Behov måste finnas

Fastighetsägare inom en allmän VA-anläggnings verksamhetsområde ska betala avgifter för VA-anläggningen om

• fastigheten behöver en vattentjänst med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön, och
• behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.

Bevisbördan för att fastigheten behöver vattentjänsten ligger på huvudmannen. Om det finns ett sådant behov måste den fastighetsägare som inte vill betala avgiften kunna bevisa att behovet bättre kan tillgodoses på något annat sätt än genom den allmänna anläggningen.

Fastighetens behov av VA-anordningar ska bedömas objektivt och utifrån ett långsiktigt perspektiv, dvs. fastighetsägarens egen uppfattning om behovet eller det nuvarande användningssättet av fastigheten är inte avgörande.

Fastighet som är bebyggd för bostadsändamål (dvs. både fritids- och permanentbebyggelse) får anses ha behov av anordningar för vattenförsörjning och avlopp. Obebyggd fastighet som enligt detaljplan är avsedd för bebyggelse ska, om inte särskilda skäl föranleder annat, anses ha behov som om fastigheten var bebyggd enligt planen. Det bör observeras att avgiftsuttag för obebyggd fastighet – precis som övriga avgifter – förutsätter taxestöd, dvs. kommunens VA-taxa ska reglera avgiftsskyldigheten i fråga om sådana fastigheter. Undantag från regeln om att även obebyggda tomter inom detaljplan ska vara avgiftsskyldiga har gjorts vid särskilda omständigheter.

Praxis i fråga om hur VA-behovet med störst fördel tillgodoses har varit förhållandevis hård mot fastighetsägarna när det gäller avloppshanteringen (se t.ex. Avgöranden i VA-mål, del 5 A:3). Endast i sällsynta fall har fastighetens behov ansetts bättre tillgodoses genom en enskild avloppsanordning. Renvattenförsörjningen har däremot ofta ansetts med större fördel kunna tillgodoses genom egen brunn eller att genom servitut ha säkrad rätt till vatten. Det har emellertid krävts att vattnet från den enskilda brunnen är fullgott, dvs. vid analys visats vara utan anmärkningar och dessutom finns i tillräcklig kvantitet.

Avgiftsskyldighet för dagvattenavledning från fastighet är en ofta förekommande tvistefråga. I praxis har uttalats att behovet i princip ska bedömas med utgångspunkt i den enskilda fastighetens behov, dock ska hänsyn tas till den omgivande bebyggelsen och områdets karaktär i övrigt.