SVU-rapport 2024-05 - Svenskt Vatten Hoppa till huvudinnehåll

SVU-rapport 2024-05

Nya egna SVU-rapporter informeras om och är tillgängliga endast för medlemmar under de tre första månaderna genom länk som skickas ut i e-post. Efter tre månader blir rapporterna fritt tillgängliga för alla. Medlemmar, företagspartners och icke-medlemmar som anmält sig till SVUs sändlistor får då rapportinformation och länk genom Newsdesk.

Rapportnr: 2024-05
Tyngd
: 2 MB
Publicerad: 2024-03-26
Totalt antal sidor: 44
Område: Avlopp & miljö

Titel: Slamspridning på åkermark – PFAS i slam, jord, gröda och mask
Författare: Anna Kärrman, Felicia Fredriksson, Evelina Särnholm, Institutionen för naturvetenskap och teknik, Örebro universitet

Sökord: PFAS, PFOS, perfluoralkylsubstanser, slam, avlopp, jordförbättring
Keywords: PFAS, PFOS, perfluoroalkyl substances, sludge, sewage, fertilization

Sammandrag: PFAS är en grupp av tusentals kemikalier som kännetecknas av att de är eller kan brytas ner till mycket motståndskraftiga (persistenta) ämnen i naturen. Rapporten beskriver en undersökning av PFAS i avloppsslam, jord, daggmask och gröda från åkermark gödslad med slam sedan 1981. Slammet visade sig vara en spridningsväg till åkermarken eftersom det fanns ett samband mellan ökad halt PFAS i jorden och mängden slam som spridits. Studien visar att slamspridning har betydelse för koncentrationen av PFAS i jord och daggmask på lång sikt men att ackumulering i höstvete inte kunde fastslås.

Sammanfattning: PFAS har använts sedan början av 1950-talet på grund av att de motstår värme och nedbrytning, samt att de är smuts-, vatten- och fettavvisande. Gemensamt för alla PFAS är att de har minst en fullständigt fluorerad kolatom. PFAS delas in i flera olika klasser, bland annat perfluoralkylsyror (PFAA). Prekursorer (föregångarämnen) är en klass av PFAS som kan brytas ner till andra persistenta PFAS såsom perfluorerade sulfonsyror (PFSA) och perfluorerade karboxylsyror (PFCA).

Svenska avloppsreningsverk har övervakats i flera år och olika PFAS-typer har hittats i slam och utgående avloppsvatten. Mycket uppmärksamhet har ägnats åt perfluoroktansulfonsyra (PFOS) och perfluoroktansyra (PFOA) på grund av deras potentiella toxiska effekter. Avloppsreningsverk är en spridningsväg för PFAS till miljön via utgående avloppsvatten eller slam, eftersom det i reningsverket i dag inte är möjligt att avlägsna alla PFAS som redan finns i det inkommande avloppsvattnet till reningsverket. Slam från avloppsreningsverk som används för jordförbättring och återföring av fosfor och andra näringsämnen till jordbruksmark kan därför även innehålla PFAS vilket kan ge oönskade effekter som upptag i växter och levande organismer.

Provtagning utfördes under 2021−2022 vid Hushållningssällskapets fältförsök i Malmö, där avloppsslam har använts på jordbruksmark vart fjärde år sedan 1981 under kontrollerade former. Områden där slam aldrig spridits (referensfält A) jämfördes med områden där slam tillförts med 4 ton TS (torrsubstans) per hektar vart fjärde år (fält B) samt 12 ton TS per hektar vart fjärde år (fält C). För jämförelse är en normal spridning av slam ca 4 ton TS per hektar vart femte år.

Avloppsslammet från Malmö som tillfördes 2021 innehöll 19 av 61 analyserade PFAS, där de högsta halterna återfanns för PFOS-prekursorn FOSAA (22,8 ng/g), följt av PFOS (16,5 ng/g). Jorden från fältförsöket visade sig innehålla PFAS redan före tillförsel av slam. Referensjorden (fält A), där slam aldrig spridits, visade på halter av PFAS på <1 ng/g torrvikt som dominerades av PFOS och PFOA. Jorden där slam spridits innehöll upp till 4 ng/g torrvikt (fält B) samt upp till 12 ng/g torrvikt (fält C). Resultaten visade på en ackumulering av PFAS i jord relaterat till mängden slam som tillförts och att det finns PFAS-prekursorer som omvandlas till andra PFAS i jord.

Summan av alla uppmätta PFAS i daggmask låg mellan 80 och 742 ng/g torrvikt, och en ökning av PFAS kunde ses med ökad tillförsel av slam. I höstvete som skördades 2022 upptäcktes endast PFOS och en PFCA-prekursor, men enbart i rötter och skörderest. Inga PFAS kunde detekteras i vetekärnan. Ytterligare studier av upptag i olika grödor behövs.