SVU-rapport 2018-07
Nya egna SVU-rapporter informeras om och är tillgängliga endast för medlemmar under de tre första månaderna genom länk som skickas ut i e-post. Efter tre månader blir rapporterna fritt tillgängliga för alla. Medlemmar, företagsabonnenter och icke-medlemmar som anmält sig till SVUs sändlistor får då rapportinformation och länk genom Newsdesk.
Rapportnr: 2018-07
Tyngd: 8,6 MB
Publicerad: 2018-06-14
Totalt antal sidor: 78
Område: Dricksvatten & hälsa
Titel: Dricksvattenberedning med nya reningstekniker – en pilotstudie
Författare: Elin Lavonen och Kristina Dahlberg (kommunalförbundet Norrvatten), Ida Bodlund och Ulf Eriksson (Stockholm Vatten och Avfall), Anna Andersson (Linköpings Universitet), Stefan Bertilsson och Camilla Frösegård (Uppsala Universitet), samt Vera Franke Oksana Golovko och Lutz Ahrens (Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutionen för vatten och miljö)
Sökord: Dricksvattenberedning, suspenderat jonbyte, keramiskt mikrofiltermembran, ozonering, naturligt organiskt material, biostabilitet, desinfektionsbiprodukter, organiska spårämnen.
Keywords: Drinking water treatment, suspended ion exchange, ceramic microfilter membrane, ozonation, natural organic matter, biostability, disinfection by-products, organic micropollutants.
Sammandrag: Rapporten redovisar resultat från en studie i pilotskala av dricksvattenberedning med suspenderat jonbyte, ozonering, direktfällning på ett keramiskt mikrofiltermembran och GAC-filtrering samt effekter på NOM och dess sammansättning, vattnets biostabilitet, bildning av desinfektionsbiprodukter och borttagning av organiska spårämnen.
Sammanfattning: För att säkerställa en framtida robust och klimatanpassad dricksvattenproduktion i Stockholmsområdet är det av stort intresse att få fram alternativ till den konventionella rening som i dag används i de nästan hundra år gamla vattenverken. I rapporten redovisas resultat från en pilotstudie av nya reningstekniker som har utförts på råvatten från östra Mälaren.
Förekomsten av kemiska och mikrobiologiska föroreningar i råvattentäkter har ökat. Tillsammans med ökade krav på dricksvattenkvalitet är det här en utmaning för dricksvattenproducenterna i Sverige. Många vattenverk är dessutom gamla och i behov av upprustning. Det har gjort att intresset för nya reningsprocesser har varit stort de senaste åren. Både pilotstudier och analyser av parametrar som inte är reglerade enligt Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter kan vara mycket resurskrävande. Förhoppningen är därför att de metoder och resultat som presenteras i rapporten kan komma till nytta för hela den svenska dricksvattenbranschen.
Projektet initierades av kommunalförbundet Norrvatten och Stockholm Vatten och Avfall. De två VA-organisationerna producerar dricksvatten med råvatten från östra Mälaren till cirka 2 miljoner invånare i Stockholm med omnejd. Större delen av rapporten har skrivits av Elin Lavonen, Norrvatten. Pilotanläggningen var förlagd till Lovöverket. Genom finansiering från Svenskt Vatten Utveckling kunde forskare engageras från Uppsala universitet, Linköpings universitet och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Det möjliggjorde en omfattande utvärdering av reningsprocesserna i pilotanläggningen, processer som tidigare inte har testats i Sverige.
I pilotanläggningen användes suspenderat jonbyte och filtrering genom ett keramiskt mikrofilter med ozonering och direktfällning som förbehandlingsalternativ, följt av ett filter med granulerat aktivt kol (GAC). Utvärderingen inkluderar driftmässiga erfarenheter samt effekter från de olika reningsprocesserna på 1) vattenkemi inklusive naturligt organiskt material (NOM) och dess sammansättning, 2) vattnets biostabilitet (mängd substrat samt potential för tillväxt av mikroorganismer), 3) förekomst av organiska spårämnen, samt 4) bildning av desinfektionsbiprodukter.
Resultaten visar att suspenderat jonbyte är en lovande reningsteknik för att öka borttagningen av NOM jämfört med konventionell kemisk fällning, något som kan bero på den specifika sammansättningen av det organiska materialet i östra Mälaren. Däremot var det stora driftproblem med det keramiska mikrofiltermembranet, och resultaten avvek mycket från tidigare studier. Ozonering var effektivt som barriär mot de flesta läkemedelsrester som detekterades i råvattnet, medan dess effekt på PFAS-ämnen var begränsad. En viktig faktor att ta hänsyn till vid ozonering är bildning av biotillgängligt organiskt material som behöver tas om hand i någon form av biofilter för att vattnet ska bli biostabilt. Man behöver också ta hänsyn till potentiell bromatbildning från naturligt förekommande bromid i råvattnet.