SVU-rapport 2024-17
Nya egna SVU-rapporter informeras om och är tillgängliga endast för medlemmar under de tre första månaderna genom länk som skickas ut i e-post. Efter tre månader blir rapporterna fritt tillgängliga för alla. Medlemmar, företagspartner och icke-medlemmar som anmält sig till SVUs sändlistor får då rapportinformation och länk genom Newsdesk.
Rapportnr: 2024-17
Tyngd: 14,5 MB
Publicerad: 2024-09-05
Totalt antal sidor: 91
Område: Avlopp & miljö
Titel: Dagvattenbiofilter och regnbäddar − rening och ackumulering av föroreningar. Resultat av fältstudier i Malmö, Växjö, Stockholm och Sundsvall
Författare: Godecke Blecken, Katharina Lange, Ali Beryani, Robert Furén, Heléne Österlund, Kelsey Flanagan och Maria Viklander, VA-teknik och Dag&Nät, Luleå tekniska universitet
Sökord: Dagvatten, dagvattenrening, biofilter, regnbäddar, metaller, näringsämnen, salt, organiska föroreningar, asset management
Keywords: Stormwater, stormwater treatment, biofilter, bioretention, rain garden, metals, nutrients, salt, organic micropollutants, asset management
Sammandrag: Dagvattenutsläpp påverkar miljön eftersom dagvatten är förorenat, främst i urbana områden. Därför får dagvattenrening allt större betydelse. Dagvattenbiofilter är en anläggningstyp som implementeras mycket för behandling av dagvatten i Sverige. Viktiga frågor är dock fortfarande obesvarade när det gäller reningsfunktion och optimal konstruktion av biofilter. Projektet har undersökt alternativa utformningar av biofilter i Sverige och hur de påverkar rening av suspenderade partiklar, metaller, näringsämnen och organiska föroreningar.
Sammanfattning: Studierna som ligger till grund för rapporten har genomförts mellan 2020 och 2023 vid 15 biofiltersektioner i fyra svenska städer – Malmö, Växjö, Stockholm och Sundsvall. Olika typer av filtermaterial, konstruktionselement och vegetation har testats i fält med avseende på deras påverkan på rening av metaller, näringsämnen och organiska föroreningar. Dessutom har filtermaterialprover av 29 äldre biofilter samlats in för undersökning av förekomst, ackumulering och fördelning av metaller och organiska föroreningar i filtermaterialet.
Resultaten visar att sandbaserade biofilter främst renar suspenderat sediment (TSS), grumlighet, totalmetaller och totalfosfor effektivt, även när grövre sand använts som filtermaterial som anpassning till svenska vinterförhållanden. Ammoniumkväve (NH4-N) fanns ofta bara i låga halter i dagvatten, men rening kunde observeras i de växtbevuxna biofiltren i Växjö och Sundsvall. Behandlingen var mindre effektiv för lösta metaller, fosfatfosfor (PO4-P), totalkväve (TN) och nitrat/nitritkväve (NOx-N). I vissa fall har applicering av vägsalt visat sig ytterligare försämra reningen av lösta metaller. Organiska föroreningar studerades endast i Sundsvall, där de flesta organiska föroreningarna åtminstone delvis har renats av biofilter. Här spelar framför allt de varierande egenskaperna hos olika ämnen stor roll för reningen.
Rapporten visar att de utvärderade faktorerna påverkade reningen av olika föroreningar i de utvärderade anläggningarna. Valet av filtermaterial och dess tillsatser spelade överlag en viktig roll för reningen. I de studier som denna rapport baserades på visades det att valet av anläggningsjord med kompost (i stället för sandbaserat filtermaterial) leder till urlakning av främst näringsämnen men även metaller. Ett sådant näringsrikt material rekommenderas inte. Filtermaterialtillsatserna biokol och pimpsten hade ingen signifikant effekt på reningsprestandan av metaller och näringsämnen. Gällande fosforrening har tillsatsen av biokol lett till fosforläckage. Kalk verkar förbättra reningen av lösta metaller i biofilter. En positiv effekt av en vattenmättad zon, som tidigare observerats i andra studier, kunde inte verifieras i detta projekt. Anledningen till detta är oklar.
Denna rapport visar att vegetation är en funktionell komponent i biofilter för rening av metaller, näringsämnen och organiska föroreningar. Överlag renar växtbevuxna filter bättre än icke-växtbevuxna.
Slutligen har utvärdering av filtermaterialprover visat att metaller och organiska föroreningar ackumuleras huvudsakligen i det översta lagret av ett biofilter, ett lager som relativt lätt kan bytas ut under underhållsarbeten jämfört med att byta hela systemet. Frekvensen av detta byte varierar dock mycket mellan olika anläggningar och inget tydligt bytesintervall kan rekommenderas.