Kan anläggningsavgift tas ut vid avstyckning?

Frågor om möjligheten att ta ut anläggningsavgift vid avstyckning från en sedan tidigare till den allmänna VA-anläggningen ansluten fastighet är ständigt återkommande
och har även historiskt sett utgjort en stor del av VA-nämndens avgöranden. Även om rättsfrågan därmed numera får anses förhållandevis väldokumenterad finns det anledning att utifrån praxis närmare diskutera i vilka situationer anläggningsavgift får respektive inte får tas ut.

Till att börja med måste slås fast att förutsättningarna för att kunna ta ut avgift vid avstyckning till stor del beror på kommunens taxekonstruktion och att avgiftsuttag förutsätter taxestöd. Vattentjänstlagen innehåller inte någon regel som förbjuder uttag vid enbart ändrad fastighetsindelning. De begränsningar som föreligger beror alltså i huvudsak på antingen begränsningar i VA-taxan
som förhindrar ytterligare avgiftsuttag eller på att de parametrar som taxan lägger till grund för avgiftsberäkningen får anses beaktade redan vid stamfastighetens anslutning.

Vid större fastighetsombildningar (exempelvis sådana som drabbade Klarakvarteren i Stockholm för några årtionden sen) torde det vara klart att huvudmannen kan ta ut nya engångsavgifter av de nybildade fastigheterna trots att de fastigheter som tidigare funnits där etablerat en användningsrätt till VA-anläggningen. 

Vid mindre fastighetsombildningar samt vid nybildning av fastighet måste i allmänhet hänsyn tas till vad som tidigare erlagts eller får anses ha erlagts för de fastighetsdelar som ingår i de nybildade fastigheterna. Grundregeln får här sägas
vara att ytterligare avgift endast får tas ut i den mån nyttan för den nybildade fastigheten ökar och de avgiftsfaktorer som avses påföras inte kan anses beaktade genom ursprungsfastighetens anslutning.

Tilläggsavgift i form av t.ex. tomtyteavgift eller lägenhetsavgift vid ökad bebyggelse samt särskild kostnad som uppstår, exempelvis för ny servis, får tas ut.