Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter ska vara uppfyllda för utgående dricksvatten från vattenverket och i fastigheter i de tappkranar som normalt används för dricksvatten.

Hur fungerar dricksvattenkontrollen?

I en enkätundersökning, som genomfördes hösten 2008 beställd av Svenskt Vatten och utförd av Miljökemigruppen i Sverige, har ett urval av svenska dricksvattenproducenter från norr till söder fått svara på frågor om kvalitetskontroll och de ackrediterade laboratorier man anlitar.

Undersökningen omfattar såväl yt- som grundvattenverk, liksom vattenverk med konstgjord grundvattenbildning.

Stora skillnader förekommer i tolkningen av Livsmedelsverkets föreskrifter avseende råvattenprovtagning, liksom rörande antalet mikrobiologiska barriärer och funktionskontroll av dessa. Här föreligger således en oklarhet.

Dricksvattenproducenterna har önskemål om att de ackrediterade laboratorierna snabbt ska leverera korrekta analys- och undersökningsresultat, samt vara tillgängliga för personlig rådgivning. I undersökningen har framkommit att förbättringar bör eftersträvas inom i första hand följande områden:

• transport
• rapportering
• kvalitet
• kommunikation
• geografisk närhet

Ett sätt för dricksvattenproducenterna att arbeta för att önskemålen skall uppfyllas är att se till att de uppställda kriterierna vid upphandling överensstämmer med de krav man ställer på verksamheten.

Provtagning av råvatten, processvatten och dricksvatten

Det som står angivet i 9-14 §§ är omfattningen av den lagstadgade egenkontrollen, som berör dricksvattnet. Vid vattenverken förekommer också omfattande driftkontroll, som är provtagningar som genomförs av personalen vid vattenverket för att kontrollera processen. Driftkontroll kan innefatta alla typer av vatten i vattenverket och i distributionsnätet, det vill säga råvatten, processvatten och dricksvatten.

Hur ska man ta prov på dricksvatten?

Svenskt Vatten har inga skriftliga rekommendationer för hur provtagning av dricksvatten skall göras. Livsmedelsverkets vägledning till dricksvattenföreskrifterna innehåller råd och tips för provtagning i avsnittet om kvalitetskrav. Dessutom har alla ackrediterade laboratorier instruktioner för hur provtagning av dricksvatten ska utföras.

Åtgärder då kvalitetskraven i dricksvattenföreskrifterna ej uppfylls

15-17 §§ anger vilka åtgärder som skall vidtas vid en kvalitetsavvikelse. Om problem med dricksvattenkvaliteten upptäcks i utgående dricksvatten från vattenverket är det alltid VA-huvudmannen som är skyldig att vidta åtgärder. Om problem med dricksvattenkvaliteten upptäcks i en tappkran i en fastighet ska VA-huvudmannen göra en utredning av vad det beror på, en så kallad orsaksutredning.

Svenskt Vatten anser att en orsaksutredning är gjord när VA-huvudmannen vid ett och samma tillfälle tagit minst ett prov hos användaren (i tappkran), och minst ett prov i den allmänna VA-anläggningen i närheten av fastighetens förbindelsepunkt.

• Om analyserna visar att dricksvattenkvaliteten försämras i den allmänna VA-anläggningen, är det VA-huvudmannen som har ansvar för att utreda orsaken vidare.
• Om analyserna visar att dricksvattenkvaliteten försämras i VA-installationen/fastighetsinstallationen, ska VA-huvudmannen meddela kommunens Miljö- och hälsoskyddskontor samt fastighetsägaren. Fastighetsägaren är ansvarig för den fortsatta utredningen.

Förbindelsepunkt

Förbindelsepunkten, vanligen upprättad vid en fastighets tomtgräns, markerar gränsen mellan allmän VA-anläggning, som är VA-huvudmannens ansvar, och VA-installationen/fastighetsinstallationen, som är fastighetsägarens ansvar.

Den kommunala VA-anläggningen sträcker sig från vattenverket, via distributionsnätet för dricksvatten, fram till förbindelsepunkten mellan allmän VA-anläggning och VA-installation/fastighetsinstallation. Efter förbindelsepunkten finns VA-installationen/fastighetsinstallationen.