Under vilka förutsättningar kan en fastighetsägare få ersättning för sin onyttigblivna anläggning?

För att en anläggning ska ses som onyttigbliven så måste den ha varit ”nyttig” från början. Det innebär att den måste uppfylla de krav som kan ställas på en enskild anläggning. Äldre spillvattenanläggningar som inte lever upp till de krav som ställs på anläggningar idag ska inte ersättas. I propositionen till vattentjänstlagen så anser lagstiftaren att denna regel ska användas restriktivt och i rättspraxis från Statens VA-nämnd har det i princip bara tillerkänts ersättning av enskilda spillvattenanläggningar i de fall där kommunen har varit försumliga i sitt agerande mot fastighetsägaren. Ett exempel kan vara där en fastighetsägare föreläggs att ordna med sin enskilda spillvattenanläggning och två år senare byggs den allmänna anläggningen ut och fastighetsägaren tvingas in i verksamhetsområdet med avgiftsskyldighet osv.

Öppna spillvattenlösningar anses som ”primitiva” i tätbebyggda områden och bör därför inte användas fortsättningsvis då huvudmannen har byggt ut det allmänna nätet. Av detta skäl ersätts inte öppna enskilda spillvattenanläggningar alls förutom i ovan angivet fall. Däremot kan det finnas skäl för huvudmannen att ersätta slutna tankar.

Rättspraxis för enskilda vattenanläggningar är mycket liten och det enda som framgår är att ersättning bör utgå oavsett om fastighetsägaren har varit tvingad att ansluta sig till vatten eller ej. Livslängden på enskilda vattenanläggningar är oftast längre än en spillvattenanläggnings livslängd.