Hoppa till huvudinnehåll

Dags att förbjuda slöseriet med fosfor

Genom utredningen ”Hållbar slamhantering” har Sverige återigen getts chansen att återvinna stora mängder fosfor i vårt eget avloppsslam. Det skriver företrädare för återvinningsindustrin tillsammans med Svenskt Vatten.

Publicerad 24 maj 2020 i SvD

Fosfor och kväve är två av de viktigaste råvarorna för att jordbruket ska kunna producera den mat vi behöver. Trots det har både Sverige och EU gjort sig beroende av en problematisk import, samtidigt som vi själva slösar bort den fosfor och det kväve vi faktiskt har.

I våra städer har vi enorma mängder fosfor och kväve rakt under fötterna, bokstavligt talat i våra avloppssystem. Men i stället för att ta vara på resursen som gödning slösar vi i dag bort största delen genom att exempelvis täcka gamla deponier.

Två decennier, sex miljöministrar och tre statliga utredningar om slamfrågan har kommit och gått, men inget har hänt med lagstiftningen. Fortfarande låter vi en stor del av våra mest värdefulla råvaror gå till spillo utan att några som helst krav ställs. Men nu finns en unik chans att sätta stopp för slöseriet.

I januari lade en ny utredning, Hållbar slamhantering, fram sina förslag för miljöminister Isabella Lövin. Utredningen föreslog ett lagkrav på att minst 60 procent av fosforn i restprodukten avloppsslam från reningsverk ska återvinnas. Nu har regering och riksdag chansen att driva fram lagstiftning som äntligen kan ta Sverige ur det onödiga, ohållbara och farliga beroendet av importerad fosfor.

Ett av utredningens förslag tillåter även fortsatt användning av slam av hög kvalitet på åkermark. Det är mycket välkommet, framför allt eftersom det vilar på en viktig princip: att kvaliteten ska vara avgörande för vilken näring som får återföras till åkermark, snarare än varifrån den kommer. Vi som arbetar med återvinningsfrågor ser alltför många exempel på motsatsen, vilket effektivt bromsar när Sverige ska bygga en verklig cirkulär ekonomi. Därför förutsätter vi att det alternativ i utredningen som öppnar för fortsatt slamanvändning på åkermark med höga kvalitetskrav också ligger till grund för en kommande proposition.

Sveriges utgångsläge är mycket bra. Vi insåg tidigt värdet av att slammet är så rent som möjligt från början. Det har medfört att ungefär en tredjedel av vårt slam i dag kan återvinnas till åkermark, tack vare certifieringssystemet Revaq. Genom ständigt ökande krav på vad som tas in i reningsverken säkerställs ett fungerande kretslopp av näringsämnen som fosfor och kväve mellan stad och lantbruk. Det ska vi vara stolta över.

Men att värna den återanvändning av fosfor och kväve via slamanvändning på åkermark som vi har byggt upp tack vare Revaq räcker inte på långa vägar. Två tredjedelar av slammet utnyttjas fortfarande inte – utan går idag till anläggningsjord där väldigt lite av näringen används.

Vi är medvetna om den konflikt och kritik som framförs. Bland annat sägs det att även slam av hög kvalitet fortfarande innehåller ämnen som är farliga för miljön och hälsan och att slam därför aldrig kan fortsätta användas på åkermark.

Vi utgår istället från att de risker som våra meningsmotståndare lyfter kan hanteras. För vi står inte utan kunskap. Vi vet att det saknas evidens för att ett totalförbud är nödvändigt för slam av hög kvalitet. Forskningen har inte kunnat belägga att slamgödslade grödor ger hälsopåverkan eller påverkar ekosystemen i jordbruket på ett negativt sätt.

Vi anser att ett reflexmässigt nolltoleransperspektiv medför att en rad andra viktiga samhällsmål blockeras i hållbarhetsarbetet – inte minst klimatomställningen som vår biogasproduktion och resurshushållning av näringsämnen bidrar till att motverka. Andra samhällsmål, exempelvis hur vi hanterar kris- och beredskapsfrågor samt utfasningen av farliga ämnen påverkas av vilken väg regeringen nu väljer. Vi måste orka fokusera på mer än ett samhällsmål i taget. Förenklade perspektiv kanske kan vinna enstaka debattpoäng på kort sikt men hållbarheten förlorar på lång sikt.

Vi representerar olika delar av det svenska näringsliv som hanterar slam, avlopp, vatten och återvinning. Vi vill lyfta fram de utgångspunkter som är avgörande för en effektiv och hållbar slamhantering:

1. Ställ höga krav. Med skarpa, vetenskapligt förankrade kvalitetskrav säkerställer vi att slam som återvinns på åkermark håller hög standard. För slam som inte går direkt till åkrarna är det viktigt med tuffa krav på hur stor andel av fosforn som måste återföras. Så skapar vi ett cirkulärt samhälle där kritiska resurser hamnar på rätt plats och används om och om igen.

2. Värna kritiska råvaror. Var särskilt noga med att säkerställa återföringen av fosfor, som redan är listat som en av 27 kritiska råvaror, som vi inte klarar oss utan men som vi löper stor risk att få brist på inom EU. Det kommer också att vara avgörande för såväl dagens som framtidens teknikutveckling.

3. Skapa långsiktiga spelregler. När reningsverken får nya återvinningskrav på sig är det viktigt att de vet exakt vad som kommer att gälla under lång tid framöver. Då kan de fatta långsiktiga beslut om investeringar i modern teknik för att klara kraven, vilket är bra för såväl miljön som för ekonomin hos kommunerna som äger anläggningarna.

4. Våga sikta högt. Utredningens förslag om krav på återvinning av fosfor är utmärkt, men vi behöver också ha verktyg i Sverige och hela EU för att fosforn inte bara återvinns och riskerar att läggas på hög. Det behöver även finnas en marknad för att den återvunna fosforn verkligen ska användas i kretsloppet. Här föreslår vi att regeringen inom EU-kommissionens aktionsplan för Cirkulär ekonomi ska driva att det införs kvotplikt för en inblandning av 5 procent återvunnen fosfor i all mineralgödselfosfor.

Grundprincipen måste vara att det aldrig kan vara okej att slösa bort resurser – och absolut inte sådana som EU särskilt har pekat ut som kritiska. Vårt skadliga beroende av importerad näring till jordbruket har kommit i nytt ljus när coronakrisen skjuter globala leverantörskedjor i sank. Nu måste Sverige ta chansen att lagstifta om att sluta kretsloppen för viktiga råvaror och förbjuda slöseriet av växtnäring istället för att förbjuda slamanvändning på åkermark.

Pär Larshans
hållbarhetschef Ragn-Sells, expert i miljömålsberedningens arbete med ny havsstrategi
Anders Finnson
miljöexpert, Svenskt Vatten