Bekämpningsmedel

Bekämpningsmedel används inom jord- och skogsbruk samt inom trädgårdsvård. Bekämpningsmedel kan vara biologiska eller kemiska, i denna information behandlas i första hand kemiska bekämpningsmedel. Bekämpningsmedel bör överhuvudtaget inte finnas i vatten avsett för dricksvattenproduktion.

Vad är bekämpningsmedel?

Bekämpningsmedel indelas i växtskyddsmedel och biocidprodukter. Växtskyddsmedel används i huvudsak för att skydda växter och växtprodukter inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsbruk. Det kan vara mot svampangrepp, skadedjur eller konkurrerande växter.

Biocidprodukter används i en mängd övriga sammanhang för att motverka skadliga organismer, till exempel i form av träskyddsmedel, desinfektionsmedel, råttbekämpningsmedel, myggmedel och båtbottenfärger. Inom både växtskyddsmedel och biocidprodukter kan det finnas kemiska och biologiska bekämpningsmedel.

Kemiska bekämpningsmedel är, enligt miljöbalkens definition, kemiska produkter avsedda att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom. De är med andra ord produkter som är speciellt avsedda att påverka levande organismer.

Finns det bekämpningsmedel i dricksvatten?

SLU samlar in data i nationella miljöövervakningen sedan 2002. I den ingår också bekämpningsmedel. I dokumentlistan till höger hittar du två rapporter från SLU/SIK om vatten och bekämpningsmedel.

Svenskt Vatten har genomfört ett par enkätundersökningar varav den senaste genomfördes 2005. Undersökningen (pdf-fil) visade bland annat att atrazin, BAM och bentazon är vanligast. En enkätundersökning som Svenskt Vatten genomförde 1999/2000 visar att det förekommer bekämpningsmedel i vattentäkter och dricksvatten i  drygt 80 vattentäkter (övervägande delen grundvatten, omkring tio konstgjort grundvatten och omkring fem ytvatten).

Knappt hälften av dessa har någon gång eller i någon uttagsbrunn haft halter på minst 0,1 mikrogram per liter (gränsvärde för otjänligt vatten).

Siffrorna bygger på enkätsvar, där hälften av landets 2100 kommunala vattenverk har svarat på frågor om förekomst av bekämpningsmedel, fluorid och klorid i vattnet. De som svarat producerar mer än 90 procent av allt vatten som kommer från kommunala vattenverk. Resultatet av enkäten sammanställdes i rapporten Vattentäkter bekämpningsmedel (pdf-fil).

Livsmedelsverket har genomfört en serie undersökningar av förekomst av bekämpningsmedel. Livsmedelsverkets undersökningar har inte syftat till att ge en allmän bild av förekomsten av bekämpningsmedel i svenska dricksvatten, utan att visa hur det kan se ut när det är som sämst.

Vid undersökningarna hjälpte inspektörer från miljö- och hälsoskyddsförvaltningarna eller motsvarande till att spåra täkter där sannolikheten att hitta bekämpningsmedel, speciellt från jordbruket, var som störst. Undersökningarna 1988, 1992-94 och 1995-96 innehåller mer information, du hittar dem i dokumentlistan.

Gränsvärden i dricksvatten

Bekämpningsmedel ska inte förekomma i vatten avsett för produktion av dricksvatten. I Livsmedelsverkets föreskrifter och vägledning kan du läsa mer om hur man resonerat kring bekämpningsmedel. Nedanstående är ett utdrag ur föreskrifterna:

"Gränsvärdet har fastställts mot bakgrund av försiktighetsprincipen. Bland annat kan tillräckligt underlag saknas för att fastställa gränsvärden för enskilda bekämpningsmedel samt för att bedöma risken för eventuella kombinationseffekter om man får i sig flera olika bekämpningsmedel samtidigt. Gränsvärdet bedöms innebära en tillräcklig säkerhetsmarginal mot nivåer där risk för akuta eller kroniska effekter kan förekomma."

Gränsvärdet för enskilda bekämpningsmedel i dricksvatten är idag 0,1 µg/l. För vissa ämnen tillämpas gränsvärdet 0,030 µg/l. Gränsvärdet (otjänligt) för totalhalt bekämpningsmedel i dricksvatten är 0,5 µg/l.

Att förebygga problem med bekämpningsmedel i dricksvatten

Det är svårt att hantera bekämpningsmedel i dricksvattnet, och de tenderar att vara långlivade i vattenmiljön. Det mest effektiva sättet att förhindra att vattnet blir påverkat av bekämpningsmedel så att det inte kan användas för dricksvattenproduktion är att arbeta förebyggande.

Ett viktigt led i det förebyggande arbetet är att inrätta vattenskyddsområden med relevanta föreskrifter för alla vattentäkter, både yt- och grundvatten. I föreskrifterna kan då regleras hur bekämpningsmedel får användas i anslutning till vattentäkt.  

Vem får sprida bekämpningsmedel?

När ett kemiskt bekämpningsmedel godkänns av Kemikalieinspektionen (KemI) placeras det i behörighetsklass 1, 2 eller 3. Det visar vem som får använda medlet. För att få använda medel i klass 1 och vissa medel i klass 2 krävs utbildning (yrkesmässig användning). För att få använda medel i klass 1 krävs dessutom tillstånd. Medel i klass 3 får alla använda (konsumentprodukter).

Vad finns det för olika bekämpningsmedel?

Ett kemiskt bekämpningsmedel säljs under ett preparatnamn, till exempel Totex strö. Preparatet innehåller ett eller flera verksamma kemiska ämnen, för Totex strö diklobenil och atrazin, vilka är avsedda att ta bort skadedjur eller ogräs. Totex strö var ett totalbekämpningsmedel (behörighetsklass 3) som förbjöds 1989. De verksamma kemiska ämnena kan dock än idag påvisas i vissa vattenprover.

Exempel på kemiska ämnen som ibland kan påvisas i vattenprover, och som kommer från kemiska bekämpningsmedel, kan du hitta i kemiska bekämpningsmedel (pdf-fil). Där hittar du också en sammanställning över vilka bekämpningsmedel som bör analyseras, baserat på Naturvårdsverkets rapport 4915 (1999).

Laboratorier och analyspaket

Kontakta ditt laboratorium för att få information om olika analyspaket och priser.

Kom ihåg! Vilken detektionsgräns som gäller för analys av de ämnen som ingår i analyspaketet? Eftersom gränsvärdet för enskilda bekämpningsmedel i dricksvatten är 0,1 mikrogram per liter, är det viktigt att laboratoriet kan analysera minst ner till den halten.