Säkra dricksvattnet

Kraven ökar på alla delar av verksamheterna. Förändringar i klimatet hotar dricksvattnet och ökar riskerna för skyfall och översvämningar.

Att säkra dricksvattnet är ett samhällsansvar som kräver ansvar och handling på alla politiska nivåer. Tillgång och kvalitet påverkas av kemikalier eller gifter, utsläpp, dagvattenhantering, klimatförändringar, skyfall, värme och torka. Riskerna med skyfall och översvämningar måste hanteras både i tätorterna och uppströms.  Åtgärder som tillsammans med vattenskyddsområden och stärkt regional planering kan säkra både kvantitet och kvalitet i sjöar, vattendrag och grundvatten.

VA-organisationerna måste öka underhåll och investeringar och här krävs samverkan. För att klara framtida miljökrav, kapacitet, kompetens och kapital på ett hållbart sätt behövs ett befolkningsunderlag på omkring 50.000 personer. I Sverige saknas idag en helhetssyn på de vattenrelaterade klimat- och miljöfrågorna. Ingen myndighet, departement eller institution äger det samlade ansvaret för vattnet. Vi måste ha ett övergripande perspektiv och på ett rimligt sätt fördela ansvar och finansiering mellan enskilda, kommuner, regioner och stat.

Politiken, på alla nivåer, måste ge vattnet en starkare ställning i samhället. Det gör man genom att stärka vattenintressena i lagstiftningen, investera mer i sektorn och skapa en samlad och långsiktigt hållbar vattenpolitik.

Dricksvattenförsörjningen är satt under press på flera sätt. Det krävs stora investeringar i ledningsnät och vattenverk för att säkerställa dricksvattnet. Klimatförändringen påverkar råvattnets kvalitet samt tillgång och efterfrågan på dricksvatten. Samhällets användning av läkemedel samt kemikalier påverkar råvattnets kvalitet och kräver uppströmsarbete och skydd av råvattnet. Vattenskyddsområden måste inrättas och uppgraderas för att säkra vattentäkterna.

Många aktörer påverkar dricksvattenförsörjningen. Livsmedelsverket har samordningsansvar för dricksvattenfrågor i Sverige. Kommuner och länsstyrelser har det övergripande ansvaret för hur vattenresurserna ska användas. Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för föreskrifter och allmänna råd för förvaltningen av sjöar och vattendrag. Sveriges geologiska undersökning, SGU, har ansvar för grundvattnet. Boverket har hand om hushållning av mark- och vattenområden. SMHI levererar beslutsunderlag om vatten. En rad lagar och föreskrifter styr verksamheten, som till exempel Miljöbalken, Plan- och Bygglagen, Ledningsrättslagen och EU:s olika direktiv för vattenfrågor.

Problembeskrivning

Investeringsbehoven är stora. I rapporter från Svenskt Vatten konstateras att investeringarna behöver öka kraftigt, 35 % eller mer, för att bland annat klara av att leverera ett säkert dricksvatten.

Svenskt Vatten anser att det i första hand är fyra viktiga problem som behöver hanteras:

Vattnets värde måste stärkas. Att tillgången till säkert dricksvatten är ett centralt allmänintresse kan ingen ifrågasätta. Trots detta står sig många gånger vattenintresset slätt när det kommer i konflikt med andra intressen som t.ex. exploateringar, gruvprospektering, militär verksamhet, annan infrastruktur och jordbruk. Den samlade vattenresursförvaltningen brister och ansvaret är splittrat.

Klimatförändringarna. Ett ändrat klimat hotar dricksvattnet. För lite vatten innebär torka som leder till vattenbrist, för mycket vatten ger mer organiskt material i vattendragen och föroreningar i grundvatten och vattentäkter och för varmt vatten ger försämrad vattenkvalitet med risk för tillväxt av mikroorganismer.

Kemikalierna. Mängder av oönskade ämnen hamnar i vattnets kretslopp. Det kan vara rester från gamla industrier som bly, arsenik, kadmium och olika oljeföroreningar. Det kan också vara giftiga ämnen som PFAS och Bisfenol A, läkemedel och bekämpningsmedel som vi använder i vårt dagliga, moderna liv. Hela tiden kommer nya ämnen att hantera och blandningar av dessa med risk för s.k. ”cocktail-effekt”.

Säkerhetsfrågorna. Vattentäkter, dricksvattenproduktionen och ledningsnäten hotas också av andra krafter. Dessa hot kan behöva mötas med skärpt IT-säkerhet, skyddsklassade tjänster, sekretess, mindre öppenhet, tillträdeskontroll till va-verk och vattentorn. Skillnaden är stor mellan kommunerna i medvetenhet om hotbilder, kunskap och beredskap.

Förslag

• Lagstifta om skyldighet att inrätta vattenskyddsområden (VSO) utifrån risknivå och skyddsbehov.
• Staten måste definiera vad en markägare ska anses skyldig att tåla vid inrättande av VSO och principer för hur ersättning ska beräknas.
• Om pågående markanvändning avsevärt försvåras ska eventuell ersättning till verksamhetsutövaren belasta VA-kollektivet.
• Det nationella dricksvattenrådets långsiktiga förutsättningar, mål och medel måste säkerställas.
• Staten bör inrätta en åtgärdsfond med statliga medel, så att kostsamma, men nödvändiga, åtgärder kan genomföras utan orimliga lokala ekonomiska konsekvenser.
• Ändra lagstiftningen så att va-taxorna kan ändras eller ransonering införas för att påverka förbrukningen. Rätten att vidta sanktioner mot kunder som inte hörsammar krav på begränsningar måste skärpas. Kommunernas rätt att kunna prioritera kunder vid tillfällig vattenbrist måste tydliggöras.
• Inför en obligatorisk miljömärkning av läkemedel och utred ett producentansvar för läkemedel och andra kemikalier.
• Varje kommun ska vara skyldig att säkra redundans för sin dricksvattenförsörjning.