Mikrobiologiska barriärer

I vägledningen till dricksvattenföreskrifterna anges rekommenderat minsta antal barriärer. Antalet beror på råvattnets kvalitet. Barriärerna bygger på någon av principerna avskiljning eller inaktivering. Livsmedelsverket skriver att en kombination av avskiljande och inaktiverande verkan alltid är att föredra. Svenskt Vatten anser att ytvattenverk ska ha minst två barriärer, en avskiljande och en avdödande, medan alla grundvattenverk ska ha en barriär. För att ta reda på nödvändigt antal barriärer rekommenderas att göra en mikrobiologisk barriäranalys (MBA).

Godkända som barriärer mot mikrobiologisk förorening är:

• kort konstgjord infiltration av ytvatten (< 14 dagar)
• kemisk fällning med efterföljande filtrering
• långsamfiltrering
• primär desinfektion (klor, ozon, UV-ljus)
• membranfiltrering (porvidd < 0,1 mikrometer) 

Monokloramin är ett svagt desinfektionsmedel som inte räknas som barriär enligt vägledningen till Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter, men som används för att dämpa och förhindra tillväxt av bakterier i ledningsnätet. Enligt biocidförordningen måste dricksvattenproducent som avser att använda monokloramin i sin dricksvattenproduktion köpa de ingående råvarorna från ett företag som registrerat monokloramin och dess ingående råvaror hos europeiska kemikaliemyndigheten ECHA och återfinns på ECHA’S Article 95 lista, se nedan.

Kemira är idag den leverantör i Sverige som uppfyller dessa krav när det gäller tillverkning av monokloramin från ammoniumsulfat och natriumhypoklorit. Tillverkning av monokloramin från annan ammoniumkälla, t.ex. ammoniakgas är inte tillåtet då inget företag registrerat sådan process.

Analysera indikatororganismer räcker inte

Traditionellt har man förlitat sig på indikatororganismer för att säkerställa att de mikrobiologiska säkerhetsbarriärerna fungerar. Det har dock visat sig att detta inte är tillräckligt:

• Provtagningen görs som stickprov, vilket innebär att pulser av föroreningar kan undgå upptäckt.
• Det är svårt att analysera patogener i låga halter.
• De indikatororganismer som används är inte representativa för alla kända patogener.
• Det är svårt att analysera indikatororganismer i de låga halter som är av intresse i dricksvatten.

Det innebär att det i ett prov där man inte kan påvisa några indikatororganismer ändå kan finnas föroreningar, bakterier, virus och parasiter. Flera av dessa organismer är dessutom mer stabila genom reningsprocessen än indikatorerna.

Riskanalys med MBA och QMRA

För att säkerställa ett hälsosamt vatten krävs att man arbetar med kvantifiering av risk och barriärverkan. Det finns i dag två verktyg för svenska förhållanden:

• MBA, mikrobiologisk barriäranalys, som tagits fram i ett samarbete mellan Norsk Vann och Svenskt Vatten
• QMRA, mikrobiologisk riskanalys, som tagits fram inom ramen för ett SVU-projekt