SVU-rapport 2018-11 - Svenskt Vatten Hoppa till huvudinnehåll

SVU-rapport 2018-11

Nya egna SVU-rapporter informeras om och är tillgängliga endast för medlemmar under de tre första månaderna genom länk som skickas ut i e-post. Efter tre månader blir rapporterna fritt tillgängliga för alla. Medlemmar, företagsabonnenter och icke-medlemmar som anmält sig till SVUs sändlistor får då rapportinformation och länk genom Newsdesk.

Rapportnr: 2018-11
Tyngd
: 2,8 MB
Publicerad: 2018-09-19
Totalt antal sidor: 58
Område: Dricksvatten & hälsa

Titel: Infiltrationsanläggningar för dricksvattenberedning - Underlag för en drifthandbok
Författare: Kristofer Hägg, Kenneth M. Persson, Tobias Persson, Qing Zhao

Sökord: Dricksvatten, grundvatten, ytvatten, råvatten, konstgjord grundvattenbildning, bassänginfiltration, inducerad infiltration, sprinklerinfiltration, förbehandling, organiskt material, infiltrationsvattenverk
Keywords: Drinking water, groundwater, surface water, raw water, artificial groundwater recharge, managed aquifer recharge, basin infiltration, sprinkler infiltration, pretreatment, organic material, artificial groundwater recharge plant

Sammandrag: Rapporten sammanställer erfarenheter av drift, underhåll och utförda försök från 16 svenska infiltrationsvattenverk. Sammanställningen är ett underlag till en framtida handbok. Syftet med projektet var att lyfta kunskapsnivån, öka informationsutbytet samt bevara den kunskap som dagens operatörer på infiltrationsvattenverken besitter. 

Sammanfattning: En fjärdedel av allt dricksvatten i Sverige produceras av vattenverk som utnyttjar konstgjord grundvattenbildning. Vanligen pumpas ytvatten till en infiltrationsbassäng som ligger uppe på en ås. Råvattnet infiltrerar ner till grundvattenzonen – först genom bassängen, därefter genom en omättad zon. Under infiltrationen sker det avskiljning av suspenderat material och nedbrytning av organiska ämnen. För nedbrytningen går det åt syre, och halten organiska ämnen mäts som kemisk syreförbrukning (CODMn). Oftast behövs det en förbehandling innan ytvattnet infiltreras. Det kan vara mikrosilning eller snabbfiltrering, och i vissa fall kemisk fällning.

Det finns bara begränsad information om hur infiltrationsvattenverk borde drivas och hur de drivs i dag. Detta ville projektledningen från Sweden Water Research råda bot på genom dels en litteraturstudie, dels en intervjuundersökning med 16 infiltrationsvattenverk. Vilka problem har uppstått i verken, och hur löstes problemen? Hur ser driften ut i olika verk? Hur mycket reduceras CODMn i olika anläggningar? Har verken för- och efterbehandlingar? Hur drivs bassängerna när det gäller vilotid, rensning och skumning?

Utformningen och driften av de 16 vattenverken styrs i stor utsträckning av deras förutsättningar, där råvattnets kvalitet och markens reningsförmåga hör till de viktigaste. För bassängdriften fanns det ett samband mellan antalet rensningar (skumningar) per år och hur mycket vatten som infiltrerades (den hydrauliska belastningen), men framför allt ett samband med mängden organiskt material som infiltreras.

Infiltrationsvattenverken med kemisk fällning som förbehandlingsmetod tenderade att ha högre färgtal och CODMn (≈10 mg/l) i råvattnet. Dessa verk hade också låga värden på CODMn (<1,5 mg/l) i utgående dricksvatten i stort sett oberoende av råvattnets CODMn. För infiltrationsvattenverken utan kemisk fällning steg CODMn i dricksvattnet när CODMn ökade i råvattnet. Sammansättningen hos det organiska materialet i vattnet jämfördes genom att man tittade på vattnets specifika UV-absorbans. Det verkade vara så att de organiska fraktioner som reduceras i störst utsträckning är högmolekylära organiska molekyler, till exempel polyaromater.

Alla vattenverken hade en reningsgrad för CODMn mellan 60 och 80 procent över infiltrationssteget, och detta verkade vara oberoende av till exempel mäktigheten hos den omättade zonen, vilket tyder på att reningsgraden är beroende av flera parametrar. Parametrarna mäktighet omättad zon, hydraulisk belastning, avstånd mellan infiltrationsområde och uttag, uppehållstid och infiltrationsyta hade var och en ingen enskild påverkan på reningsgraden.