Hoppa till huvudinnehåll

SVU-rapport 2022-01

Nya egna SVU-rapporter informeras om och är tillgängliga endast för medlemmar under de tre första månaderna genom länk som skickas ut i e-post. Efter tre månader blir rapporterna fritt tillgängliga för alla. Medlemmar, företagspartner och icke-medlemmar som anmält sig till SVUs sändlistor får då rapportinformation och länk genom Newsdesk.

Rapportnr: 2022-01
Tyngd
: 2,1 MB
Publicerad: 2022-01-14
Totalt antal sidor: 41
Område: Avlopp & miljö

Titel: Massbalans av mikroplaster på Käppalaverket
Författare: Angelica Andreasson och Frida Bäckbom, Käppalaförbundet

Sökord: Mikroplast, avloppsreningsverk, inkommande avloppsvatten, avloppsslam, utgående avloppsvatten 
Keywords: Microplastics, wastewater treatment plant, influent wastewater, sludge, effluent wastewater

Sammandrag: Projektet har kartlagt mikroplastflöden i olika delar av Käppala reningsverk och är en komplettering till tidigare undersökningar. Analyser har kunnat identifiera partikelantal, massa och polymertyp i olika provtagningspunkter. Resultaten visar att Käppalaverket precis som andra reningsverk har god avskiljning av mikroplast från vattenfasen och låg tillförsel till recipienten.

Sammanfattning: Mikroplaster är högst 5 mm stora. Vissa av dem är tillverkade i mikroskopisk storlek och används i bland annat hygienartiklar, medan andra kommer från nedbrytning av större plastföremål som bildäck och kläder. Mikroplaster har fått stor uppmärksamhet under de senaste åren. Flera studier har genomförts på avloppsreningsverk för att kartlägga varifrån mikroplasterna kommer, hur stora massflöden det handlar om, hur de påverkar miljön och vilka hälsoeffekter de har. 

Det här projektet är en fortsättning på ett projekt som redovisas i SVU-rapport 2020-8, Kartläggning av mikroplaster – till, inom och från avloppsreningsverk, där målet var att skapa en massbalans för mikroplaster över Käppalaverket. Det togs prover på inkommande avloppsvatten efter rensgaller, rötat avvattnat slam och utgående renat avloppsvatten. Analys av mikroplaster och däckpartiklar genomfördes av Aalborg universitet. På grund av vissa felaktigheter i provtagningen kunde det inte göras någon massbalans för Käppalaverket. Där det var möjligt gjordes jämförelser med Ryaverket i Göteborg och Sjölundaverket i Malmö. 

I det här projektet har man lagt till ett antal provpunkter: inkommande vatten före rensgaller, vatten från renstvättar, före och efter aktivslamprocessen, backspolvatten från sandfiltren samt före och efter rötning. Liksom tidigare studier visar resultaten att mikroplaster avskiljs effektivt från vattenströmmen. Endast en liten andel, mindre än 0,1 procent, av inkommande mikroplaster efter rensgaller med 3 mm spaltvidd återfanns i utgående vatten hos Käppalaverket. Det som inte återfanns i utgående vatten återfanns dock i slammet. Resultat från före och efter rötning av slammet visade en reduktion av mikroplaster på omkring 23 procent, vilket stämmer bra överens med tidigare projekt. Reduktionen i rötkammaren kan bero på både kemisk nedbrytning och fragmentering av mikroplastpartiklarna till en storlek som är under detektionsgränsen på 10 µm. 

Käppalaverkets bidrag av mikroplast till recipienten uppskattas till cirka 2,5 kg per år eller 0,005 gram per pe och år. Anmärkningsvärt för Käppalaverket var att cirka hälften av mikroplasterna bestod av alkyd som är ett bindemedel i alkydfärger och som bara hittats i mycket små mängder i inkommande vatten hos Ryaverket och Sjölundaverket. 

För framtida studier vore det intressant att genomföra fler provtagningar före och efter det biologiska reningssteget eftersom Käppalaverket kommer att installera en process med suspenderade biofilmsbärare i plast. Andra intressanta provtagningspunkter är spillvatten från industriområden samt renset från inkommande avloppsvatten. Man bör också följa mängden mikroplast i rötat och avvattnat slam eftersom det sprids på åkermark, även om flera studier pekar på att slam inte är den främsta källan till mikroplaster i jordbruket. En förhoppning är att analys av mikroplaster ska kunna standardiseras och utföras till ett lägre pris så att uppföljningar blir vanligare.