SVU-rapport 2024-15

Rapportnr: 2024-15 
Tyngd: 5,5 MB
Publicerad: 2024-08-26
Totalt antal sidor: 47
Område: Dricksvatten & hälsa

Titel: Mikroplast i dricksvattenberedning. Studie med sex svenska vattenverk
Författare: Karin Mattsson och Martin Hassellöv, Göteborgs universitet, Britt-Marie Pott, Sydvatten, Frida Hugg, Norrvatten, Inger Kjellberg och Olof Bergstedt, Kretslopp och vatten Göteborgs Stad

Sökord: Dricksvatten, mikroplast, Raman, mikrospektroskopi
Keywords: Drinking water, microplastics, Raman, microspectroscopy

Sammandrag: Målet med studien var att ge en bild av förekomsten av mikroplastpartiklar i svenska ytvattenverk och ställa det i relation till potentiella hälsoeffekter. Prover från sex svenska vattenverk analyserades med Raman-mikrospektroskopi som till skillnad från andra metoder möjliggör säker identifiering av riktigt små mikroplastpartiklar som misstänks kunna ha hälsoeffekter. Metodiken uppfyller i hög grad etablerade kriterier för tillförlitlighet men visade sig vara ineffektiv att använda i dricksvattenberedningen på grund av mycket höga halter av andra typer av partiklar. Provbearbetningen behöver utvecklas ytterligare. Nuvarande kunskap visar inte på hälsoeffekter från de halter av mikroplast som har påvisats i studien.

Sammanfattning: Mikroplast är partiklar mellan 1 μm och 1 mm (ibland anges 5 mm). Partiklar mindre än 1 μm betecknas som nanoplast. Mikroplast är ett allvarligt miljöproblem, och rapporter om hälsopåverkan på bland annat akvatiska organismer väcker frågor om hur människor påverkas via dricksvatten. Hälsoeffekter från mikro- och nanoplaster har hittills inte kunnat påvisas. Det diskuteras om små partiklar skulle kunna orsaka till exempel inflammation och andra immuntoxiska effekter.

Projektet undersökte förekomsten av mikroplast i sex vattenverk med olika processkombinationer. Syftet var att försöka svara på frågor om hur avskiljning och tillförsel av mikroplast sker i dricksvattenberedningen. Det finns fortfarande inga standardiserade metoder för provtagning, upparbetning och analys av mikroplast i dricksvatten. De flesta analyser av mikroplast som gjorts omfattar relativt stora partiklar. Syftet var att inkludera även de minsta mikroplastpartiklarna i studien, samt att jämföra olika metoder.

Projektets resultat visar att det fanns låga halter av mikroplast efter avskiljningsstegen i alla vattenverken. Halterna av mikroplast större än 10 µm var 0,073 till 7,3 partiklar per liter. Mikroplasten utgjorde en mycket liten andel av de totala partiklarna. De andra partiklarna utgjordes i hög grad av organiskt material och kalkpartiklar från beredningen. Partiklarna var fler ju mindre de var, och de flesta var under 10 µm. De flesta av de identifierade partiklarna med mindre storlek var polyamid, PA. Vid ultrafiltrering tillkom polydimetylsiloxan, PDMS, en silikonpolymer som sällan påträffas i miljön utan troligen kommer från dricksvattenberedningen. PDMS används bland annat i smörjmedel, fogmassa och tätningar.

Som analysmetod valdes Raman-mikrospektroskopi, som fungerade väl i en studie som Livsmedelsverket gjorde av kranvatten. Metoden visade sig dock vara mycket arbetskrävande för prover på vattenverk. Den milda provupparbetningen löste inte upp alla bakgrundsartiklar. Nuvarande upparbetningsprotokoll är därför inte lämpligt för rutinundersökningar i dricksvattenberedningen. Rådet från författarna är att i nuläget analysera konsumentprover om rutinmässiga undersökningar ska göras. Om provbearbetningen förbättras kan metoden sedan användas för att spåra var påverkan uppstår.

Världshälsoorganisationen, WHO, rekommenderar för närvarande inte rutinmässig övervakning av mikroplaster i dricksvatten. Däremot anser WHO att det för forskare skulle vara lämpligt att genomföra riktade, väldesignade och kvalitetskontrollerade undersökningar för att bättre förstå källor och förekomst av mikroplaster i sötvatten och dricksvatten, samt effektiviteten hos olika behandlingsprocesser.