Uran

Uran (U) i dricksvatten utgör inte något strålningshot, utan det är uranets kemiska egenskaper som vid höga halter kan ha negativa effekter på njurarna. Uransalter förekommer i delar av Sverige i halter som överstiger de rekommenderade halterna. Svenska myndigheter efterlyser ett gränsvärde på 15 µg/l.

Effekter på njurarna har påvisats bland annat vid studier i Finland, på personer som druckit mycket vatten (>2 liter/dygn) med höga halter av uran (>100 µg/l). Med anledning av detta rekommenderar Livsmedelsverket att dricksvatten inte bör innehålla högre uranhalter än 15 µg/l. Detta är dock inget gränsvärde utan endast ett riktvärde, dvs en rekommendation.

Livsmedelsverket och Socialstyrelsen begärde redan 2005 att det skulle införas ett gränsvärde på 15 µg/l.

Ett antal svenska vattenverk har idag högre halter än 15 µg/l och skulle om ett gränsvärde infördes vara tvungna att vidta åtgärder. Halterna är dock fortfarande långt under de i den finska undersökningen. Som mest uppmättes 41 µg/l i en studie av nuvarande Strålsäkerhetsmyndigheten.

Om du vill läsa mer om uran i dricksvatten och vad det har för påverkan kan du hitta mer information bland annat i dricksvattenföreskrifterna och på Livsmedelsverkets hemsida.

Hur kan man hantera uran i dricksvatten?

Att minska halten uran i dricksvatten är inte så enkelt. En svårighet är att problemet inte är så utbrett varför erfarenheterna är begränsade. Exempel på metoder som utvärderas är jonbytestekniker och nanofiltrering. Ett problem som kan vara svårt att hantera är den uppkoncentration som sker i det avskiljda vattnet.

Utvecklingsarbete inom området bedrivs till exempel i Uppsala (2011). Inom ramen för Svenskt Vatten Utveckling har flera projekt om uran genomförts. Du hittar dem i dokumentlistan till höger.