Kommunikation – lösningen på problemen med vattenskydd

Det var ett stort och viktigt beslut, säger Johanna Klingborn, miljöingenjör för VA-avdelningen i Mariestad, Töreboda och Gullspång. För alla oss som arbetat med frågan var det slut på en lång och arbetskrävande process. De tre kommunerna har en gemensam teknisk nämnd, och därunder en VA-avdelning. Vattentäkten i Hova är en del av Lokaåsen i Gullspångs kommun. Många av tätorterna i kommunerna förses med dricksvatten från åsen och är beroende av att den har ett riktigt skydd.

Tidskrävande arbete 

För många av Sveriges kommuner är vattenskydd ett tidskrävande och svårt arbete som tar mycket resurser i anspråk. Så även i dessa tre kommuner.

– Vi har inte upplevt någon osämja kring själva behovet av skydd, betonar Johanna. Men däremot fick vi, i princip, starta om hela ärendet när vi insåg att kommunikationen varit allt för dålig och många berörda kände sig överkörda.

– Det är viktigt att förstå hur komplex och känslig själva frågan är. Den berör människor och deras möjlighet att leva och verka som de alltid gjort och det måste man ha respekt för.

Viktig dialog 

Johanna berättar att de i kommunen arbetat fram ett nytt sätt att driva frågan som passar mindre kommuner. Metoden bygger till stor del på dialog med fastighetsägare, verksamhetsutövare, politiker, miljöförvaltning och andra tjänstemän.

– Det är så oerhört viktigt att bygga förtroende och få de berörda att känna trygghet och förstå att vi verkligen lyssnar på dem och att vi vill göra det här tillsammans. Vi måste vara lyhörda för olika behov.

En viktig lärdom som Johanna betonar är att ha ett första möte med de berörda innan länsstyrelsen kontaktas. Att lägga mycket kraft på att förklara varför det är viktigt med vattenskyddsområden och vad som kan hända om man inte har det.

Krånglig byråkrati 

I det nya vattenskyddsområdet finns både jordbruksmark, skogsmark och tätort, som alla berörs på olika sätt. Beroende på hur nära uttaget man befinner sig är området indelat i primära, sekundära och tertiära områden med olika skyddsföreskrifter. Föreskrifterna innebär att vissa typer av verksamheter och åtgärder omfattas av förbud, tillståndsplikt eller anmälningsplikt. Kommunfullmäktige fattade också beslut om en policy för ekonomisk ersättning i vattenskyddsområdet. Det går i stora drag ut på att de nuvarande brukarna befrias från avgift i samband med att de söker tillstånd för att bedriva sin verksamhet.

– Men även om de slipper avgift tycker många att det är krångligt att behöva söka tillstånd för sådant som de gjort tidigare. Det är ett administrativt ”merjobb” även om de får fortsätta med sin verksamhet.

Johanna Klingborn poängterar hur viktigt det är att vara tillmötesgående och underlätta för medborgarna. Därför är kommunens tjänstemän behjälpliga med så mycket av det administrativa jobbet som möjligt.

Önskan om mer stöd! 

Nu arbetar Johanna och hennes kollegor med ett nytt vattenskyddsområde för huvud- och reservvattentäkten för Töreboda tätort samt täkten som försörjer samhället Slätte. Även dessa täkter ligger i Lokaåsen. Där tillämpar de samma arbetsmodell som i Hova men är lyhörda för om behoven avviker och de behöver modifiera arbetssättet.

– Dialogen med politik och berörda markägare är påbörjad och än så länge går arbetet bra. Nästa projekt hoppas vi blir Mariestadsfjärden (Vänern) som utgör täkt för Mariestads tätort. Johanna avslutar med en önskan till berörda myndigheter att underlätta arbetet för alla små kommuner.

– Vi skulle behöva bättre vägledning från Havs- och Vattenmyndigheten och gärna ännu bättre stöd från Svenskt Vatten. Minst en seminariedag varje år och ett aktivt nätverk! Det behövs!

Fakta Hova vattenskyddsområde 

• Vattenskyddsområde ligger i Gullspångs kommun. I kommunen bor cirka 5 300 personer.
• Skyddsområdet har en areal på cirka 123 hektar.
• Cirka 70 fastigheter omfattas helt eller delvis av vattenskyddsområdet.
• Hova vattentäkt försörjer hushåll (cirka 1 600 personer) och verksamheter i Hova tätort (Gullspångs kommun) samt i Älgarås tätort (Töreboda kommun) med dricksvatten.
• Markanvändning inom området: bostäder, skogsmark, jordbruksmark, idrottsanläggning, verksamheter.

Texten är hämtad från Vattenmagasinet  nr 2-2018.