Skredet på E6 – från räddningsinsats till strategiskt systemtänk - Svenskt Vatten Hoppa till huvudinnehåll

Skredet på E6 – från räddningsinsats till strategiskt systemtänk

I september rämnade marken under E6 utanför Stenungsund. Jordskredet kapade en stor pulsåder i såväl det svenska som norska trafiksystemet och sedan dess har området varit helt eller delvis avspärrat. För Stenungsunds kommun har dock arbetet fortgått, och sedan den initiala fasen har arbetet hunnit ändra karaktär flera gånger.

– I början var det inte så mycket VA-frågor i fokus utan det var det allra mest akuta i form av avspärrningar och liknande. Ganska snart var vi däremot tvungna att fundera i banor som var vattnet kom ifrån och hur vi skulle säkra att det gick vidare ner till Norumsån, berättar Camilla Svensson, verksamhetschef infrastruktur på Stenungsund kommun.

Avledning av vatten var även en av de första sakerna som Karin Odén, geotekniker på Statens Geotekniska Institut (SGI), uppmanade räddningstjänsten att ta tag i efter skredet. Hon var tidigt på plats och deltog i insatsen efter skredet. På Vattenstämman berättar hon vad som egentligen hände när motorvägen rasade.

Natten mot lördag den 23 september 2023 rasade stora delar av vägbanan på E6 i höjd med Stenungsundsmotet. Europavägen, som sträcker sig från Kirkenes i nordligaste Norge till Trelleborg i söder, är en av Sveriges mest trafikerade vägar. Dessvärre ligger stora sträckor belägna i områden där marken består av stora, mäktiga lerlager. Detta gör marken känslig för skred, berättar Karin Odén.

– Området runt Göta Älv, och egentligen stora delar av Västsverige, är historiskt skredkänsliga områden. I de allra flesta fall beror skreden på att marken inte klarar den belastning som råder, en bidragande orsak kan vara vatten, förklarar hon.

Karin är i sin yrkesroll inriktad på skredförebyggande åtgärder och skredriskhanteringar. Som tjänsteperson i beredskap på SGI var hon också bland de allra första på plats vid skredområdet utanför Stenungsund. Då haveriutredning pågår för närvarande kan hon inte uttala sig om exakt vad som hände vid det aktuella tillfället. Vanligtvis beror skred på naturliga orsaker, mänsklig påverkan eller en kombination av de båda.

”E6:an är borta”

Samtidigt som Karin fanns på plats för att bedöma geotekniska risker i området ur olika hänseenden arbetade Stenungsunds kommun för att säkra området på flera fronter. Camilla Svensson är verksamhetschef för infrastruktur på kommunen och hon minns att hennes första tanke när hon blev väckt av kommunens beredskap med nyheten om att E6:an var borta var att det var ett dåligt skämt. Det visade sig dock snabbt att så inte var fallet och när bilderna började kavlas ut under lördagsmorgonen var det bara att kavla upp ärmarna och påbörja det omfattande arbetet med att trygga skredområdet.  

– Vi stängde av vägar direkt på lördag morgon och försökte hitta alternativa rutter. Bara att ta fram kartor där avspärrningarna fanns med och nå ut med informationen om de avstängda partierna. Att säkra att obehöriga inte kunde ta sig fram till skredområdet tog i princip hela den första dagen, berättar Camilla.

Till en början stod inte vattenfrågorna i centrum, men redan tidigt i processen påbörjades vissa VA-relaterade insatser.

– Det första vi gjorde på VA-sidan var att stänga av vatten och avlopp i det drabbade området. Vi ville säkra att resten av Stenungsund inte skulle påverkas. Därefter undersökte vi den pumpstation som stod i området, och som hade flyttats av skredet. Ledningarna var naturligtvis trasiga, men själva stationen var relativt oskadd, förklarar hon.

Mer omfattande var arbetet med att säkerställa att skredområdet inte skulle bli en ansamlingsplats för stora vattenmassor. Skredet påverkade Norumsån som går genom området, och en översvämning skulle inte bara komplicera räddningsinsatsen utan kunde fått stora konsekvenser för vattenflödet i ån. Dessutom fanns det orosmoln i form av föroreningar. Enligt Camilla är det i vanliga fall mycket fisk som vandrar i ån, därför ville man snabbt återställa det naturliga flödet och mäta föroreningshalterna. Lösningen blev att pumpa vattnet på rätt väg och sätta in länsbojar nedströms. Turligt nog var området relativt förskonat från större föroreningar och bojarna har nu kunnat tas bort.

Helhetsgreppet av största vikt i skarpt läge

Både Camilla och Karin berömmer Räddningstjänstens insats vid skredtillfället. För kommunen var deras vägledning så ovärderlig att det fanns en viss oro för hur situationen skulle utveckla sig efter den initiala räddningsfasen. Lösningen blev att tillsätta en krisledningsstab som skulle leda arbetet framåt och se till att det alltid fanns bemanning och beredskap för oförutsedda händelser eller frågor utanför kontorstid. I den staben ingick Camillas verksamhet, som bland annat består av VA, trafik och avfall.

– När något sådant här händer behöver man ta ett helhetsgrepp kring infrastrukturfrågorna. Vi har arbetat intensivt med att implementera den synen på min avdelning, det rör sig om så samhällskritiska funktioner att man måste jobba på bred front, förklarar hon.

Staben innehöll representanter från alla delar av organisationen, utöver att tillgodose olika scenarion innebar det också att man i det specifika fallet kan utse en ledare för en mindre utsatt enhet som samordnare. I samband med skredet fick enhetschefen för avfall axla den rollen, vilket möjliggjorde att de mer drabbade enhetscheferna kunde vara ute på skredområdet.

Även Karin lyfter vikten av helhetsgreppet. Hon menar att kunskapen behöver vara bred och där den brister ska expertröster plockas in. Det är även därför Räddningstjänsten har möjlighet att rådfråga alla experter de kan tänkas behöva, allt för att försäkra korrekt hantering av situationen och minimera risken för olyckor.

– Allt måste handla om systemtänket inom kommunal och statlig verksamhet. Man måste ha förståelse för hela systemet för att kunna genomföra rätt insatser, säger hon.

Kunskap och proaktivitet är nycklarna i förebyggande arbetet

Generellt sett menar Karin att förståelsen för naturkatastrofer är låg i Sverige. En starkt bidragande faktor till det är hur ovanliga de är, men det är ingen ursäkt för att inte arbeta för att undvika att de inträffar.

– Hela samhället behöver en högre kunskapsnivå inom de här frågorna för vi tar för givet att marken är stabil. Vi har inte så många naturkatastrofer i Sverige, men vi måste förstå våra förutsättningar och ta höjd för geotekniska och klimatrelaterade faktorer som påverkar geotekniken. Det är en dimensioneringsförutsättning – i planerings- och byggskedet måste man veta vilka klimatfaktorer som man har att göra med och hur det påverkar, förklarar Karin.

Ett av områdena Karin ser som viktigt att utreda redan i de initiala faserna är vatten. Både ytvatten, grundvatten och dagvatten bör finnas med redan i planeringsstadiet, anser hon. Även om det finns positiva tendenser, särskilt inom vissa kommuner som går i bräschen för att släppa in VA tidigt i planeringen, riskerar vi fortfarande ett stuprörstänk i stället för att sätta hela systemet med alla dess pusselbitar främst. För att nå dit ser Karin att en generellt höjd kunskapsnivå är en god start och en förutsättning för att kunna förebygga katastrofala situationer är bred samverkan – och politiker som vågar fatta tuffa beslut.

– Om man ska arbeta med klimatanpassning i sin kommun tycker jag att man ska involvera flera discipliner och diskutera vad var och en ser inom sitt expertområde kopplat till effekter av klimatförändringarna. Sedan kan man plocka ut de bitar som är akuta idag eller mer långsiktiga och därifrån skapa en handlingsplan. Det handlar om att prioritera och där behöver vi människor som orkar och vågar leda – och kanske fatta en del obekväma beslut, menar hon.

I Stenungsund har man redan kommit en bit på vägen. Man arbetar strategiskt med att förutse olika riskområden, redskap är säkrade för eventuella händelser och man har på infrastrukturenheten nu tillsatt ytterligare en person i beredskap för att ha större resurser om något skulle inträffa. Skredet gav ytterligare en knuff framåt och Camilla menar att det finns en stark vilja att arbeta förebyggande i kommunen.

– Det finns en ny lyhördhet för att jobba proaktivt. I en politiskt styrd organisation kan det vara svårt att tillsätta pengar till något som ännu inte har hänt och man ställer sig naturligtvis frågan hur sannolikt det är att det ska inträffa, där upplever jag att erfarenheterna från skredet fört med sig en ny sorts respekt för stora klimathändelser. Politikerna vill inte dra i handbromsen utan snarare säkra att något liknande inte händer igen, avslutar hon.