Hoppa till huvudinnehåll

Vatten och avlopp mer komplicerat än inflation

Den s.k. Nils Holgersson-gruppen har i sin senaste rapport särskilt lyft fram VA-taxornas utveckling det senaste året. Svenskt Vattens egen statistik ligger till grund för uppgifterna, men vi saknar nyanserna i bedömningen. Att jämföra taxeutvecklingen enbart med inflationen är ett alltför enkelt sätt att bedöma situationen i 290 kommuner med totalt olika förutsättningar, även om alla ska sköta vatten och avlopp till självkostnad och utan vinstintresse.

Nils Holgersson-rapporten lyfter däremot på ett förtjänstfullt sätt fram tre problemområden:

Extrema skillnader i kostnaden mellan olika kommuner. Vilken annan livsnödvändighet skulle vi acceptera prisskillnader på kanske upp till 500 procent? Här behöver strukturen för hur VA är organiserat ses över och möjligheten till gemensamma taxor.

Ryckigheten i prissättningen. Det är en följd av lagstiftningen som har ett balanskrav på tre år. Har man pengar över så ska taxan i princip sänkas. Och huvudmannen får inte spara i ladorna för framtida investeringar. Det här kräver Svenskt Vatten att lagstiftaren ska ändra på.

Vem ska betala för klimatanpassningen? Det är ett område som flera statliga utredningar tittat på men hittills utan resultat. Svenskt Vatten efterlyser en tydlig ansvars- (och kostnads-)fördelning mellan olika privata och offentliga aktörer, där inte minst fastighetsägare behöver ta ett större ansvar. Vi kan inte ha en situation där det alltid är den som bor lägst som får källaren vattenfylld.

Slutligen välkomnar vi på Svenskt Vatten ”en ordentlig diskussion om hur kostnaden för uppgraderingen av VA-systemen ska fördelas”. Vi har för avsikt att återkomma med en inbjudan till detta.